Måndag. Visning. Det var vi och ett äldre par. De kom efter en dryg halvtimme.
Visning i morgon också och kanske är den mer välbesökt. Svårt att sia om. Svårt att sia om något överhuvudtaget. Ändå är detta en siandets tid. Allt går att tolka och läsa in signaler i.
Huset då? Ja, lite skabbigare än på bilderna förstås, men det hör väl till saken.
I nästa avsnitt: Den spännande budgivningen.
Håller på att etablera mig som arga gubben på gården. Var precis ute och skällde på en ligist i tolvårsåldern som tydligen tyckte det var OK att ta vår sexåriga grannes cykel på en tur för att sedan montera av hennes cykelkorg. Det tycker jag inte är OK.
Nu börjar den. Eller den har ju börjat för rätt länge sedan, men nu börjar den på allvar – den vilda jakten på det nya huset. I måndags var vi på banken och fick lånelöfte. Det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag driver egen firma och att min sambo bara har anställning till januari. Men jag antar att det är vi och inte banken som ligger risigt till om vi inte har råd att betala.
I alla fall. På måndag ska vi på visning. Vår första seriösa. Det ska nog mycket till för att vi inte ska vilja ha huset. Tror att både jag och M har bestämt oss egentligen. I huvudet har vi redan flyttat in även om inflyttningsdatum inte är förrän i mitten av mars och vi inte ens har sett huset ännu.
Det här läser jag