Nedlåtande ni
Apropå gårdagens exkursion i duande och niande hittade jag en av Maud Adlercreutzs efterföljare: Magdalena Ribbing. Här tar hon sig an det moderna niandet.
Apropå gårdagens exkursion i duande och niande hittade jag en av Maud Adlercreutzs efterföljare: Magdalena Ribbing. Här tar hon sig an det moderna niandet.
Detta postades Wednesday 17 October 2007 klockan 13:16 och sorterade in under Gott och blandat. Du kan följa kommentarer på detta inlägg genom RSS 2.0 feed. Skriv själv en kommentar, eller trackback från din sida.
Additional comments powered by BackType
Friday 19 October 2007 klockan 0:05
My studies in” Danskt sprog” was in the early sixties; everybody you did not know as well as persons being older than yourself was definitely “De” equally with the swedish “Ni”.
I lived in Switzerland where as well in German as French you titulate persons with “Sie” or “vous”. I know there was a reform sometimes as the Sweden and Denmark was ruled by the socialists, that everybody say “Du” except to the King.
After 7 years in Sweden, I still think (and do NOT like to be everybody’s “DU”) and have negative feelings about the “DU”. Maybe oldfashioned, but so it is.
Different countries, different customs.
Werica
Monday 5 November 2007 klockan 16:11
In Sweden it has never ever bin polite to say “ni”. If you want to use old time polite speeking you have to use titles. Mr, Mrs, doktor, director, nurse or any title. To say “ni” whitout title was the upperclass stile to show that the other one was “lower”. You could say “ni” to your staff but they could not say “ni” to you withot your title. That´s the way it is. It has nothing to do with socialism.
Monday 5 November 2007 klockan 16:18
Så det kan bli! Jag trodde att bloggägaren var engelskspråkig och gjorde mitt bästa för att svara på ett språk som jag nog inte behärskar så bra, läser rätt obehindrat men att skriva är svårt.
Att säga ni har ju faktiskt aldrig varit artigt i Sverige, men den nya generationen och även bya svenskar verkar ha blandat ihop språkliga skillnader. Att säga “you”, “Sie” osv är artigt, men i Sverige måste man faktiskt använda sig av titel om man nu envisas med att vara för fin för att användaa “du”.
En del med annan kulturbakgrund har verkat förstå det och titulerar kvinnor “damen”. Vad de kallar män vet jag iinte, men jag tycker inte att det känns trevlligt utan lite nedlåtande att kallas “damen”. Men jag kan acceptera det, men aldrig att bli kallad “ni” eftersom det verkligen enligt svensk tradition är ett tecken på förakt och nedlåtande.
Rimligen borde det väl inte vara svårare att lära sig säga “du” än att säga “ni” när man lär sig ett nytt språk? Det här handlar helt enkelt om ett sätt att markera avstånd alldeles oavsett vad “ni-användarna” påstår.
Monday 5 November 2007 klockan 21:30
Sant Monika. Jag håller med Magdalena Ribbing och dig där om att ett “ni” markerar en nedlåtande distans. Tänkte skriva lite mer om det om bara tiden tillåter tankarna att samlas.
Monday 19 November 2007 klockan 10:15
Hej!
Såsom jag bor i Estland får jag ganska ofta problem med “niandet”… I Estland används nämligen “ni” när en yngre person tilltalar en äldre, när man pratar med någon som har lite högre position än ens egen osv.
Det kan förstås vara det tyska arvet men säkert har det även präglats av ryska kulturen…
Själv har jag gjort niande-felet speciellt med äldre personer och efter att länge umgåtts med ryskspråkiga, då kommer niandet nästan automatiskt! Och det är ju inte alls nedlåtande utan mer av respekt jag niar!