Skrymta

En handfull föräldrar i ett klassrum en solig eftermiddag i september. En skolsköterska delar ut lappar om något som kallas för Svevac. ”Det är fullständigt ofarligt” försäkrar hon och fortsätter ”jag trycker bara på en knapp” och den handling hon försöker bagatellisera växer till att ta upp mer än hälften av tiden hon har till förfogande. Inom en stor parentes försöker hon stoppa ett register över inte bara våra mellanstadiebarn utan alla i hela Sverige där uppgifter om deras vaccinationer ska lagras. Det ska i framtiden bli ett jätteregister med journaluppgifter. Intentionerna är förstås goda, det ska bli enklare för alla och så ska det bli bra för forskningen. Lovvärt och inget krångel för oss. Förutom den där lilla besvärande detaljen att den stackars sköterskan tydligen är tvungen att informera och dela ut ett papper om registreringen. Det är väl någon spillra från sjuttiotalet då det var modernt med integritet och några tomtar oroade sig för ”samkörning” av data.

Där sitter jag och har svårt att inte tänka på FRA, PKU och ändamålsglidning men jag säger inget. Ingen säger något. Möjligen knorras det lite här och var men det är svårt att veta om det handlar om själva pappret eller om integriteten. Men man vill ju inte verka som om man har något annat än rent mjöl i sin berömda påse.

För det är ju så argumentationen brukar låta, att den som har rent mjöl i sin påse har inget att frukta i lite övervakning, registrering eller samkörning.

Jag kommer hem och sent på kvällen öppnar jag Spotify. I våras kom en funktion som gör att du kan dela musik på ett enkelt sätt. Du kan också välja att visa vad du lyssnat på (Top tracks) och vilka artister du oftast lyssnar till (Top artists). Helt frivilligt, harmlöst och roligt och i bästa fall hjälper det dig att hitta ny musik eller lära känna någon bättre.

Men sedan jag slog igång den där sociala funktionen är det lite som om ormen kom in i mitt musikparadis. Tidigare sprang jag omkring naken och naiv och botaniserade bland allsköns kitsch, ironi, minnen och potentiellt oupptäckta musikjuveler. Den där låten jag ville kolla upp, den där musiken som inte är riktigt värd att köpa men kul för stunden. Nu hejdades mina steg, jag skyler mig, jag har fått något vaksamt i klicken … hur tolkas det om jag spelar här låten? Hur ser det ut om jag bara har svensktoppsartister som ”top artists”? Hur creddigt är det att spela Cajsa-Stina Åkerström, Sven-Bertil Taube och Björn Afzelius en fredagseftermiddag? I ”top tracks” syns det inte hur ironisk eller undersökande du är. Det syns inte om du bara varit lite nyfiken eller om det är någon annan än du som spelat musik i ditt namn. Allt som syns är att du har tveksam musiksmak och vad säger det om mjölet i din påse? Bara tanken på vilka slutsatser ormen kan dra gör mig mer vaksam.

Här handlar det om något så oskyldigt som musik och det handlar om vänner eller åtminstone bekanta som eventuellt tittar. Jag har själv, aktivt valt att dela min information. Hur påverkas mitt eller ditt beteende av tanken på att någon, kanske staten, tittar på, lyssnar till och registrerar vad vi tycker, gör och tänker.

En intressant detalj i fråga om Svevac-registreringen av våra barn är att vi bara behöver höra av oss om vi inte vill att barnet ska registreras. Gör vi ingenting så har vi givit vårt tysta medgivande.

Jag har ju förstås en förklaring till att jag spelade Cajsa-Stina, Sven-Bertil och Björn förra fredagen men den syns ju inte i “Top Tracks” precis som det inte syns varför jag gjort vissa sökningar på Google utan bara att jag gjort dem.

Thomas Bodström drar sig ur frivilligt drogtest. Övervakning och kontroll är bra så länge det är andra som ska övervakas och kontrolleras, eller?

Efter ett uppehåll köpte jag Wired på Arlanda innan vi for iväg till Filippinerna. Köpte de två senaste numren samtidigt. Har inte haft tid att läsa men när jag kom hem och tittade så visade det sig att jag fått den amerikanska varianten (juni) och den brittiska (juli). Jag har inget direkt emot Storbritannien, ändå blev jag lite besviken. Det var den amerikanska jag ville åt, visste inte ens att det fanns en brittisk utgåva. Har svårt att sätta fingrarna exakt på vad besvikelsen beror på men det är lite samma som när MTV började sända på svenska. En stor poäng med MTV var ju att det kom utomlands ifrån, där det hände. Man ville vara först, få en inblick i den stora världen – direkt. Samma sak med brittiska Wired, lite för nära, lite för många återanvända artiklar, lite för sent. Liberalt amerikanskt rebelliskt är inte riktigt samma sak som brittiskt sävligt och korrekt. Nu hoppas jag att det även i framtiden går att få tag på den amerikanska utgåvan utan större problem. Jag ska hålla ögonen öppna.

Jag får som vanligt påminna mig själv om att sommaren faktiskt är här. Nästa vecka är det sommarsolstånd vilket åtminstone teoretiskt betyder den ljusa periodens vändpunkt. Då är det rätt dumt att – som jag tenderar göra – räkna midsommar som en slags sommarstartskott. Det gäller att ta vara på den här tiden. Det är tanken på den som håller mig uppe under mörka november.

* Ja, “ta vara på” inte “ta tillvara på”.

* När jag ändå är inne på språk så vill jag avråda från att säga “spela data”. Jag inser att detta antagligen är en förlorad språkstrid men säg “spela dataspel” eller “spela på datorn” eller helt enkelt bara “spela” om du inte är smått imbecill eller statistiker förstås (eftersom det är så du låter när du säger “spela data” gärna med någon form av jämtländsk dialekt också).

* För övrigt så är ålderns krämpor inte att leka med. Jag har tandvärk, riktigt gammaldags analog tandvärk som inte går att komma undan. Bara att lägga till den där ständigt värkande handleden som är resultatet av en cykeloycka för tre år sedan. Så nu vet du det. Ibland läser jag i Illustrerad vetenskap att vi snart ska kunna bli jättegamla som i Highlander ungefär (den där parallellen drog jag, den drar inte Illustrerad vetenskap). Fast jag vet inte om jag vill, inte om man ska ha ont överallt.

Kvadrat Media i Örebro är ett riktigt skojarföretag. Eller företag förresten, för att agera som företag i Sverige behövs ett organisationsnummer, ett slags id-nummer för företag. Det är inte svårt att fixa, bara att registrera firma. Registrerad firma förväntas betala skatt, arbetsgivaravgifter och redovisa moms.

Se inslag i Tvärsnytt 2010-05-12 och 2010-05-11.

Under flera år har Kvadrat Media i Örebro agerat som företag men någon firma finns inte registrerad. Mycket praktiskt om man vill undvika just det där med skatt, moms och arbetsgivaravgifter.

Kvadrat Media i Örebro har knappt betalat ut någon lön. Verksamheten har varit telemarketing, försäljning via telefon. Arbetskraften som till stor del bytts ut månadsvis har mest bestått av förhoppningsfulla ungdomar. De som undrar när de ska få lön har fått sluta. Nya stackare har inte varit svårt att få tag på, särskilt inte som det finns en bredvillig Arbetsförmedling till hands.

Arbetsförmedlingen har gärna hjälpt till i rekryteringen. Kvadrat Media i Örebro har fått annonsera i Platsbanken månadsvis och de har genomfört rekryteringsmöten hos Arbetsförmedlingen. Efterhand har förstås somliga med civilkurage berättat för Arbetsförmedlingen hur det går till på Kvadrat Media. Efter ett tag inledde faktiskt Arbetsförmedlingen en utredning. Det tog sex månader att komma fram till att det kan vara oseriöst att inte betala ut lön. Under tiden fortsätter de att direkt eller indirekt skicka fler till fiffelföretaget. Alla vinner, Arbetsförmedlingen kan visa bra statistik och blufföretagarna kan håva in mer pengar genom att använda gratis arbetskraft. Alla vinner, utom de stackars arbetssökande förstås.

Än en gång visar detta på den utsatta situation arbetssökande befinner sig i. Beroendeförhållandet till Arbetsförmedlingen och var denna har sina lojaliteter, inte är det med de arbetssökande i alla fall.

Nu undrar jag vad det är som är så svårt. Tio minuters sökning på internet räcker för ta reda på att det inte finns någon firma registrerad. Inte under Kvadrat Media och inte på någon av dem som utger sig för att vara ägare (eller styrelsemedlemmar). Den ena driver visserligen en enskild firma men inom en helt annan bransch och den andra har drivit företag som är avregistrerat för fyra år sedan också det inom en helt annan bransch.

Kvadrat Media i Örebro kommer antagligen inte användas mer. Namnet är förstås svärtat efter Tvärsnytts reportage. Så finns nya projekt, samma personer som sysslat med Kvadrat Media ligger nu bakom www.premiepensionservice.se som säger sig bistå med “rådgivning om hur du ska placera dina premiepensionspengar”. Rådgivning mot en avgift förstås. Inte heller den här gången finns någon firma registrerad. Nu blir det intressant att se hur Arbetsförmedlingen agerar när www.premiepensionservice.se söker säljare.

Det är enkelt att registrera firma, kostar inte särskilt mycket och det tar högst några veckor innan du får ett organisationsnummer.

Vill du kolla upp ett företag så är förstås Google din vän. Det går också bra att söka, till exempel på allabolag.se samt nic.se.

För andra veckan i rad sitter jag och snörvlar på jobbet. Jag la precis på luren efter att ha styrt om mina nypensionerade föräldrars dag så att de tar hand om treåringen så hon ska slippa gå till förskolan med ögoninfektion. Eller snarare, så att båda hennes föräldrar kan jobba fast hon egentligen är sjuk. Jag hoppas att pengarna jag sparar samhället genom detta fixande och sjukjobbande kan gå till något annat än jakt på så kallade bidragsfuskare.

Världens äldsta byggnad är någonstans mellan 5000 och 500 000 år, lite beroende på vem och hur man frågar.

Människan, så som vi ser ut i dag (homo sapiens), utvecklades för 100 000 till 200 000 år sedan.

Att lagra kärnavfall tills det inte längre strålar nämnvärt tar mellan 100 000 och någon miljon år, lite beroende på vem och hur man frågar.

Tycker du att det är svårt att prata med tonåringar? Svårt att kommunicera över generationerna? Då är jobbet nog inget för dig. Gillar du däremot kommunikationsutmaningar kan du ge sig på att konstruera varningsskylten som ska förklara att “här ligger det jättefarligt skräp som vi grävde ner för urlänge sedan och hoppades på att ni kanske kunde ta hand om“.

Kanske kan det här bli en av dina uppgifter om du söker jobb som kommunikatör på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg (från Mymlan via Doktorspinn).

Alla har förstås rätt till sin egen åsikt och världsbild. Antagligen var det en hög med kineser som fick revidera både världsbild och åsikt om Sverige när kinesiska media rapporterade om en hemlig lesbisk stad med 25 000 invånare belägen i norra Sverige.

Som svensk med aningen koll på närmiljön faller förstås allt detta på sin egen orimlighet och förvandlas till en tokig historia. Det går ju inte att koka ihop vad som helst och bara för att Sverige finns i verkligheten och att 25 000 är en siffra så blir den hemliga lesbiska staden inte verklig ändå, hur mycket vi än skulle vilja det. Eller?

Fast det är ungefär så Sverigedemokraterna arbetar. Ta lite siffror här, dra till med lite lösryckta fakta där blanda med halvsanningar, rena lögner och så vrid till det så att det passar din egen fantasi och världsbild. Men bara för att man sprutar ur sig så många feltolkningar, felslut och icke underbyggda fakta att det blir svårt att veta vart ett bemötande ska börja betyder det inte att man har rätt för det.

I går försökte de sig på en propagandaskrift i Aftonbladet. I dag smulas den sönder med faktiska fakta. Bland annat hos Svenska Dagbladet.

Som någon uttryckte det hos Trettioplus “man FÅR vara ett pucko. Men man får inte ljuga och försöka ställa till skit genom att ha fel”.

Läs även: Avva om Halalslakt.

Spoilervarning för Camilla Läckbergs Sjöjungfrun.

Inte är den stor, vår bokcirkel. Det är bara jag och min sambo. Hon tyckte jag skulle läsa Camilla Läckbergs Sjöjungfrun och visst kunde jag väl det. Fram till ungefär sidan 300 var det väl skaplig läsunderhållning men där någonstans började jag förstå varthän det barkade och det var inget jag gillade. Cirka femtio sidor senare fick jag det bekräftat, Camilla drog till med det gamla överexploaterade multipla personligheter-kortet. Vilken besvikelse.

För mig är multipla personligheter något en författare tar fram när det inte går att få ihop berättelsen. Ungefär som när manusförfattarna till eftermiddagssåpan ger upp och bestämmer att de senaste femtiotvå avsnitten egentligen bara var en dröm. Lång näsa till er som läst boken och följt TV-serien.

Går det att införa någon form av varning för bristande fantasi eller dålig planering? Jag vill inte kasta bort min tid på fler historier med den här sortens icke-upplösningar.