Move your ass
Tuesday, February 17th, 2009
Move your ass with ASS transport.
ASS transport, at your service.
Archive for February, 2009
ASS transport, at your service.
Förlåt min svenssonsynd
Saturday, February 14th, 2009Att bo i en lägenhet i en stor svensk stad med tre barn men utan bil går väl an. Att köpa ett kedjehus med dubbelgarage och flytta till medelstor svensk stad med sina tre barn och fortfarande inte ha någon bil kan uppfattas som orimligt provocerande.
Det var drygt tio år sedan jag skrotade min senaste bil. En gammal gubbvolvo. Det har varit tio lyckliga år. Tio år utan däckbyten, oljekladd och spolarvätskeutblandning. Det har varit tio år utan oro för oväntade utgifter när någon växellåda går sönder eller någon backspegel repas. Det har varit tio år då jag bara skönt har stängt av öronen då samtalsämnet bilar har lyfts. Under den senare delen av dessa tio år har jag även gått från att framstå som lite suspekt och misslyckad (utan bil) till lite framsynt och miljömedveten (utan bil).
Nu är det dock slut. Det gick inte att stå emot längre, min sambo har lobbat hårt och på måndag hämtar vi ut en bil. Visserligen en som går att köra både på etanol och bensin men dock ett pengaslukande miljömonster.
Förlåt.
En försmak av demens
Friday, February 13th, 2009I butiken finns 290 sorters bönor och smaklösa baljväxter. Ingenstans, hur mycket jag än svär, finns några bruna bönor med sås. Stekt fläsk är uppenbarligen en rätt på väg ut.
1234567890
Wednesday, February 11th, 2009I min numerologiska serie har nu turen kommit till Unix som på fredag firar 1234567890 sekunder sedan 1 januari 1970.
Grattis.
Nära rock’n'roll-döden-upplevelse
Monday, February 9th, 2009Det var inte förrän jag såg the Committments otextad, på originalspråk tillsammans med frikyrkopastorns döttrar som jag insåg hur mycket de svär i den filmen. Svordomar eller inte, filmen har sina poänger vilket både jag, frikyrkopastorn och hans döttrar var överens om.
I en klassisk scen ser vi bandet, the Committments, och dess manager i väntrummet på ett sjukhus efter det att en av medlemmarna fått en riktig elektrisk chock. Någon kommer på den makabra tanken att om den chockade medlemmen dör så ökar bandets chanser att slå igenom dramatiskt. För att stärka denna tes bryter en diskussion ut om vanliga rock’n'roll dödar. Det visar sig att en mer eller mindre säker väg till kultstatus är kvävning av egna spyor.
Natten mot fredag hade jag en nära-rock’n'roll-döden-upplevelse. Vinterkräksjukan slog till och mitt i en kräksession tuppade jag uppenbarligen av och slog upp ett jack i pannan. Plikttrogen som jag är så kvicknade jag till och fortsatte mitt kräkande istället för att bli kvar på toalettgolvet. Jag är alltså fortfarande vid liv, nu med ett jack i hårbotten och får hitta något annat sätt att bli odödlig på.
Panna efter nära-rock'n'roll-döden-upplevelse
