Skrymta

Det finns en sägen om varför tyskarna avstod från att anfalla Sverige. De sysslade nämligen med flygspaning och när de kom hem och framkallade filmen så såg de hundratals, tusentals luftvärnskanoner uppställda på snart sagt varje äng i hela landet. Det var inte lönt att försöka invadera ett så väl rustat land. I själva verket var det inte luftvärnskanoner som hade fastnat på de gryniga bilderna, det var stolpar och stag som skulle användas för att bygga hässjor för att torka hö. Svenskarna var inte rustade för krig, vi var rustade för höskörd.

Nu kan vem som helst ägna sig flygspaning och jag har flygspanat en del på villaförorten. Där finns ett återkommande mönster.

Se till exempel:

Västerås

… eller …

Malmö

… eller …

Stockholm

Ser du det där runda, blå som var och varannan villa- och radhusägare har rustat sig med. Jag som gjort studier även på markplan vet att det inte är något särskilt aggressivt vapen. Det rör sig om pooler och studsmattor. Pooler och studsmattor – i ett land där klimatet åtminstone i stora delar av landet kan beskrivas som tre månaders sämre skidföre.

Detta mina vänner är ett tecken. Men vad betyder det, hur ska vi tolka det? Rädsla för flygangrepp? Kreativa kinesiska entreprenörer? Dåligt samvete och kompensation för all den tid vi tycker vi borde tillbringa med barnen? Klimathotets övergång från hot till realitet? Alltför mycket pengar?

Sverige som land har inte varit i krig på över 300 år. Kan alla dessa studsmattor och pooler rädda oss ytterligare några år?

Andra som har tankar om
flygspaning, krig, villor, medelklass, pool, studsmatta

Det har visat sig att huset vi köpte gjort oss till medlemmar i inte mindre än två samfällighetsföreningar. En för vatten och värme och en för förbindelsetomter och antenn (vilket även inkluderar bredband). I går var det stämma för båda dessa samfälligheter. Jag lämnar uppvisningen i pajasartad parodi på demokrati som mötet innebar därhän. En iaktagelse dock, mötet samlade cirka fyrtio deltagare och på hatthyllan utanför räknade jag till inte mindre än tolv gubbkepsar. Rekord?

Jag funderar på att börja sälja räfsor. Jag tänkte marknadsföra dem som ett hörsel-, grann- och miljövänligt alternativ till de elektriska och bensindrivna lövblåsarna. Visst, det är lite mer macho med en stor hårtork under armen, men alla vet ju att en vanlig räfsa är mer effektiv och ergonomisk än en lövblås. Dessutom tänkte jag mig ett ”kompispaket” där två räfsor ingår till ett pris bara obetydligt högre än vad en lövblås kostar. ”Kompis” i ”kompispaketet” syftar på möjligheten att med räfsa som redskap konversera under lövinsamlingen, något som är helt uteslutet om du väljer att använda lövblås.

Andra som har tankar om
lövblås, räfsa, affärsidé

I dag är jag lika gammal som Lucy Jordan var när hon insåg att hon inte skulle få åka i en cabriolet genom Paris med vinden lekande i håret.

Själv har jag ingen särskilt stark längtan till Paris men jag känner ändå att jag är på väg. På väg åt helt rätt håll.

Den första februari är ett historiskt datum. Kanske inte i det stora sammanhanget men i mitt liv markerar det ett slut. Eller en början om du så vill. I dag börjar jag mitt nya jobb som grafisk formgivare och jag slutar med att vara föräldraledig och jag slutar med att leva på uppdrag som egen företagare (även om firman får vara kvar tillsvidare).

Säkert har jag fått massor med oumbärlig kunskap från mitt egenföretagande och från min föräldraledighet men det tänker jag inte dela med mig av här. Inte nu. Istället tänkte jag berätta om vad jag lärt mig under mina år på Västkusten. För bara någon vecka sedan flyttade familjen från Göteborg till Örebro och nu är det dags att summera.

Saker jag lärt mig i Göteborg:

1. Det går inte att bli alltför bestämd i formen
I Göteborg (och andra västliga delar av landet) räcker det inte med bestämd form. I Göteborg använder man gärna bestämd form gånger två. Om du i Sverige vill säga ”denna blogg suger” så säger du i Göteborg istället ”denna bloggen suger”.

2. En cykelbana kan sluta precis vart som helst
I Göteborg ser man på cykling och cyklister som något mycket suspekt. Officiellt är man förstås positiv till detta hälsobefrämjande miljövänliga transportsätt men inofficiellt förs ett krig mot allt vad cykling och cyklister heter. Ett tydligt tecken på detta är sättet på vilken man planerar sina cykelbanor. Genom att göra dem ologiska och farliga blir det inte bara svårt att cykla, andra trafikanter bygger också upp ett förakt mot cyklister eftersom de fullkomligt förvirrade kan dyka upp precis vart som helst. I Göteborg kan en cykelbana rätt som det är sluta mitt i en bilväg, på en trottoar eller varför inte bara övergå i enkelriktat.

Göteborg har förövrigt tre effektiva sätt att stoppa trafik. Det är enkelriktat, vatten och spårvagnar.

3. Ignorera alla som försöker ta kontakt
Göteborg är med svenska mått mätt en rätt stor stad och det märks på alla galningar som håller till där. Min inflytt till staden sammanföll med psykvårdsreformen som släppte ut galningar i samhället. Nu har jag ingen direkt karriär inom psyket men det är ändå rätt enkelt att känna igen någon som ser ut att vilja mörda dig om du råkar slänga en alltför märklig blick. Ett tips är att smutsiga typer som viftar med armarna och svär sällan är pigga på konversation. Jag lärde mig grunderna redan när jag studerade kommunikationsvetenskap.

Det finns inom kommunikationsvetenskapen (eller sociologin om du så vill) en teori om ”face threatening act” (FTA). I korthet går det ut på att en normalt funtad människa väljer att hälsa på en annan människa som på något sätt ser ut att söka kontakt. Detta stämmer så gott som alltid, även om de två personerna inte känner igen varandra. Beteendet grundar sig i att det är så fruktansvärt pinsamt att förlora ansiktet (loose face) så det är bättre att hälsa på en vilt främmande person än att låta bli om det skulle visa sig att det trots allt var någon du borde känna igen. Ren och skär artighet alltså.

I Göteborg (och andra större städer med hög faktor galningar) gäller det att undertrycka denna artighet och göra det som inom kommunikationsvetenskapen (eller sociologin) kallas för ”not do the FTA) alltså låtsas som du inte ser galningarna, kolportörerna, mobilabonnemangsförsäljarna, frälsarna, missbrukarna, tiggarna och alla andra som vill ha något av dig när du försöker ta dig igenom staden. Fäst blicken långt fram, gör oväntade byten av riktning och ha gärna någon att prata intensivt med precis bredvid.

Andra som skriver om
gatuslug, Göteborg, kolportörer, kunskap, stan, galningar, bestämd form, cykelbanor

99 flyttkartonger. 26 till garaget och 73 till huset.

Här är en utmaning: Försök ha så där heminredningsmagasinssnyggt med några barn hemma. Lycka till.

Figur 1. Svensk potatisskalare modell 1A.

Det finns många i detta närmast osunt potatisälskande land som skulle hävda att objektet på bilderna är en potatisskalare. Jag menar att det är tveksamt, åtminstone om man ser till funktion, då är den svenska potatisskalaren modell 1A så gott som värdelös. Det är märkligt och skrämmande att invånarna i ett land som byggt stora delar av sin identitet på potatisätande fortfarande harvar runt med ett så underutvecklat redskap.

Anledningen till att jag vågar göra detta provocerande uttalande är att jag tycks höra till det fåtal som haft förmånen att få använda en potatisskalare värd namnet. En tysk modell av märket Famos. Det finns få saker jag tror på så starkt att jag skulle kunna tänka mig att arbeta med att sälja dem. Denna tyska potatisskalare utgör dock ett undantag.

Istället för att som med en normalskalare krafsa runt lite planlöst så kan du med detta tyska precisionsverk metodiskt arbeta dig runt potatisen. Den är snygg, den är praktisk och den är billig. Tre euro för ett köksredskap som kommer att förändra sättet du ser på potatisskalning kan inte vara för mycket begärt, tillkommer dock frakt men om du gör som jag, beställer fyra eller fler åt gången för att ge bort till stackars vänner som behöver upplysas och lyftas ur potatisskalarmörkret, så går varje skalare på lite drygt fyrtio kronor.

Nämnde jag att den kan användas till morötter också?

Figur 2. Tyskt precisionsinstrument för köksbruk.

Andra som skriver om
köksredskap, potatis, matlagning

Besiktningsmannen lämnade lägenheten för en minut sedan. Jag försökte hålla igång samtalet för att distrahera honom lite. Av detta fick jag lära mig att det är färre som flyttar runt när det finns ont om lägenheter samt att flyttarna annars är fördelade jämt över året. Till sist grymtade han på dansk brytning ur sig att det är en görfin lägenhet vilket jag tar som ett gott betyg.

Verkar som jag kan andas ut när det gäller lägenhetsbesikningen.

I morgon kommer besiktningsmannen för att titta på lägenheten. Jag har lyckats jaga upp mig över vilken ekonomisk katastrof han kan åstadkomma om han är på lite dåligt humör. Har skruvat upp gamla krokar och bytt toalettsitsar för att återställa hyresrätten.

Till saken hör att det såg ut som skit när vi flyttade in. Trasigt och ostädat. Jag har bilder. Postade till mig själv i ett kuvert om det skulle bli snack, men förhoppningsvis behöver vi inte komma till det läget att jag ska behöva ta fram de hårda bevisen.