Redan för någon vecka sedan visste jag vad som borde göras. Nu inser jag att även detta år blir det inte av, jag kommer inte hinna klippa håret före jul. Följden blir att jag ser ut som en korsning mellan Arne Weise, Radovan Karadžic och Claes af Geijerstam i håret under en av årets mest kameratäta perioder. Vi ses på Facebook, stackars fåfänga mig.
Slentrianpostande sociala-media-proffs får sig en knäpp på näsan när Anjo ger en bild av varför verklighetens folk har svårt att förstå tjusningen med automatpostningar.
Så här ser det ut i Google Wave just nu:
Spännande!
I förrgår började min sambo spela Farmville på Facebook och redan i går var hon så fast att hon deklarerade att hon inte kunde gå och lägga sig för det var någon skördetid sent på kvällen som skulle passas. Dock fann hon på råd och ringde sin syster i New York som gick med på att logga in och skörda. Min sambo kunde sedan lugnt gå och lägga sig utan att några grödor kom till skada.
Det är hårt att vara bonde.
Generellt har jag inga problem med högtider. Min barndom innehöll så gott som inga högtidstrauman förutom någon midsommar då föräldrarna rök ihop på grund av bristande planering vilket väl gjorde att alla små grodor redan var färdigdansade när vi väl kom oss för att komma iväg.
I vuxen ålder är det också förhållandevis enkelt. Jul firas med släkten och i det här fallet är min ytterst lilla släkt en fördel eftersom det är lätt att samla dem (alltså sambon, barnen, mina föräldrar och min syster samt hennes sambo). Midsommar har ungefär samma upplägg fast med en något bredare skara (några vänner till familjen, systerns sambos föräldrar). Påsk är också enkelt där räcker det med lite ägg, några fjädrar och så sill så är den högtiden fixad.
Allt hade alltså varit frid och fröjd om det inte funnits ett undantag och undantaget heter nyår och stavas å-n-g-e-s-t. Nyår är ingen högtid, det är ett mått på social framgång. För att markera hyr lyckad du är måste du tacka nej till så mycket baluns som möjligt. Detta märker du snart om du själv försöker arrangera något eftersom ingen kan klämma ur sig något besked före klockan fem den 31 december. Det gäller nämligen att hålla alla möjligheter öppna om det skulle dyka upp en bättre inbjudan från mer socialt intressant håll.
Denna situation brukar alltför ofta resultera i pannkaka. Av alla förhoppningar och förväntningar blir inget kvar. Därför är jag glad att kunna konstatera att min nyårslycka redan är gjord. Jag har fått en jättefest på lokal att tacka nej till. Jag kan lugnt luta mig tillbaka och känna mig social accepterad samtidigt som jag tillbringar tolvslaget med sambo och övertrötta barn lyssnandes till Svenska kyrkklockor och tittandes på grannarnas fyrverkerier.
Annars är mina fem mest lyckade nyår dessa:
Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg (från Mymlan via Doktorspinn).
Det här läser jag