Hallå, eller?
I dag hade jag ingen e-post. Inte på någon adress, inte på jobbet inte på de privata. Inga uppdateringar från Facebook, inga nigeriabrev, ingenting.
Var på utvecklingssamtal på morgonen. Trettonåringen har svårt att vara tyst. Det är tydligen ett generellt problem, att det är pratigt på lektionerna. Läraren gjorde en egen analytisk reflektion om att tjattret har ökat de senaste tio åren. Hon kopplade ihop det med att mycket kommunikation på fritiden sker icke-verbalt (sms, msn) och att när man då sätter ett gäng ungdomar i ett rum, när de äntligen får träffas IRL så är det förstås svårt att hålla snattran. För det är ju kul att prata.
Pling. Ser att jag fick ett meddelande medan jag skrev det här. Så det var inte fel på e-posten, bara ingen som vill veta av mig.
Friday 6 November 2009 klockan 11:04
“Trettonåringen har svårt att vara tyst. Det är tydligen ett generellt problem …”
Ja, gud, ja, visst är det ett fruktansvärt, generellt problem. För skolan.
Sonen gick igenom förskola, lågstadium, mellanstadium, högstadium och gymnasium med den årliga, generella kommentaren att han pratade för mycket. Det var ett problem.
När han sedan äntligen kom ut ur skolsystemet tog det bara veckor innan detta problem var förvandlat till den största, finaste och bästa punkten på hans CV, och sedan dess är det pratet han lever och försörjer sig på. Mycket bra, till och med.
Sverige behöver fler duktiga säljare, inte fler duktiga (= tysta) skolelever. Hälsa magister det.
Friday 6 November 2009 klockan 12:19
Ja, så tänker jag också att det kan vara en tillgång och faktiskt, hon är en duktig säljare redan. Det jag försöker få in i henne är att hon ska vara så pass slug att hon lär sig spela med i systemet och välja sina strider (eller tillfällen då det är listigt att prata och när det är smartare att vara tyst).