Moralpanik eller föräldraskap
Fjortonåringen har en blogg. Hon berättar om sin dag och så visar hon bilder på sig själv och sina kompisar, när de väntar på bussen, från skolan, när de fikar på stan. Ibland slänger hon in en bild på sin treåriga syster också, gärna i någon fjortisbloggarpos. Ibland känns det inte riktigt bra tycker jag.
Nu till min fråga som jag slänger ut till experterna på sociala media. Är detta något jag ska reagera på, bilder på treåringen? Eller är min reaktion bara färgad av generell internetskräck, moralpanik och nedärvd föräldraoro?
Wednesday 27 January 2010 klockan 12:34
Jag tycker inte det är moralpanik att du “känner att det inte känns riktigt bra”.
Moralpanik vore det om du förbjöd henne att blogga för att du inte alls kunde hantera sitautionen.
Det är det som är skillnaden mellan att tänka och att agera helt känslomässigt.
Du reflekterar ju.
Men jag tror inte att du behöver vara särskilt orolig för din dotter. Hon är internetgenerationen, för henne är det något helt naturligt liksom för väldigt många i hennes generation, och när de är vuxna kommer den här diskussionen inte att finnas, dom kommer att skratta åt oss därför att för dem är det inte ett problem, det är lika naturligt att veta hur man beter sig och var gränserna går på nätet som det är för oss att stå i kö eller ha bordsskick när vi äter.
(och såklart – det finns alltid undantag som inte förstår gränserna)
Däremot tror jag att det är en brist att föräldrar inte pratar med barnen om vad de gör på nätet. Och då menar jag inte förmanande och kritiskt, utan mer nyfiket för att själva förstå. GÖr man det blir man mindre orolig, ungarna har bättre koll än man tror.
Wednesday 27 January 2010 klockan 12:42
Tack Mymlan. Det jag tänker på är treåringen, att hon liksom inte förstår vilken situation hon deltar i. Att fjortonåringen kanske då har ett ansvar för de bilder hon publicerar på treåringen. Jag har ju själv lagt ut bilder på treåringen men då på Facebook och då i album som är begränsade till vissa vängrupper.
Men jag vet inte, kanske är jag bara släntrianparanoid. För när jag funderar ett varv till så kan jag inte riktigt komma på vad som skulle kunna hända. På vilket sätt det skulle vara dåligt att bilderna ligger ute på nätet. Kanske att de i en framtid skulle kunna ligga treåringen till last och att hon inte själv har varit med och bestämt att de ska ligga där.
Sedan har du rätt i att fjortonåringen i stor utsträckning vet vad hon håller på med på nätet. Det märker man när man pratar med henne, jag är inte särskilt orolig för henne.
Wednesday 27 January 2010 klockan 13:00
Jag tror att när treåringen är vuxen så kommer alla hennes jämnåriga att ha motsvarande treårspinsamheter ute på nätet, och jag tror allvarligt talat inte att det kommer att ligga dem till last…
Och du ser – tänker man efter lite och ställer frågan “vad är det värsta som kan hända?” så inser man att det inte är så farligt trots allt.
Wednesday 27 January 2010 klockan 13:05
Då lutar jag åt ingen åtgärd när det gäller bilderna.
Wednesday 27 January 2010 klockan 13:21
Min take på det här är väl att det inte så mycket är ett sociala medier-problem som ett föräldraskapsproblem.
I ljusa stunder kan jag komma undan med att vara expert på sociala medier, men någon expert på barnuppfostran är jag verkligen inte. Jag har ju inte kommit så långt som till att sätta barn till världen och därför skulle det nästan kännas lite förmätet och därför lyssnar jag hellre till Sofia som ju både är expert OCH förälder.
Men ur integritetsaspekten så skulle jag väl så här lite från sidan skjuta in med att vuxna gärna får undvika att kasta sten i glashus. Som vuxen drar du dina plastkort överallt, du mejlar och du ringer. Du söker efter information på nätet. Allt det du lämnar efter dig i din “digitala skugga” är sannolikt mer farligt för dig än vad din dotters bilder på den lilla är. En vacker dag kommer alla dessa register att korsköras och då är det du som sitter med skägget i brevlådan.
Så hur ska du kunna säga något till din dotter när du antagligen har ett farligare eller åtminstone lika farligt beteende själv? Och här kommer väl föräldraskapet in antar jag; kan du säga åt din dotter att sluta röka om du röker själv? Well, de där frågorna skjuter jag på framtiden för egen del.
Lycka till! ;)
Wednesday 27 January 2010 klockan 13:36
Tack Jerry. Onekligen intressant och lite kittlande perspektiv. Vi återkommer väl till att dialogen är det viktiga. Att ta upp frågorna om det där med integritet och vilka val och ickeval vi gör kring detta.
Wednesday 3 February 2010 klockan 23:38
Har funderat jättemycket kring det här och min 11-åring. Så här fungerar mina tankar: http://tankarilosvikt.wordpress.com/2010/02/03/barnbilder-pa-natet-del-ii/