Skrymta

Jag har en vän som berättat om när han hamnade i ett umgänge som tillhörde de finare kretsarna. De som har pengar. Mycket pengar, gärna ärvda eftersom ärvda pengar är finare än tjänade. Han berättade om hur han inte kunde följa med på skidresor med helikoptertransporter till topparna eller hur komplicerat det blev när det blev hans tur att bjuda på drickat när de var ute.

Han berättade också hur den här kretsen människor inte hade samma relation till vissa begrepp. När han sa att att inte hade några pengar kvar så kunde det hända att hans fina kompisar sa att det var detsamma för dem men att han ändå skulle hänga med på den där resan över helgen.

När min vän säger att han inte har några pengar kvar så betyder det i princip att han inte har några pengar kvar. Kanske en hundring som ska räcka till nästa lön. Men när de fina kompisarna säger att de inte har några pengar kvar så betyder det att de bara har några tiotals tusen att disponera.

Sådär känner jag för min tid just nu. Jag har inget reservlager liggande. Den är slut, verkligen. Inte på de fina kompisarnas sätt slut utan slut på min väns sätt. Allt snurrar på för fullt. Visst får jag en halvtimme över här och där, men då är jag alldeles för trött för att göra något vettigt. I bästa fall blir jag sittande för att läsa lite bloggar. Men mer produktivt än så blir det inte.

Våren är här. Med besked. Total anarki råder bland barnen. De glömmer bort att komma hem på kvällarna, de glömmer bort att gå och lägga sig och de glömmer bort att gå upp. På detta accelererar föräldraengagemanget ytterligare med avslutningar, kvartssamtal (som minsann inte är någon ynka kvart), uppvisningar och samkväm till höger och vänster. På jobbet är tempot inte särskilt lugnare heller. Allt ska vara klart väldigt snart. Semester ska planeras, barnens sommar ska planeras och visst vore det roligt att grilla nu när vädret är så fint och innan alla försvinner före sommaren?

Hjärnan går på högvarv. Lustiga dörrmattor finns till salu, “Mobilen, nycklarna, plånboken” står det på dem Meningen är att man ska komma ihåg de där grejerna när man går hemifrån. Jag har ingen sådan matta, men jag har en checklista som jag går igenom i huvudet varje morgon.

• Nycklar
• Plånbok
• Mobil
• Matlåda (om ingen lunch är inplanerad under dagen)
• Ombyte (om jag cyklar vilket jag gör nio dagar av tio och det är inte roligt att sitta i en svettig cykeltröja hela dagen)

I går var det en vanlig helt galet stressig dag och jag var lite stolt över mig själv när jag var listig nog att komma ihåg att lyfta över nycklarna från en ficka till en annan.

Dock kändes det inte lika listigt när jag kom till jobbet och försökte låsa upp kontoret med dessa dyrkar:

Insexnycklar

Det blev inte heller roligare på eftermiddagen när jag skulle låsa upp cykeln för att komma hem.

Ser fram emot lugnare tider.

I morse var dottern tveksam till att bli lämnad på förskolan. Jag förstår henne, vem skulle inte tveka att kasta sig in i en grupp kelsjuka virusbärare med snor bubblandes ur näsorna.

Någon kanske undrar vad jag haft för mig den senaste tiden. Jag har varit aktiv ute i det verkliga livet. Sysslat med verkliga saker och fått verkligt resultat. Jag har nämligen bedrivit kampanj lokalt i villaförorten.

På baksidan av huset där jag bor med min familj finns en allmänning eller förbindelsetomt som det heter i villaförorten. Genom att passera denna förbindelsetomt förkortas sträckan till min yngsta dotters förskola. Dock har detta sätt att förflytta sig stött på patrull då det visar sig att det utanför förbindelsetomten passerar oansvariga hundägare som tycker förbindelsetomtens ytterområde passar bra som hundlatrin. Gott så, men det som ställer till förtret och orsakar tandagnisslan är att hundägarna inte plockar upp hundarnas efterlämningar.

För drygt en månad sedan hade detta mönster passerat gränsen för det hållbara. Som kommunikatör skred jag till verket med alla till buds stående medel. Jag tillverkade en skylt och började skänka bort påsar för hundfekalier, ”Varsågod – gratis hundbajspåsar”. Efter att ha renast bort allt träck i min stigs närhet satte jag upp skylten och laddade med påsar. Under kampanjperioden fyllde jag kontinuerligt på med nya påsar.

"Varsågod, gratis hundbajspåsar", skylten i ursprungsutförande. De genomskinliga påsarna byttes senare mot svarta med citrondoft

Här följer några fakta från kampanjen:

Kampanjtid i veckor: 4
Ackumulerade enheter (fekalier) som avlägsnades vid kampanjens start: 8
Antal enheter (fekalier) som ackumulerats under kampanjtiden: 1
Antal omladdningar av påsar under kampanjperioden: 12
Antal gånger då skyltmaterialet flyttats och fått återställas: 4

Resultat: Kampanjen verkar ha väckt starka känslor då skyltmaterialet vid upprepade tillfällen vandaliserats och flyttats från sin ursprungliga position. Observationer har gjorts av passerande som stannat och läst kampanjens budskap. Mot slutet av kampanjperioden passerade två flickor i yngre tonåren, en av dem uppgav att hon filmat skylten. En markant förbättring kan noteras under kampanjtiden, den verkar också stå sig efter vad som kan observeras två veckor efter avslutad kampanj.