Äh, kom inte dragandes med det politiskt korrekta
Begreppet ”politiskt korrekt” kommer från 1920-talets Sovjet där det användes i anslutning till sortering av vad som var acceptabelt eller inte i förhållande till den officiella partilinjen. Det kan man läsa på Wikipedia och det låter inget vidare kul. I dag används det för att platta till en meningsmotståndare när någon inte har eller orkar anföra tillräckligt starka argument. Inte heller så kul. Meningen är att sätta motståndaren ur spel genom att få det att se ut som om den inte tänkt själv utan bara uttrycker något som någon annan tänkt ut, något allmänt accepterat, något som majoriteten kan ställa upp på.
Om jag nu har tagit ställning själv, har argument och verkligen tycker så som det allmänt accepterade? Visst, färgad av den tid, kultur och plats jag lever i men ändå med en åsikt som är min, som jag kommit fram till? Vad händer för den som reflexmässigt använder uttrycket som smutsigt debattknep tills den tror sig själv. Till sist målar han eller hon in sig i ett hörn där bara det provocerande är möjligt. Den som bara är ute efter att provocera som en reaktion på omvärldens stimuli tänker inte själv eller fritt. Kvar blir en clown som fastnat i sin roll. Den clownen vill väl inte du vara? Så kom med bättre resonemang än att jag gör det politiskt korrekta. Det håller inte.
Mer om politiskt korrekt.
Ett sätt att se på saken. Ett annat sätt.
Epilog: Det är nu mindre än en månad kvar på min föräldraledighet så jag använder den som exempel på hur ett politiskt korrekt beslut kan vara både reflekterat, personligt och obekvämt. Kommer i nästa inlägg.
Andra som skriver om
politiskt korrekt, föräldraledighet
