Jag och många med mig
Spoilervarning för Camilla Läckbergs Sjöjungfrun.
Inte är den stor, vår bokcirkel. Det är bara jag och min sambo. Hon tyckte jag skulle läsa Camilla Läckbergs Sjöjungfrun och visst kunde jag väl det. Fram till ungefär sidan 300 var det väl skaplig läsunderhållning men där någonstans började jag förstå varthän det barkade och det var inget jag gillade. Cirka femtio sidor senare fick jag det bekräftat, Camilla drog till med det gamla överexploaterade multipla personligheter-kortet. Vilken besvikelse.
För mig är multipla personligheter något en författare tar fram när det inte går att få ihop berättelsen. Ungefär som när manusförfattarna till eftermiddagssåpan ger upp och bestämmer att de senaste femtiotvå avsnitten egentligen bara var en dröm. Lång näsa till er som läst boken och följt TV-serien.
Går det att införa någon form av varning för bristande fantasi eller dålig planering? Jag vill inte kasta bort min tid på fler historier med den här sortens icke-upplösningar.
Saturday 26 September 2009 klockan 0:09
If I may? En av samtidens bästa böcker jag någonsin läst är Chuck Palachniuks senare filmatiserade Fight Club. (Filmen ble förresten inte så pjåkig den heller.) Och mycket riktigt landar den i ett sorts upplösningstillstånd helt framkallat av en hyfsat schizad huvudperson.
Så, det kan ju vara så att Fight Club bara är ett undantag som bekräftar din regel, men när jag försöker komma på fler bra motexempel, så dyker det hela tiden upp två ord i mitt huvud. Camilla. Läckberg.
Jag tror svaret ligger mer där. Camilla. Läckberg. För ärligt talat, är inte hon till och med sämre än Liza Marklund?
Saturday 26 September 2009 klockan 20:45
You may. Nu har jag inte läst Liza Marklund och bara sett Fight Club-filmen (inte läst boken alltså) som jag väl får hålla med om att den var välgjord.
Gott hantverk. Men vad var budskapet?
Nej, fram för någon form av märkning! Den här historien gick inte att få ihop så jag var tvungen att ta fram utomjordingar, spöken eller psykiska störningar.
Sunday 1 November 2009 klockan 22:57
En sådan varningsflagga skulle passa ypperligt på ett gäng trista författare ( Liza , Janne G o Läckberg t.ex)
Själv blev jag så less på deckare tillslut. Hittade av en slump Haruki Murakami. Har du inte läst så lovar jag att du inte blir besviken. Det finns fyra eller fem böcker utgivna på svenska. ( Fågeln som vred upp världen, Kafka på stranden t.ex)
:)
Monday 2 November 2009 klockan 10:17
Kafkapappan: Det låter spännande. Tack för tipset.