Världarnas fred
Det här inlägget vänder sig till dig som är intresserad av hur det har gått för mig efter några veckor med Mac OS och Windows i samma maskin (du som inte är intresserad hoppar över det här inlägget eller lider dig igenom till ingen nytta).
I min dator råder fred och harmoni. Två till synes oförenliga världar i samspel. I min MacBook Pro samsas Mac OSX med Windows XP och arrangemanget har hittills fungerat över förväntan.
I och med att Macintosh (för några år sedan) gick över till Intel-processorer så fungerar Windows utan (mer) problem (än vanligt) även på en Mac. Macintosh har sin vana trogen till och med gjort det enkelt för dig att installera Windows på en del av din Mac-hårddisk. Det kallas BootCamp och samlar automatisk ihop drivrutiner så att din Windows-installation går snabbt och smärtfritt. När du bootar i Windows så vet datorn inte ens om att den är en Mac och du har en till 100 % Windows-dator (i ett snyggt aluminiumskal med äpple på).
Med BootCamp har du två operativsystem i samma dator. Problemet är att du bara kan köra ett åt gången. För att komma förbi detta och ge dig möjlighet att växla mellan olika operativsystem utan att starta om finns lite olika lösningar. Jag valde ”Fusion” från VMWare. VMWare Fusion gör att jag kan starta Windows inifrån Mac OS och sedan köra Windows-program och Mac OS-program om vartannat. Visst går det aningen långsammare för Windows (som körs på drygt två tredjedelar av datorns egentliga kraft) men för vanlig ordbehandling eller dylikt märks ingen skillnad.
Varför Windows
I någon av mina första kontakter med Macoteket fick jag kommentaren att ”varför i hela friden skulle någon vilja använda Windows när Mac OS X och alla Mac-program är så mycket bättre? Du kommer snabbt att upptäcka att du inte behöver Windows längre”. Så kan det vara men efter närmare femton år på Windows-plattformen (med några kortare gästspel på Mac) så är jag fast i en del program och filer som jag gärna fortsätter att använda. I min verklighet finns det tyvärr ekonomiska gränser som bestämmer vilken programvara jag tycker mig ha råd med, speciellt efter inköpet av vråldyr dator så Macen får vara hur mycket snyggare och bättre som helst, i praktiken är det ändå inte helt trivialt att helt lämna Windows.
Nu finns det somliga som kan anse att det är blasfemiskt och fel att besudla en Macintosh med en Windows-partition. Själv har jag en mer pragmatisk än religiös inställning till det här med operativsystem och tycker att funkar det så är det bra. Funkar gör det, precis som det utger sig för att göra vilket är mer undantag än regel när det handlar om datorer. Mac-installationen går underbart smärtfritt, datorn kommer färdig att använda. Att sedan installera Windows på en BootCamp-partition är enklare än att installera Windows på en Windows-dator, VMWare Fusion till sist är bara att installera och köra helt utan problem. Lätt att bli frälst alltså.
Att få en Windows-dator på köpet med din Mac är dessutom förhållandevis billigt. Allt du egentligen behöver är en Windows-licens och den får du köpa som OEM eftersom det handlar om en ny dator. Min gick på cirka 1500 kronor och sedan lyxade jag till det med VMWare Fusion för cirka 700 kronor. Det går att se det som en Windows-dator för bara 2200 extra.
Varför XP
Även jag är medveten om att Windows XP inte är det allra senaste operativsystemet från Microsoft. För en handfull kronor ytterligare hade Windows Vista varit mitt, det blir inte särskilt dyrt om det köps som OEM tillsammans med ny dator. Anledningen till att valet ändå föll på XP heter stabilitet. Dels verkar det som om VMWare har mindre problem med XP och dels fungerar de program som jag verkligen vill köra på XP medan det är lite mer tveksamt på Vista. Adobe Creative Suite 2 går visserligen att få igång med en del trixande men på XP slipper jag trixa. Jag vet förstås att jag borde uppdatera till CS3 men efter att jag grävt ett djupt hål i plånboken med en vråldyr dator så får det vänta ett tag till.
Att aktivera Windows
Microsoft har byggt in ett lås i sitt operativsystem. Misstänker Windows att det är installerat på fler än en maskin så sparkar det bakut och slutar att fungera. För att hålla extra koll på användarna så kräver Windows att du aktiverar din kopia av operativsystemet inom trettio dagar. Denna process kan ge lite kallsvett eftersom Windows garanterat tror att du är en skurk så fort du startar VMWare efter det att du aktiverat det på BootCamp. För att tvätta bort skurkstämpeln och få igång Windows så måste du ringa till Microsoft och försäkra dem om att den här Windows-kopian bara körs på en dator. Samtalet är helt automatiserat och skulle du göra ett band av alla siffror som knappas in under samtalet så skulle det räcka till månen och tillbaka.
Så här roligt kan du ha med VMWare Fusion om du kör i “Unity” läget (notera Word för Windows och Startpanelen för Windows längst ner). Somliga tycker att det är rörigt att ha Startpanelen på samma ställe som Dock och då kan det vara läge att flytta upp den till någon kant istället.
Varför Mac
Jag har kört Mac OSX på jobbet i några månader och imponerats av stabiliteten och tryggheten. Omgivningen har varit på mig rätt länge om att jag ska köpa Mac. Tydligen är jag Mac-typen, vilken nu det är. Mitt svar har tills nyligen varit att stödköpens tid är över för min del. När alla andra hade Vic-20 så hade jag Spectrum, när alla andra hade Amiga så hade jag Atari ST, min plan var nu att hålla mig till det som majoriteten väljer. Nåja, Mac OS är snabbare, snyggare och mer stabilt än Windows så det känns inte som det här stödköpet är alltför betungande (speciellt inte när jag har en fullgod Windows-dator i rockärmen).
För att köra Windows på Mac behöver du:
* En Macintosh med Intel-chip
* En Windows-licens. Enklast är väl att köpa en OEM när du ändå köper ny Macintosh-dator
* Vill du dessutom kunna byta obehindrat mellan Mac OS och Windows så behöver du någon form av virtualiseringsprogram (alltså ett program som låtsas vara en dator inuti din dator). Det finns några olika men mitt val föll på VMWare Fusion.
Saker som inte funkar i VMWare Fusion:
* Skärmkalibreringen, det är möjligt att det går att kalibrera skärmen i VMWare-läget men jag har inte orkat bry mig om det. Här använder jag Colorvision Spyder pro
* Adobe Creative Suite går (så vitt jag vet) att köra men det måste då avaktiveras i BootCamp-läge för att sedan aktiveras i VMWare. Den processen orkar jag inte gå igenom så jag har hittills bara kört CS2 i BootCamp-läge (och där funkar det förstås klanderfritt).
* Spel kan du i stort sett glömma eftersom stöd för Direct X 9 bara är ”experimentellt” (går förstås utmärkt att köra i BootCamp-läge).
Slutsats
Det har hittills efter några veckor fungerat förvånansvärt bra att köra Windows på Mac, både i BootCamp-läge och genom VMWare Fusion. Det var helt klart värt de 2200 extra jag la ut för Windows-licens och virtualiseringsprogram. Det enda jag kan komma på som skulle tala emot att köra Windows på Mac är att det är dyrt att köpa en Macintosh.
Uppdatering
VMWare har släppt en gratis uppdatering (2.0.2.) till Fusion som bland annat ger bättre stöd för Direct X. Jag har hittills bara provat med Battlefield Vietnam och det rullar på fint i ett eget fönster under Max OS.
Uppdatering 2009-09-01
Japp, VMWare verkar funka fint under Snölepoarden också. Bara att uppdatera Macens operativsystem alltså.
Andra som har tankar om
VMWare, Fusion, BootCamp, Windows på Mac
