Skrymta

Jag ber om ursäkt. Gårdagens postning om ond och bråd död kan tolkas som att jag ligger på samma linje som gratistidningen Göteborg City som i dag har huvudnyheten ”Därför ökar dödsvåldet i Göteborg”. Är det något jag inte vill så är det att bli förknippad med det-var-bättre-förr-mentalitet eller Göteborg City.

Men Göteborg City är ju bara ännu en gratistidning som belastar skogen och gaturenhållningen ytterligare, varför denna särskilda ilska mot Göteborg City? Jo, det är nämligen så att det är extra tydligt att Göteborg City inte bryr sig särskilt mycket om det lokala. De gånger jag finner mig själv med tidningen i handen känner jag mig bara förolämpad.

Jag vet att den runda formen i logotypen egentligen är Stockholm Globe Arena (eller som vi lite bonnigt säger ”Globen”, de har försökt tona ner den men jag ser den fortfarande). Den lismande lokala tonen pekar på att de som skriver för Göteborg City egentligen skriver för Stockholm City men att de får en krona för varje gång de lyckas klämma in ”Göteborg” i texten. Vem tar ni mig för egentligen? Tror ni inte att jag ser igenom er inställsamma bluff? Jag vet att Göteborg City inte är någon lokaltidning hur många gånger ni än skriver Göteborg, Göteborg, Göteborg.

Nåja, nu över till det intressanta. Medan Göteborg City eldar på vår rädsla för att vistas utomhus så skriver Göteborgs-Posten lite lugnande i en diskret notis om att det ”Dödliga våldet kvar på lägre nivå”. Jämför man men nittiotalet som tydligen var särdeles våldsamt så ligger det tydligen på en ”mycket lägre nivå”.

Läser man några dagar tillbaka så får det hela sin förklaring. Det visar sig att det dödliga våldet i konungariket Sverige inte når några toppar men att i de goa gubbarnas stad – Göteborg, är stämningen inte längre så gemytlig. Åtminstone inte om man hör till det som brukar kallas för den undre världen. Åtminstone inte statistiskt sett.

Jag ber om ursäkt. Gårdagens postning om ond och bråd död kan tolkas som att jag ligger på samma linje som gratistidningen Göteborg City som i dag har huvudnyheten ”Därför ökar dödsvåldet i Göteborg”. Är det något jag inte vill så är det att bli förknippad med det-var-bättre-förr-mentalitet eller Göteborg City. Men Göteborg City ...

Det finns säkert många budskap och ett enormt djup i filmen Blade Runner, det jag minns tydligast är dock repliken ”ignorance is bliss”. Den är tydligen inte helt unik för filmen men det förminskar inte dess sanningshalt av rent bibliska dimensioner. Tänk på hur Adam och Evas lycka i mångt och mycket bygger på att de svävar i okunskap.

Ignorance is bliss. Det är helt enkelt skönare att inte veta hur bananerna har odlats, det är bättre att inte tänka på hur skorna kan vara så billiga och det är bekvämast för chefen att inte fundera på vilka konsekvenser de galna besluten får.

Det finns dem som upphöjt detta med ingorance is bliss till något av en konstart. De verkar i många fall så härligt ovetande om vad som pågår runt omkring dem. Världen förminskas till en fond som passar bra när ”världsmästerskap” ska arrangeras eller när ”världens första” eller ”världens största” ska koras.

För koras ska det tydligen. Vare sig det gäller surfing, smileys eller mountainbike så kan du hoppa upp och sätta dig på att det förr eller senare dyker upp någon, ofta en amerikan, som hävdar att han eller hon var först i världen med denna företeelse. Att flera personer på olika ställen i världen kommit på samma idé, tänkt samma tanke, gjort samma sak ungefär samtidigt verkar vara helt otänkbart. Särskilt för en amerikan. Det kan vi kanske inte klandra amerikanerna för, däremot går det att ifrågasätta media som glatt rapporterar att de hittat den förste surfaren, smileyanvändaren eller skogscyklisten när vi sitter här hemma och funderar på om inte någon bosatt vid havet någon gång under årtusendena har lekt på vågorna eller om inte någon, någon gång tidigare kan ha lattjat med teckensnitten eller om inte någon, någon gång har tagit en sväng i skogen med sin cykel (minns själv hur vi cyklade i skogen på sjuttiotalet, helt ovetande om vad Marin county var för något).

Ignorance is bliss

Det finns säkert många budskap och ett enormt djup i filmen Blade Runner, det jag minns tydligast är dock repliken ”ignorance is bliss”. Den är tydligen inte helt unik för filmen men det förminskar inte dess sanningshalt av rent bibliska dimensioner. Tänk på hur Adam och Evas lycka i mångt och mycket bygger på ...

Jag missade Blade Runner. Kanske kan jag skylla på åldern eftersom jag bara var elva år när den kom.

I början av nittiotalet gjorde jag ett försök att se Blade Runner. Det var någon slags science fiction-festival. När jag bänkade mig i salongen kunde jag konstatera att intresset för filmen kanske inte var så överväldigande i alla fall. Jag var nämligen ensam och några minuter före det att filmen skulle starta så annonserades det i biografens högtalare att filmen tyvärr måste ställas in på grund av ”tekniska problem”. Jag misstänker att de tekniska problemen i det här fallet betydde alldeles för få betalande.

Såg filmen för första gången 1996, då ”Director’s cut” och visst hade den åldrats med viss värdighet. Skrev en analys av filmen utifrån ett skruvat postmodernistiskt perspektiv och antagligen är det min mest lästa text på webben (om man inte räknar sådant jag gjort i jobbet förstås).

Tillägg:
Eftersom en del stackare hamnar här efter en sökning på analys av filmen så har jag översatt och lagt upp min här.

Jag missade Blade Runner. Kanske kan jag skylla på åldern eftersom jag bara var elva år när den kom. I början av nittiotalet gjorde jag ett försök att se Blade Runner. Det var någon slags science fiction-festival. När jag bänkade mig i salongen kunde jag konstatera att intresset för filmen kanske inte var så ...

Läser att filmen Blade Runner ska komma i en ny version, omklippt av regissören. Igen. Ridley Scott har redan klippt om filmen minst en gång, då under titeln ”Director’s cut”. Nu ska den tydligen heta ”Final cut”. Hoppas Ridley har någon schysst titel på lager till nästa omklippning, för det måste väl komma minst en till 2019 då filmen utspelas?

Läser att filmen Blade Runner ska komma i en ny version, omklippt av regissören. Igen. Ridley Scott har redan klippt om filmen minst en gång, då under titeln ”Director’s cut”. Nu ska den tydligen heta ”Final cut”. Hoppas Ridley har någon schysst titel på lager till nästa omklippning, för det måste väl komma minst ...

Jag har ibland funderat över polisserier på TV och alla mord som så lättvindigt begås till höger och vänster. Blotta mordfrekvensen har varit ett slags tecken på att det är fiktion eftersom det krävs rätt mycket våld eller en hyfsat stor stad för att det ska mördas så mycket att det räcker till ett avsnitt i veckan.

Helt orimligt med andra ord. Tills nu. I går blev en man mördad på Hisingen i Göteborg, i dag listar Göteborgs-Posten inte mindre än nio mord i Göteborg sedan årets början. Det räcker gott till en säsongs polisserie.

Fiktionen och verkligheten flyter samman och i det här fallet kunde de gärna få fortsätta vara åtskilda.

Jag har ibland funderat över polisserier på TV och alla mord som så lättvindigt begås till höger och vänster. Blotta mordfrekvensen har varit ett slags tecken på att det är fiktion eftersom det krävs rätt mycket våld eller en hyfsat stor stad för att det ska mördas så mycket att det räcker till ett ...

Hörde på radion att farbror påven bett talibanerna i Afghanistan släppa de 23 kristna Sydkoreaner som de håller som gisslan. Det var ju gulligt, men hallå … tror ni att talibanerna bryr sig särskilt mycket om vad påven tycker? Fel religion liksom.

Kan inte annat än stödja farbror påven i den här frågan, tror de Afghanska talibanerna lyssnar ungefär lika mycket på mig som på påven. Snälla talibaner, var nu så snälla att släppa de där Sydkoreanerna. Tack.

Hörde på radion att farbror påven bett talibanerna i Afghanistan släppa de 23 kristna Sydkoreaner som de håller som gisslan. Det var ju gulligt, men hallå … tror ni att talibanerna bryr sig särskilt mycket om vad påven tycker? Fel religion liksom. Kan inte annat än stödja farbror påven i den här frågan, tror de ...

Att offentligt krama ur snor ur näsan och sedan förvara detta i en tyg- eller papperstuss i fickan är ju socialt accepterat. Men hur är det egentligen med andra substanser som pillras ur kroppen?

Jag har redan på åttiotalet haft min period med lurar av bygelmodell, efter ett tag stod det klart att dessa var opraktiska (eftersom de lägg kunde gå sönder) och töntiga (av okänd anledning). När jag i och med musikspelarens intåg i telefonen återigen började lyssna på portabel musik så var proppar ett självklart val. Men det finns en fråga som växer och skaver. Öronvaxet. Det fastnar öronvax på propparna och inför så gott som varje lyssning måste jag ta ett djupt andetag och så smått stålsätta mig innan jag trycker in dem i öronen.

Nu är frågan om vax på hörlurspropparna är
a) Ett vanligt problem, b) Något som är socialt accepterat och framförallt c) Hur man blir av med eller ännu hellre ser till att det inte kommer något vax alls på propparna.

Kanske är topsanvändning svaret på den sista frågan vilket gör att de första två frågorna faller.

Att offentligt krama ur snor ur näsan och sedan förvara detta i en tyg- eller papperstuss i fickan är ju socialt accepterat. Men hur är det egentligen med andra substanser som pillras ur kroppen? Jag har redan på åttiotalet haft min period med lurar av bygelmodell, efter ett tag stod det klart att dessa var ...

Det här betyder väl antagligen något. Men vad?

Det här betyder väl antagligen något. Men vad?

Riskokaren ger ifrån sig ett litet klick när en fjäder slår ifrån, en diskret grön lampa tänds istället för en brandgul. Ugnen, om den är tidtsyrd, bara stänger av sig i lugn och ro. Kaffebryggaren går harmoniskt över från att tillreda kaffet till att hålla det varmt.

Mikrovågsugnen däremot, vad gör den? Ringer, piper eller tjuter i klass med ett mindre brandlarm. Visst, det är en fantastisk maskin som kan skaka värme i nästan vad som helst, men hallå … tänk på matberedaren, elvispen eller spisfläkten de är inte heller så dumma. Vad är det då som gör att mikrovågsugnen tycker att den är så viktig? Den piper och tjuter och ger sig inte förrän någon öppnat luckan och tagit ut vad det nu är den har värmt. Som om det skulle börja brinna om man inte släpper allt man har för händerna och räddar sitt varma vatten eller sin tinade fisk. Enligt den logiken borde väl ugnen tjuta som ett ånglok och spisen låta som ett flyglarm med tanke på hur mycket farligare det är att glömma dem på. Nu är det inget jag förespråkar, nej istället skulle det väl vara mycket trevligare om microvågsugnen kunde slappna av lite och lugnt inlemma sig i den övriga lite tystare ordningen i köket.

Riskokaren ger ifrån sig ett litet klick när en fjäder slår ifrån, en diskret grön lampa tänds istället för en brandgul. Ugnen, om den är tidtsyrd, bara stänger av sig i lugn och ro. Kaffebryggaren går harmoniskt över från att tillreda kaffet till att hålla det varmt. Mikrovågsugnen däremot, vad gör den? Ringer, piper ...

När argumenten tar slut för en bloggare så brukar han hänvisa till hur länge han har bloggat. Enligt bloggarnas egna logik är det nämligen så att den som registrerat ett bloggkonto först har störst auktoritet. I alla frågor.

Där står jag mig slätt. Däremot har jag haft egen hemsida i över tio år och jag minns en annan tid på webben. Minns du den tiden? De grå bakgrunderna i Mosaic, de animerade facklorna, blink-taggen?

Minns du hur du kunde få allt möjligt gratis? Jag talar inte om illegal nedladdning. Nej, det här var långt före det att bredband hade brett ut sig, en tid då en halvtaskig mp3:a tog en och en halv timme att ladda ner och i bästa fall gick att spela när du väl fick hem den.

I mitten och slutet av nittiotalet var det en annan slags Vilda Västern-attityd som gällde på nätet (eller den globala informationsmotorvägen). Det gällde att vara med, vad som helst bara man var med (jämför med Second Life i dag). Det här gjorde att företag började ge bort saker i stort sett helt utan motprestation, du kunde få tidningsprenumerationer, reflexer, musmattor, schyssta affischer och en hel massa annat skickat hem till dig utan kostnad.

Så går det förstås inte till i dag. Men, jag vill ge dig chansen att uppleva en liten del av det igen. Jag ger bort tre prima vinylsinglar mot i stort sett ingen prestation alls. Det enda du behöver göra är att skriva en kommentar här på www.skrymta.se.

Så här går det till
Skriv en kommentar till något här på www.skrymta.se (på något annat inlägg än det här). Under ditt (relevanta) inlägg skriver du ”jag vill vara med i tävlingen”. Rangordna skivorna i potten där 1 är den du helst vill ha, 2 den du tar om 1 inte finns kvar och 3 den du får om 1 och 2 redan har gått.

Regler:
Eftersom det här är min tävling så bestämmer jag. Om någon kommer på något så befängt som vinstskatt i det här fallet så får den som vinner betala den. Den som vinner lämnar sin adress till mig (förslagsvis via e-post) så att jag kan skicka vinsten. När jag gör det så skickar jag den i befintligt skick (sällan i mint-condition) och ofta i återanvänt emballage. Jag tar inget som helst ansvar för skador under transporten, jag tar överhuvudtaget inget ansvar för några skador eller någonting annat negativt som har med den här tävlingen att göra. Det går att klaga men inte överklaga och än en gång … jag bestämmer.

Skivorna i potten är:
Slice me nice – Fancy (1984)
Ettrig synthslinga och en text med erotiska undertoner, ”jag är som en paj för hungriga killar”. Lite extra piffigt var det att det påstods att Fancy skulle bli munk. Den karriären lades helt på hyllan i och med att ”Slice me nice” slog igenom. Hur det är med Fancys karriär i dag låter jag vara osagt.

Da Da Da – Trio (1982)
Eller som låten egentligen heter ”Da Da Da Don’t Love You Don’t Love Me Aha Aha Aha“. Tyskar gör det tyskar är så bra på, minimalistisk elektronmusik. I videon ska Annette Humpe finnas med i rollen som servitris. Annette är väl annars mest känd i Sverige som ena halvan av Humpe & Humpe som hade en minimal hit med ”Yamaha” på låtsasjapanska (bara varumärken i texten) i mitten av åttiotalet.

More than words – Extreme (1991)
De har hår som hårdrockare, de har läderjackor som hårdrockare, de har boots som hårdrockare, de har en tuff hårdrockslogotyp och låter som … som lägereldstrubadurer.

När argumenten tar slut för en bloggare så brukar han hänvisa till hur länge han har bloggat. Enligt bloggarnas egna logik är det nämligen så att den som registrerat ett bloggkonto först har störst auktoritet. I alla frågor. Där står jag mig slätt. Däremot har jag haft egen hemsida i över tio år och jag ...