Inatt, eller snarare någon gång i morgon förmiddag, ställer vi om klockan till vintertid (och det är nu någon kalenderbitare påpekar att det egentligen är normaltid vi talar om).

Normaltid var säkert viktigt för tvåhundra år sedan då korna skulle mjölkas samma tid varje dag och elektrisk belysning var science fiction. Men idag? Vad är poängen med normaltid idag?

I tio dagar märks det att det blir ljusare några minuter på morgonen. Sedan är den marginalen uppäten. Vad vi istället får är en massa trassel och framförallt mörkare eftermiddagar. Till vilken nytta? Korna? Höstens smörbrist visade väl att vi knappt har några kor kvar att ta hänsyn till och förresten så har jag lärt mig att kor är vanedjur så det går att mjölka dem så gott som när som helst bara man gör det till en rutin.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Låt oss göra som Island. Vi struntar i normaltiden och så kör vi sommartid året runt för varför tacka nej till lite ljusare eftermiddagar?

Och förresten, vi som har lite yngre barn får ingen extra nattsömn, vi får en extra lång dag imorgon bara.

Bra skosnören håller längre och är lättare att knyta och knyta upp än billighetsvarianter.

Det är allvarligt, men det finns en annan sak i reportaget som oroar mig.

När reportern pratar med både JO och Transportstyrelsen använder de begreppet ”privata brevlådor” när de refererar till enskilda tjänstemäns e-post-inkorgar. Jag hade hoppats på att det var ”personliga brevlådor” på myndigheternas domäner administrerade av myndigheterna. För det är väl inte så att tjänstemännen registrerar privata hotmail-adresser och tar emot jobb-post där? Det skulle vara ungefär som att de avskaffat postfacken på kontoret och skickar alla brev hem till tjänstemännens brevlådor lite hur som helst.

Tjänstemännen får gärna vara personliga, men det byråkratiska systemet faller om de är privata.

En bekant skrev att hon skulle lämna Facebook, när jag pratade med henne (via Facebook) så visade det sig att det var för att hon skulle börja studera. Facebook skulle ta för mycket tid. Det är ett giltigt och ädelt skäl. Ett skäl som dessutom ska få oss andra drällpellar som sitter kvar att skämmas för att vi inte har något vettigare, vuxnare för oss.

Vad tar då Facebook tid från? TV blev mitt spontana svar. Men jag är inte så säker. Det var länge sedan jag slötittade på TV. När jag tänker efter så har TV-tittande för min del så gott som alltid varit planerat. Från barnprogrammen halv fem till halv sex, vidare via ungdomsprogrammen och sedan tappades jag nog bort strax före tonåren ungefär samtidigt som datorn kom in i mitt liv. Idag tittar jag och min sambo på TV tillsammans som en social aktivitet. Vi gör det vardagar mellan nio och tio, eventuellt hänger vi kvar vid nyheterna också men så mycket mer är det inte.

Vi tittar en del på film, men det var närmare två år sedan vi såg en film på TV. Istället köper vi eller hyr. På det sättet bestämmer vi själva när filmen börjar. Ska vi prata om tid så är detta långt mer effektivt än TV-tittande.

Jag använder Facebook som adressbok (den är oslagbart alltid aktuell eftersom det uppdateras av den som vet vad som gäller, nämligen du). Jag använder det för marknadsföring. Jag använder det för att hålla kontakt med min familj, min syster, min mor, mina döttrar. Och jag använder det till förströelse. Jag har svårt att se felet i detta användande.

Under våren har jag arbetat heltid, jag har startat handelsbolag med min sambo, jag har varit engagerad i ett pedagogiskt kooperativ, jag har studerat på kvartsfart och jag har fortsatt vara pappa. Ingen gång under denna vår har jag känt att Facebook skulle stjäla min begränsade tid. Vad är det etablerade media och viktigpettrar anser att jag mer borde ha hunnit med istället för tiden på Facebook? Är det TV-tittande?

Om jag får välja så föredrar jag ett medium där jag själv är aktiv, interagerar, skapar, istället för det passiva TV-tittandet. Men det är ju jag och jag är inte etablerad media.

Harold Camping hade också rätt, jorden gick faktiskt under den 21 maj, den går under den 21 oktober och den kommer att gå under 2012 också. Hela året. Tyvärr blir jordens undergång inte någon grandios föreställning utan mer ett motbjudande borttynande med rosslingar, varbölder och blödande sår.

Det är inte Gud, rymdvarelser, mystiska sammansvärjelser eller maskiner som kommer rycka undan mattan. Det är du och jag och Harold Camping. Miljömisshandeln pågår lika mycket nu som för fyra-fem år sedan. Det är bara så att det mer populärt att prata om miljö när konjunkturen står på toppen.

Trots att du inte läser om det i tidningen och trots att det var länge sedan get gick att gilla någon Al-Gore-grupp på Facebook så är det fortfarande du som bestämmer om jorden går under eller inte. Det är du som väljer miljösmart eller inte.

På sjuttiotalet tyckte man att 00-talet låg så ofantligt långt fram i tiden så det var inget man behövde bry sig om. Därifrån fick vi den spännande Milleniebuggen som i sig orsakade domedagspanik. I det trettioåriga perspektivet är det väl inte så konstigt om någon mayaindian tyckte att de hade kalender så de klarade sig några hundra år in i framtiden och la ner beräkningarna ett tag? Helt utan profetiska intentioner.

Är du fortfarande övertygad om att mayaindianerna ville skicka ett budskap till just dig (utan att säga det rakt ut, vilket väl hade varit enklare) så kan du, istället för att bränna upp dina tillgångar, skänka dem till mig. Eller ännu hellre till jordens fattiga som har annat för sig än att fundera på om jorden ska gå under idag också.

Den visar att det faktiskt är många fler som dör av koleldning än av kärnkraft.

Jag förstår poängen att vi inte baserar vår rädsla på rationella överväganden. I Australien dör fler människor varje år av getingstick än av hajattacker, ändå är hajar mer skräckinjagande än getingar. Enormt många fler människor dör av diarré än tsunamis, ändå är en tsunami mer skräckinjagande än diarré. Då ska vi komma ihåg att diarré är en förhållandevis enkel sak att komma till bukt med.

Vad är då poängen med ovanstående bild? Vad är det man vill visa? Att vi lika gärna kan använda kärnkraft eftersom kol är så farligt? Att kärnkraft faktiskt inte alls är så farligt eftersom det aldrig händer några olyckor? Att det är lika bra att vänja sig vid att det smäller en och annan reaktor lite då och då, inget att gnälla över?

Fundera även en liten stund över hur man har räknat för att komma fram till fyrkanternas förhållande ovan, vilket är tidsperspektivet och vad betyder det? Vad händer om man extrapolerar siffrorna 10, 100, 100 000 år framåt? Vilken svart fyrkant blir störst då och finns det någon kvar som kan rita svarta fyrkanter när det har smällt ett kärnkraftverk för mycket.

Seth Godin skriver om det.

Byråkrati används ofta som ett skällsord när något är omänskligt och onödigt krångligt paragrafrytteri. En dåligt fungerande byråkrati kan mycket väl få de konsekvenserna. Men det finns en idé om en god byråkrati också, ett system som ska vara effektivt och agera efter tydliga regler – bara. Det ska alltså inte handla om kompistjänster, höftningar eller lite på känn. Det ska gå att veta vad man kan förvänta sig och resultatet ska bli lika för alla. En ganska fin demokratisk tanke alltså.

Skatteverket måste vara ett exempel på en god byråkrati. Kanske tycker jag så särskilt idag eftersom vi till sist fick godkänt på vår ansökan om F-skatt och momsregistrering.

1. Det är Roks som uppmärksammar detta med ett pressmeddelande. Roks har verkat lite i skymundan reportaget ”könskriget” sändes 2005.

Benito Mussolini är inte direkt känd för att vara någon människovän men man kan gilla idén med autostrador utan att gilla Mussolini. Adolf Hitler gillade Porsche men det behöver inte betyda att du måste ta avstånd från Porsche om du inte gillar Hitler.

Jag drar inga paralleller mellan Roks, Eva Lundgren eller några diktatorer. Vad jag menar är att frågan kan vara en fråga utan att du gillar den som tar upp frågan.

2. Det finns en grupp högljudda personer som reflexmässigt ryggar tillbaka så fort någon vill prata om något som inte direkt handlar om män. Då skriker de så högt de kan att det faktiskt är synd om män också, särskilt som det finns så många hemska feminister. Men vi kan väl gå med på att det här undantaget inte handlar om just dig man som är schysst. Du får också komma till tals, men just den här diskussionen handlar inte om just dig. Känns det bättre då?

Så låt oss då anta att detta är ett problem för något antal personer i Sverige. Jag tycker det räcker. För varje person som blir illa behandlad i det främmande landet Sverige så räcker det.

Ett exempel. Jag har träffat en man som är inne på sin åttonde hustru, sju av dem från fattigare länder i Asien. Efter sex fruar från ett asiatiskt land så blev det stopp. Inte från Sverige, för i Sverige är det okej att utnyttja folk från Asien. Det blev stopp från det asiatiska landet. Då gick mannen över till ett annat asiatiskt land och kan fortsätta förbruka kvinnor därifrån. Äktenskapsförord och god kännedom om relevanta delar av svensk lag gör det enkelt för honom att fortsätta skaffa billig hemhjälp utan jobbiga rättigheter.

Nu vet jag också att det finns gott om förhållanden som fungerar. Det är inte dem jag skriver om. Det är inte det som är problemet.

Problemet är komplext. Men är du så cynisk att du inte bryr dig om de individuella öden som dessa, företrädesvis kvinnor, får så kan du tänka på dig själv. Tänk på varumärket Sverige. Är det denna bild vi vill sända ut i världen? För Sverige är det inte bara köttbullar, säkerhet och frigjord sexualitet som är ledorden. Vi fokuserar även på hänsynslös hantering av människor från andra länder. Inte direkt något jag är stolt över.

Men. Jag som har barn i blandade åldrar, från fyra och upp till femton vill även slå ett slag för de yngres bildning och utbildning. Det är lätt att imponeras av deras korta inlärningskurva när de fipplar sig fram till ett spel på föräldrarnas mobiltelefon eller när de lär sig slå på en film som de själva vill se. Men sen då?

Jag slås av hur ofta jag får lära barnen en massa IT-relaterade saker, senast igår fick jag förklara för tioåringen hur blåtand fungerar och att det är bra att stänga av den när man inte använder den, av flera skäl (det drar onödigt med ström och det kan utgöra en säkerhetsrisk). Femtonåringen blir glad när hon får lära sig att formatera dokument med formatmallar och tabbstopp istället för att ändra teckenstorlekar manuellt och knappa sig fram med mellanslag. Alla uppskattar ett schysst kortkommando. Det är inget de kan bara av sig själva, någonstans, någon gång måste de lära sig. Barnen har växt upp med tekniken, vi är generösa med både hårdvara och tid, men den är inte medfödd för det. Den måste läras in och där har vi, föräldrar som kan, ett ansvar. Ett ansvar som vi kommer att ha kvar även i framtiden.

PayPal. The world’s most-loved way to pay and be paid.

It says so on the PayPal login-screen. I logged in to my PayPal account today and it was with love. Not with love for PayPal but with love for basic democratic principles like the one that noone should be judged without a fair trial. So, as a protest to PayPal’s decision to block Wikileaks I have terminated my account at PayPal.

Thanks for the inspiration, Nikke Index and Mymlan.