Skrymta

Just nu är jag tuffaste datorkatten i kvarteret. Åtminstone om jag får säga det själv. Nörd, skulle säkert majoriteten säga.

Det blev en MacBook Pro. Det är säkert tufft i sig. Tufft att den kommer färdig med fulladdat batteri, bootar upp som om den aldrig gjort annat, hittar det trådlösa nätverket och är färdig att köra på ingen tid alls.

Tufft att jag kör dual boot med hjälp av Boot Camp och tufft att jag med WMWare Fusion kan köra Windows-applikationer direkt innifrån MacOS. Tufft att installationen tog mindre än tre timmar (inklusive en dryg halvtimme för Windows-installationen). Tufft att jag skriver det här i Firefox som körs på Windows inifrån MacOS (onödigt, men tufft).

Men det allra tuffaste är att allt fungerar. Det fungerar så som det står i säljtexten att det ska fungera. Det är verkligen så enkelt att installera. Det fungerar verkligen så smidigt som det ser ut att göra i reklamfilmerna.

Jag ska försöka att inte bli odräglig. Jag ska försöka att prata om något annat än det här. Men just nu är det svårt.

Det var drygt tio år sedan jag köpte en ny dator. Sedan dess har jag klarat mig med halvkassa begagnade hopplock. Eftersom jag jobbar med bland annat grafisk formgivning så var det verkligen dags att uppgradera datorparken och nu är det gjort. En sprillans ny bärbar har flyttat hem till mig.

Vad är då det svåraste med att köpa en ny dator? Att välja operativsystem, att göra alla installationer på ett helt nytt system, att få hårdvara och mjukvara att arbeta hyfsat tillsammans? Nej, nej och åter nej. Det absolut svåraste är att hämta ut sin dator från posten (eller utlämningsstället som det heter när posten ligger i ICA).

Den som skickade datorn bestämde sig för att postförskott var ett listigt betalningssätt och det kunde jag väl acceptera.

Första försöket
Kvinnan i utlämningsstället frågar först om summan jag ska betala verkligen stämmer för hon har aldrig sett maken till högt postförskottsbelopp. Jag ser ingen annan utväg än att bekräfta beloppet. Eftersom jag sparat, sparat och sparat för att ha råd med inköpet så har jag inte använt kortet på ett tag. Detta kombinerat med upphetsningen av att vara så nära den nya datorn gör att jag slår in fel kod. Inga problem kvinnan i utlämningsstället går villigt med på att jag legitimerar mig istället. “Köpet medges ej” säger kortterminalen och jag måste dubbelkolla i minnet att det verkligen finns pengar på kontot. Det gör det och kvinnan i utlämningsstället säger att det kan finnas en gräns för hur höga betalningar man får göra, antingen hos dem eller på mitt kort eller både och. Jag ger upp.

Andra försöket
Dagen efter cyklar jag in till banken som efter mycket om och men går med på att höja gränsen för hur stora inköp jag får göra. Notera att det hela tiden rör sig om mina pengar och inte någon kredit eller liknande. Till sist lyckas jag i alla fall övertyga banken om att jag verkligen vill göra det här inköpet och de hävdar att ändringen ska vara genomförd redan till lunch.

Senare på eftermiddagen ger jag mig av till ICAs utlämningsställe igen. Fram med den alltmer skrynkliga aviseringen och kortet för att betala. “Köpet medges ej”. Hjärnblödningen är nära. Jag får tydligen förtfarande inte göra såhär stora inköp (för mina egna pengar).

Tredje försöket
Efter en tur hem och omdisponering av pengar så ger jag mig av till utlämningsstället en tredje gång. Den här gången har jag pengar på tre olika kort, jag har koderna uppskriva i handen och lyckas som i en dröm få ut mitt paket (som jag betalar för mina egna pengar). Huvudvärken från anspänningen vill inte släppa förrän framåt halv-sex-tiden på morgonen.

En reflektion från melodifestivalen (eller melodischlagerfestivalen). Det finns historiska, diplomatiska och politiska skäl till att Makedonien inte bara kallas Makedonien utan “former Yugoslav Republic of Macedonia”. Dessa historiska diplomatiska och politiska känner jag inte till och de är antagligen inget att göra sig lustig över.

Men vi kan väl i alla fall vara överens om att “former Yugoslav Republic of Macedonia” är en osannolikt osmidigt och icke framtidssäkrat namn på ett land. Efter den principen borde det heta “den tidigare brittiska kolonin Kanada”, “det tidigare svenska länet Finland” samt “artisten tidigare känd som Prince”.

Snälla du. Står det CMYK i specifikationerna så är det bara CMYK, inget annat.

Jag har hört att det finns fruktskål på en del företag. Där jag jobbar har vi godisskål.

Här.

Här skulle det stå något riktigt listigt.

Det blir inget med det. Istället vill jag passa på att än en gång berömma Opera Mini. Webbläsare för mobilen, gratis och så himla smidigt. Ladda hem!

Uppdatering: Att det skulle vara så svårt att få till en länk. För övrigt håller jag med WB, ha kul.

Mellan sju och nio på kvällen har jag läggning av tre barn. Det är så gott som meningslöst att försöka prata med mig i telefon då. För övrigt tar jag inga ekonomiska beslut på telefon, särskilt inte mitt i läggningen.

I gårkväll satt vi ute. Framåt halvtiotiden sa tolvåringen att hon frös.

“Inte så konstigt, när du sitter ute på kvällen i det där nattlinnet” sa jag. Jo jag vet att det heter tuuuunika. Då sa tolvåringen att det var kränkande sagt. Jag påpekade att det ordet råkat ut för inflation och tolvåringen undrade vad jag menade med inflation. Först sa jag åt henne att hon kunde slå upp det (och kränkning med) men sedan försökte jag förklara att om man använder ett ord alltför vitt och brett så förlorar det sitt värde.

När tillvaron ter sig obegriplig kan Svenska Akademiens Ordlista bringa klarhet. Så här står det om inflation:

… allmän prisstegring, penningvärdeförsämring.

Om kränka står det följande:

… förolämpa; våldföra sig på; bryta mot m.m.

Ja inte var det meningen att varken våldföra sig, bryta mot eller förolämpa. Möjligen reta en aning. Men, vem är jag att avgöra vem som blir kränkt av mina uttalanden? Vit, medelålders (ja yngre medelålders i alla fall), medelklass, man. Urtypen för en sådan som kränker till höger och vänster och inte är det väl så att den som kränker andra själv uppfattar att det är det han gör? Så kanske hade hon rätt, tolvåringen, jag är en kränkare.

Det finns en sägen om varför tyskarna avstod från att anfalla Sverige. De sysslade nämligen med flygspaning och när de kom hem och framkallade filmen så såg de hundratals, tusentals luftvärnskanoner uppställda på snart sagt varje äng i hela landet. Det var inte lönt att försöka invadera ett så väl rustat land. I själva verket var det inte luftvärnskanoner som hade fastnat på de gryniga bilderna, det var stolpar och stag som skulle användas för att bygga hässjor för att torka hö. Svenskarna var inte rustade för krig, vi var rustade för höskörd.

Nu kan vem som helst ägna sig flygspaning och jag har flygspanat en del på villaförorten. Där finns ett återkommande mönster.

Se till exempel:

Västerås

… eller …

Malmö

… eller …

Stockholm

Ser du det där runda, blå som var och varannan villa- och radhusägare har rustat sig med. Jag som gjort studier även på markplan vet att det inte är något särskilt aggressivt vapen. Det rör sig om pooler och studsmattor. Pooler och studsmattor – i ett land där klimatet åtminstone i stora delar av landet kan beskrivas som tre månaders sämre skidföre.

Detta mina vänner är ett tecken. Men vad betyder det, hur ska vi tolka det? Rädsla för flygangrepp? Kreativa kinesiska entreprenörer? Dåligt samvete och kompensation för all den tid vi tycker vi borde tillbringa med barnen? Klimathotets övergång från hot till realitet? Alltför mycket pengar?

Sverige som land har inte varit i krig på över 300 år. Kan alla dessa studsmattor och pooler rädda oss ytterligare några år?

Andra som har tankar om
flygspaning, krig, villor, medelklass, pool, studsmatta

Nej, det är inte mer ordning och reda som är lösningen på allt. Jag kan inte säga att jag har något att dölja men det är inte det som är poängen och poängen poängteras träffsäkert av Enligt min humla. Läs och begrunda innan du skriker efter ännu mer bevakning.

Uppdatering: Det där var rätt mjäkigt av mig. Mitt mjöl är mitt mjöl och jag har varken anledning eller lust att visa upp det för alla och en var. Det ligger bra där det ligger i påsen.