Diesel, betong och gamla böcker
På ett ställe i vår hall, precis utanför dörren till toaletten luktar det gamla böcker. Du vet sådana där med gulnande, tjocka, nästan lite svampiga sidor. Jag brukar stanna upp och lukta ett ögonblick. Det gör mig lite lycklig. Antagligen för att den påminner mig om bibliotek. Jag gillar bibliotek. Det slår mig att jag varit rätt mycket på bibliotek. För att studera, för att låna böcker, för att läsa tidningar eller bara för att koppla av. Självvald ensamhet tillsammans med andra, den respektfulla tystnaden och bibliotekarierna. Det är något närmast sakralt över dem. De skrider fram, aldrig ovärdigt bråttom ändå effektivt och med en iver och ett genuint intresse för det just du undrar över. Bibliotekarierna var nördar långt innan det var både ute och inne att vara nörd. Och så koncentrationen och all kunskapen som finns i böckerna. Det går inte annat än att respektera och gilla.
Doften av gamla böcker är fin men doften av diesel en kall höstmorgon slår an en än klarare känslosträng. Det är 1991 och jag gör vapenfri tjänst som flygplatsbrandman. Trots att jag egentligen är en fjolla som vägrar vapen så gör jag en massa manliga saker. Jag lär ut brandvett och första hjälpen till blivande flygvärdinnor. Jag tränar på gym dagligen. Jag eldar, eldar, eldar och släcker. Jag spelar till och med fotboll. Jag kör tung lastbil, tyngre än tunga lastbilar får vara för det finns dispens för brandbilar. Och det är en speciell känsla att inte behöva bry sig om något särskilt inget ansvar för familj, ingen matlagning, inga direkta måsten alls annat än att träna och vänta på att det ska gå ett larm då man blir självklar hjälte. Livet är enkelt. Och över allt detta svävar ett os av diesel. Diesel att elda med för övning och diesel i de imponerande brandbilarna.
Diesel och gamla böcker i all ära men den absoluta favoritdoften är ändå fuktig betong. Sådär som det kan lukta i gamla källarutrymmen som inte möglat. Lukten av fuktig betong är lukten av kärlek. Den tar mig direkt tillbaka till tryggheten som barn. Min mamma och jag är hemma och pappa kommer hem. Han har köpt en liten leksaksbil åt mig. Jag möter honom springande och kramar honom. Jag når upp till hans stora mage, han har en stickad röd väst på sig och han har jobbat på ett bygge hela dagen. Han luktar fuktig betong och jag är lycklig.
Monday 24 August 2009 klockan 9:26
det är bristen pÃ¥ kärleken som är problemet i Blommaland. jag vägrar använda ordet “singelskap”, det lÃ¥ter som nÃ¥got man har valt själv. jag använder hellre begreppet “halv-het”. man är inte trasig, bara halv. en halv enhet är en egen och hel enhet, men den är fortfarande halv.
Wednesday 26 August 2009 klockan 15:34
Men stackars stackare. Vad ska vi göra med dig?