Återvinningskonspirationen
Någon vill inte att du ska källsortera. Någon vill att hela källsorteringsprojektet ska misslyckas. Men varför?
Mycket pekar på att källsortering motarbetas någonstans ifrån. Jag vet inte varifrån eller varför men mina iakttagelser talar sitt tydliga språk.
På åttiotalet dök det upp återvinningsstationer. De var inte så många så det var svårt att hitta dem, de låg långt bort på avskilda platser och de hade inte så många kategorier för insamling. Det var väl papper och glas. Under nittiotalet ökade antalet återvinningsstationer, källsorteringskategorierna blev fler och det blev nästan oförskämt enkelt att ta sig till återvinningsstationerna. Frikostigt tilltagna containrar väntade på den miljömedvetne. Allt pekade på att en tid av harmoni väntade. Men så hände något. Det blev hårdare tag och färre återvinningsstationer. Sedan slutet av nittiotalet har det förts ett lågintensivt krig mot källsorterare.
Ett tydligt tecken på kampen mot källsorterare är de allt mindre öppningarna genom vilka soporna ska pillras in. Sedan den gyllene eran under det tidiga nittiotalet så har de bara blivit mindre och mindre. Hade det varit meningen att det verkligen skulle komma in wellpappskartonger och gamla glasburkar genom hålen så hade de ju inte varit i dagens nålsögsstora format. Då skulle det inte behövas femtiosju minuter och en machete för att strimla sönder kartongerna och krossa glaset till nanopartiklar vilket är den enda säkra storleken för att få in något i containern. För att vara riktigt säkra på att alla verkligen strimlar sina kartonger och krossar sitt glas så har någon övernitisk konstruktör placerat en stålbalk mitt inne i containern så att det inte går att fuska.
Det största beviset på att återvinningsstationerna är återvinnarfientliga måste väl ändå vara sopspionerna. Sopspioner är typer anlitade av renhållningsföretag. De ägnar sina dagar åt att spana på återvinningsstationer och det bästa som kan hända en sopspion är att de kommer på dig när du besöker en återvinningsstation och sorterar snett. Då får de nämligen en anledning att ta kort på dig och sedan åker du fast för att du slängde det ofärgade glaset där det egentligen skulle vara färgade buteljer.
Jag förstår förstås också att ofärgat glas inte får sorteras som färgat och att det är ett problem om det skräpas ner omkring återvinningsstationerna. Men är det konstigt? Hur många år tog det till exempel innan någon kom på den till synes självklara idén att sätta upp en vanlig papperskorg för påsar som inte går att återvinna men som kan vara praktiska för att bära sina gamla sura mjölkpaket till återvinningsstationen i? Alldeles för många för att det ska vara en slump.
Hela idén med sopspioner är förstås ett alltför stort tankefel för att det ska vara ett misstag. Som om det vore synd om företagen som tar hand om folks mjölkpaket, glaskross och metallskrot. Så är det ju inte. Det sorterade avfallet är en resurs som återvinningsföretagen tjänar pengar på. Det är alltså du som gör dem en tjänst och inte tvärt om. Alltså borde förtaget ta hand om dig, inte lägga pengar på spioner som är ute efter att sätta fast dig.
Varför inte satsa på sopvärdar istället för spioner? Trevliga typer som kunde hjälpa dig att strimla dina wellpappskartonger eller berätta för dig vad som ska sorteras som tidningspapper och inte.
Fast det är förstås inte lika bekvämt och spännande som att sitta i en bil och ta kort. Dessutom passar det inte in i konspirationsteorin att faktiskt underlätta för oss stackare som fortfarande försöker källsortera.
Kämpa emot konspirationen, låt oss källsortera så länge det finns tillstymmelse till öppningar i de där containrarna!
