Stanna hemma då
Alltså. Är det någon som är hemma för en förkylning längre? Där jag jobbar snörvlar vi ikapp. På dotterns förskola samlas barnen liksom zombies med smittsamma snorsträngar under näsorna när jag kommer för att lämna henne. På TV visar Apoteket reklam för förkylningslindrande produkter och under de sista två sekunderna får jag se en sängliggande sjukling som läser en bok. Som om den som till sist ger upp och stannar hemma är i form för att läsa något överhuvudtaget. Förstår inte heller hur jag kan vara så optimistisk. Jag vet ju att en förkylning tar minst tio dagar av dålig ork, dåligt humör och rinnig näsa. Ändå så intalar jag mig själv varje dag från förkylningens andra dag att det nog är på väg att bli bättre. Det är samma sak varje gång, jag förnekar.
Läste färdigt jPod av Douglas Coupland. Den är väl inte riktigt lika underhållande som Microslavar (Microserfs), men den har sina poänger och kan man annat än att gilla en bok som helt respektlöst viker sju sidor åt primtal eller blandar in kinesiska fraser rätt som det är? Så kom jag på att Coupland har en blogg-stil. Han skriver (vissa) böcker som om de vore bloggar.
Nej, nu är det dags att dopa sig med lite Apoteket-drog-cocktail och ta tag i dagens multivariata analys. Bara att justera upp skärmen en aning så att inte snoret droppar ur näsan.
