Förlåt min svenssonsynd
Att bo i en lägenhet i en stor svensk stad med tre barn men utan bil går väl an. Att köpa ett kedjehus med dubbelgarage och flytta till medelstor svensk stad med sina tre barn och fortfarande inte ha någon bil kan uppfattas som orimligt provocerande.
Det var drygt tio år sedan jag skrotade min senaste bil. En gammal gubbvolvo. Det har varit tio lyckliga år. Tio år utan däckbyten, oljekladd och spolarvätskeutblandning. Det har varit tio år utan oro för oväntade utgifter när någon växellåda går sönder eller någon backspegel repas. Det har varit tio år då jag bara skönt har stängt av öronen då samtalsämnet bilar har lyfts. Under den senare delen av dessa tio år har jag även gått från att framstå som lite suspekt och misslyckad (utan bil) till lite framsynt och miljömedveten (utan bil).
Nu är det dock slut. Det gick inte att stå emot längre, min sambo har lobbat hårt och på måndag hämtar vi ut en bil. Visserligen en som går att köra både på etanol och bensin men dock ett pengaslukande miljömonster.
Förlåt.
Thursday 30 July 2009 klockan 19:36
[...] hittar jag länken till Skrymta, en blogg jag aldrig hört talas om. Där läser jag inlägget Förlåt min svenssonsynd och konstaterar att det är en människa av samma tycke och smak som mig själv; bilar är miljö- [...]