Välj Svensson före Vrångelbäck
Kalle Vrångelbäck var ett barnprogram på sjuttiotalet där huvudpersonen var en otacksam, gnällig och besvärlig snorunge. Formmässigt var det intressant och lite oväntat eftersom det handlade om att på TV visa svartvita stillbilder till ljudet av en ensam berättarröst. Disney Channels antites.
Jag antar att både jag och mina föräldrar delvis har Kalle Vrångelbäck att tacka för min i stort sett uteblivna ungdomsrevolt. Jag irriterade mig på och kunde inte identifiera mig med den rälige Kalle eller hans gelikar i den rådande barn- och ungdomskulturen där limsniffande långhåriga typer stod i sina utsvängda byxor och diskuterade huruvida de skulle bädda sängen eller inte. Som om detta var nyckeln till lösningen för världens lidande.
Min revolt blev att revoltera mot revolten. Sällan skrek jag åt eller bråkade med mina föräldrar.
Jag har en vän som är rädd för att fastna i vardagen. Han gör om hemma, låter bli att låsa sig vid någonting och ändrar sina matvanor för att det inte ska gå rutin i något. De intressanta är att trendkänsligheten och önskan om utanförskap gör att förändringarna sker vid samma tidpunkt som en massa andra oroliga typer målar fondväggar, skaffar hund och äter sushi (eller pakistanskt, eller grönländskt eller vad som nu är inne för tillfället).
Förra helgen besökte vi gamla hemstaden Göteborg. Åttaåringen träffade sin bästa kompis. Trettonåringen träffade två av sina bästa kompisar. Två av dessa fem barn har föräldrar som sitter eller har suttit i fängelse och tre har föräldrar som är döda i cancer. Hårda förhållanden för förhållandevis välanpassade barn. De har klarat sig bra, antagligen åtminstone delvis för att de har en trygg vardag.
Många är rädda för svenssonliv. En förutsägbar medelklassvardag i villaförorten skrämmer. Själv är jag inte särskilt rädd. Jag har haft tillräckligt med oförutsägbarhet. Det kommer av sig själv och är inget jag desperat behöver söka upp. Välj Svensson före Vrångelbäck eller för att travestera Trainspotting: Välj livet, det vinner i längden.
Den som tvivlar på att svenssonlivet kan vara rebelliskt kan lyssna på Stockholms Negrer – Jag älskar min fru!
Är du så tuff att du har Spotify kan du lyssna på en gång.
PS.
“Svensson” är Sveriges nionde mest vanliga namn, att vara en Svensson är alltså långt mycket mer rebelliskt än att vara en Johansson som är nästan 2,5 gånger vanligare.
DS.
