Skrymta

“Det är nog ingen bra idé att jag tar den nya jackan i dag” säger S. När jag frågar henne varför så kommer det fram att de andra i klassen gärna slänger äppelskrottar på nya jackor. Det hände tydligen förra gången. Man vill bara rätta till allting, man vill inte att barn ska behöva utsättas för äppelskrottsterror. Kan inte S bara få gå till sin skola och vara glad för sin nya jacka? Men allt stressas förstås förbi i den inrutade morgonen. Iväg till jobbet, iväg till ovissheten i skolan. En sorg i hjärtat, en mental notering om att ta tag i situationen, en rädsla för att det ska vara mer än en engångshändelse. Skuld och oro, det som driver föräldraskapet.

Jaha, så ska det visas pubertetsfnissigt humorprogram i SVT och en av de briljanta idéerna för detta program var att i en pseudoterrorattack spruta ner statsministern med vatten. Kul? (Hö, grabbar, vi ba spruta vatten på han Renfält), nej. Programmet ska tydligen heta “Ballar av stål” och det kan ju vara hur det vill med den saken, kanske menar de metallsnoppar. Jag vill ändå ta det här tillfället i akt för att upplysa Sveriges översättarskrå om vissa grundläggande anatomiska förutsättningar.

Det här med balle och ballar. Alla som någon gång har varit i ett omklädningsrum för grabbar i åldern 13-17 år vet att det i rummet finns flera ballar och att varje pojke har en balle var. EN (1) balle (singular). Visst, det vanliga är att dessa pojkar även har två pungkulor och det är här översättarnas okunskap slår till.

På engelska kan man säga “balls” och menar då pungkulorna (jfr. Accepts slagdänga “Balls to the wall” från 1984 som målande beskriver vad som väntar den som är stygg). Engelska har överhuvudtaget ett mer genitalt orienterat ordförråd än svenskan och detta ger förstås översättare av anglosaxiskt producerad film vissa utmaningar. Till exempel förekommer pungkulor mer ofta som uttryck i engelsk och amerikansk film än de gör i svensk dito. Det kan vara uttryck som “got to have balls, man” (du måste vara lite modig, kompis), “I’ll crusch your balls” (du kommer att få däng) eller “I don’t think you have the balls” (du vågar aldrig). I alla dessa fall handlar det om pungkulor, men i många översättningar står det “ballarna” (plural) vilket åtminstone hos mig ger en märklig bild av någon form av juver vilket väl inte var meningen?

I min serie “Riktigt hängivna festare” har vi den här månaden kommit fram till festprissen som bestämde sig för att slänga ut sängen. Ja, festar man dygnet runt så har man förstås ingen användning för en säng. Helt i klass med förra månadens festprisse som kastade ut badkaret.

Falukorv i ugn och potatismos till det. Lätt match. Bara det att samtidig tvättid gjorde att potatisen fick koka väldigt länge. När de stackars potatisarna äntligen fick min uppmärksamhet så hade de säkert kokat i en timme och spadet var potatisfärgat. Jag fick för mig att allt nyttigt fanns i spadet och ville inte slänga bort det så jag använde det mesta i potatismoset. Följden blev att konsistensen inte blev vad den brukar vara, istället för mos ett skum eller ett potatismousse.

Kejsarens nya kläder är min favoritsaga just nu. Sagan om kejsaren med en omgivning som gör allt för att vara till lags och inte vågar ifrågasätta och om pojken som ser det uppenbara skrevs redan på 1800-talet av H.C. Andersen. Eftersom amerikaner har ett behov av att vara först med allting så hittade amerikanen William H. Whyte hundra år senare på sin egen variant av sagan och inom sociologin kallas fenomenet “group think”. Alltså att man inom en grupp sitter och tänker att det som håller på att hända är helt galet men att om alla andra tycker det är bra så tycker jag väl också att det är okej.

Ämnet för dagens group think heter vuxen smak och för att assistera er kommer jag att vara den lilla pojken som pekar ut det uppenbara. Håll tillgodo.

Jag har aldrig varit sugen på kaffe, är över huvud taget skeptiskt till saker som man “måste lära sig att tycka om”. Jag gillar inte mörk choklad, nej ge mig ljus, ja gärna mjölkchoklad i stora bitar. Dessutom gillar jag billigt godis, gärna sådant där med lite lukt av diskmedel och med mycket färgämne i. Små, små kakor är bara bra om man får äta riktigt många. Öl är inte särskilt gott, visst ljust öl kan väl gå ner i brist på alternativ, men vad är poängen? Vin är överskattat. Surt och dant, vad ska det vara bra för? Cider går väl an, men vad är grejen med att hälla i så mycket alkohol i den så att man får hicka? Opera, nej tack och slips, vad är meningen med det?

Jodå, jag har fyllt trettio med råge. Det är bara så att jag låter smaken styra och inte åldern.

Redo för en skräckupplevelse? Ta ditt tangentbord, vänd upp och ned på det och knacka lite lätt. Studera det som kom ut. Kvalsterbo!

Jag vet vart du hade fingrarna förra sommaren …

Alltså, finns det något sätt att få Illustrator att bete sig lite mindre stokastiskt?