Skrymta

Vad är det med Mac-försäljare? I går tittade vi in i stora elektronikvaruhuset och min sambo blev smått betuttad i en iMac. Särskilt avsaknaden av sladdhärvor tilltalade. Så när den tredje försäljaren kom fram och frågade om vi behövde hjälp så tackade vi faktiskt ja och ställde några frågor om betalning och garantier. Jag passade också på att fråga om de sålde någon form av virtualiseringprogramvara “för att köra Windows parallellt”. Då ryggade försäljaren tillbaka och så kom det “varför skulle någon vilja köra Windows i en Macintosh?”. Är det svaret något försäljaren lär sig på Mac-kursen? Hon visste inte om det fanns trådlöst nätverk och vilken hastighet det i så fall hade, hon visste inte hur avbetalningsplanen fungerade, hon visste inte vad som följde med datorn men hon kunde standardsvaret “varför skulle någon vilja köra Windows i en Macintosh?”.

IF Windows THEN standarsvar.

Jag vet att MacOS är ett skönt operativsystem. Jag använder det på jobbet, jag använder det hemma. Men jag är en prestigelös pragmatiker när det kommer till operativsystem och jag vet att för en i sammanhanget ganska blygsam summa kan jag få två stora operativsystem i samma dator och jag vill inte redovisa exakt vad jag ska använda dessa två operativsystem till. Kanske vill jag bara ha Windows i ett fönster i mitt MacOSX, som ett litet husdjur. Låt mig få ha det då. Slappna av, Macen går inte sönder för lite Windows.

Kvadrat Media i Örebro är ett riktigt skojarföretag. Eller företag förresten, för att agera som företag i Sverige behövs ett organisationsnummer, ett slags id-nummer för företag. Det är inte svårt att fixa, bara att registrera firma. Registrerad firma förväntas betala skatt, arbetsgivaravgifter och redovisa moms.

Se inslag i Tvärsnytt 2010-05-12 och 2010-05-11.

Under flera år har Kvadrat Media i Örebro agerat som företag men någon firma finns inte registrerad. Mycket praktiskt om man vill undvika just det där med skatt, moms och arbetsgivaravgifter.

Kvadrat Media i Örebro har knappt betalat ut någon lön. Verksamheten har varit telemarketing, försäljning via telefon. Arbetskraften som till stor del bytts ut månadsvis har mest bestått av förhoppningsfulla ungdomar. De som undrar när de ska få lön har fått sluta. Nya stackare har inte varit svårt att få tag på, särskilt inte som det finns en bredvillig Arbetsförmedling till hands.

Arbetsförmedlingen har gärna hjälpt till i rekryteringen. Kvadrat Media i Örebro har fått annonsera i Platsbanken månadsvis och de har genomfört rekryteringsmöten hos Arbetsförmedlingen. Efterhand har förstås somliga med civilkurage berättat för Arbetsförmedlingen hur det går till på Kvadrat Media. Efter ett tag inledde faktiskt Arbetsförmedlingen en utredning. Det tog sex månader att komma fram till att det kan vara oseriöst att inte betala ut lön. Under tiden fortsätter de att direkt eller indirekt skicka fler till fiffelföretaget. Alla vinner, Arbetsförmedlingen kan visa bra statistik och blufföretagarna kan håva in mer pengar genom att använda gratis arbetskraft. Alla vinner, utom de stackars arbetssökande förstås.

Än en gång visar detta på den utsatta situation arbetssökande befinner sig i. Beroendeförhållandet till Arbetsförmedlingen och var denna har sina lojaliteter, inte är det med de arbetssökande i alla fall.

Nu undrar jag vad det är som är så svårt. Tio minuters sökning på internet räcker för ta reda på att det inte finns någon firma registrerad. Inte under Kvadrat Media och inte på någon av dem som utger sig för att vara ägare (eller styrelsemedlemmar). Den ena driver visserligen en enskild firma men inom en helt annan bransch och den andra har drivit företag som är avregistrerat för fyra år sedan också det inom en helt annan bransch.

Kvadrat Media i Örebro kommer antagligen inte användas mer. Namnet är förstås svärtat efter Tvärsnytts reportage. Så finns nya projekt, samma personer som sysslat med Kvadrat Media ligger nu bakom www.premiepensionservice.se som säger sig bistå med “rådgivning om hur du ska placera dina premiepensionspengar”. Rådgivning mot en avgift förstås. Inte heller den här gången finns någon firma registrerad. Nu blir det intressant att se hur Arbetsförmedlingen agerar när www.premiepensionservice.se söker säljare.

Det är enkelt att registrera firma, kostar inte särskilt mycket och det tar högst några veckor innan du får ett organisationsnummer.

Vill du kolla upp ett företag så är förstås Google din vän. Det går också bra att söka, till exempel på allabolag.se samt nic.se.

Hej och hå inga problem med sprutor, ingen skräck för att behöva traska baklänges, kort sagt jag fattar att jag ska vaccineras. Jag fattar att barnen ska vaccineras men jag tycker inte att det är roligt att bli behandlad som ett kreatur för det. I Örebro är det mer än lovligt rörigt. Fyra timmars kö, mestadels utomhus i grått höstregn, för att sedan få reda på att vaccinet är slut. Då tillhör jag ändå de privilegierade som har bil och möjlighet att sticka ifrån jobbet. Jag behöver alltså inte ta mig ut till den centrala vaccinationsplatsen utanför stan dit knappt några bussar stannar. Olika besked hela tiden, “nej de små barnen ska inte vaccineras, jo de små barnen ska ha två doser”.

“Det går bra att ta spruta på Barnavårdscentralen eller nej förresten bara vissa åldrar ska vaccineras här”.

“Nu börjar vaccineringen fast bara av vissa grupper men om du kommer hit och inte är i den gruppen så går det bra ändå, ett tag för sedan tog visst vaccinet slut”.

Och så fortsätter det, information, rykten och kontrainformation tills det står mig ut ur öronen. Samtidigt får det mig att undra. Vad hade hänt om det var kris på riktigt?

Vad hade hänt om förloppet varit snabbare? Viruset mer aggressivt? Lär vi oss något av det här? Går det att se detta som en övning?

Vem är det egentligen som har ansvar? Ingen verkar veta något, är det någon som har informationsansvar. Jag får intrycket av att jag mest nås av rykten och spekulationer. Vart finns källan till kunskap? Vem är det som berättar vad som gäller, egentligen. Vem är det som dödar alla felaktiga rykten som uppstår på grund av bristande kunskap? Vem är det som styr upp i röran?

Vad är det för fel på att använda inarbetade system? Varför inte vaccinera barnen i skolorna? Det görs i vissa kommuner men i Örebro har man beslutat att inte göra det, varför? Hade det inte varit enklare att låta vaccinet komma till medborgaren än att försöka få medborgaren att komma till vaccinet? Ungefär som när det är val, då försöker man ju inte få alla Svenskar att åka till någon central plats för att kanske få rösta (för vem vet om de kan få rösta den dagen, kanske får de rösta någon annan gång om de överhuvudtaget har rösträtt, det vet man inte).

Svaren på alla dessa frågor borde väl finnas någonstans här:

http://www.krisinformation.se/

http://www.skl.se/

http://www.nejtillsvininfluensan.se/

http://www.orebroll.se/ (i ärlighetens namn finns en del riktigt rediga svar just här)

Kanske är det för många kockar?

I morse läste jag också att första dagen av massvaccination i Örebro hade gått som väntat (finns bara i papperstidningen) vilket får mig att bäva för att något skulle gå aningen snett. Vilket kaos hade inte brutit ut då?

Nerikes Allehanda följer upp.

Alla har förstås rätt till sin egen åsikt och världsbild. Antagligen var det en hög med kineser som fick revidera både världsbild och åsikt om Sverige när kinesiska media rapporterade om en hemlig lesbisk stad med 25 000 invånare belägen i norra Sverige.

Som svensk med aningen koll på närmiljön faller förstås allt detta på sin egen orimlighet och förvandlas till en tokig historia. Det går ju inte att koka ihop vad som helst och bara för att Sverige finns i verkligheten och att 25 000 är en siffra så blir den hemliga lesbiska staden inte verklig ändå, hur mycket vi än skulle vilja det. Eller?

Fast det är ungefär så Sverigedemokraterna arbetar. Ta lite siffror här, dra till med lite lösryckta fakta där blanda med halvsanningar, rena lögner och så vrid till det så att det passar din egen fantasi och världsbild. Men bara för att man sprutar ur sig så många feltolkningar, felslut och icke underbyggda fakta att det blir svårt att veta vart ett bemötande ska börja betyder det inte att man har rätt för det.

I går försökte de sig på en propagandaskrift i Aftonbladet. I dag smulas den sönder med faktiska fakta. Bland annat hos Svenska Dagbladet.

Som någon uttryckte det hos Trettioplus “man FÅR vara ett pucko. Men man får inte ljuga och försöka ställa till skit genom att ha fel”.

Läs även: Avva om Halalslakt.

Här är ett axplock från 13-åringens öden och äventyr den här veckan.

Söndag: Samtal från klassföreståndare, störande på lektionerna.
Tisdag: Sex veckor gammal cykel stulen. Nyckeln glömd hemma, cykeln ihoplåst med kamratens cykel med kamratens undermåliga wirelås.
Torsdag: MP3-spelare först borttappad och när den återfinns är den trasig. Problemet löses genom att yngre systerns MP3-spelare annekteras. Två månader gammal väska tappas bort. Innehåll bland annat: Plånbok, skåpnyckel och ett bar skapligt nya och rätt dyra skor.

Var det inte för att det här liknar en helt vanlig vecka de senaste åren så skulle jag kunna bli vidskeplig och säga att 13 faktiskt är ett olyckstal.

Då är man i samma grupp som Pentagon och Antipiratbyrån. Lite glamouröst men mest jobbigt. På något sätt har den här sidan blivit hackad. Joråsåatt … om du läser sidan i vissa RSS-läsare så får du innan du kommer till det jag skrivit även traggla dig igenom diverse länkar till sex och droger (men ingen rock’n'roll). Jag tillbringade åtskilliga timmar i går med att googla runt och fixa och trixa men det verkar som om problemet kvarstår. Det verkar också som fler än jag har blivit drabbade vilket får mig att hoppas på att en lösning dyker upp snart.

Tills det sker tröstar jag mig med att jag ligger högt upp på googlesökningen “tramadol” utan att själv ha skrivit ett ord om detta och hoppas på att någon snart ska kunna berätta hur jag ska göra för att bli av med skräpet.

Uppdatering:
Jag vet inte exakt vad jag gjorde, men nu verkar det vara bort. Tappar väl min position när det gäller “tramadol” (vad nu det är) men får kanske nåd hos Google. Kanske berodde det på Feedburner och att jag inte gått över till Google för sedan jag gjorde det så verkar spammet vara borta. Fast vad vet jag, det kan också ha berott på något annat av det fixande och trixande jag ägnat mig åt.

Jag tror verkligen på att små saker kan få stor betydelse. Jag tror verkligen inte att bara lilla jag kanske gör så stor skillnad men tillsammans med flera sådana som lilla jag så kan stora saker hända.

Detta slår mig varje gång jag loggar in i Windows för varje gång jag loggar in i Windows får jag meddelanden om att något inte fungerar som det ska, något måste uppdateras och min säkerhet är hotad och vill jag skicka en felrapport. Och ja, det vill jag. Varje gång. Inte tror jag att det sitter någon och bryr sig om min lilla felrapport. Men jag tänker så här att någonstans måste en databas fyllas på med alla dessa felrapporter och någon dag kanske den blir så stor att någon på Microsoft faktiskt bryr sig.

Så här startar du din egen kundtjänst eller tekniksupport utan att veta ett jota om någonting. Följ bara mina fyra enkla steg:

1. Se till att kunden ger upp
Grundläggande är att inte vara anträffbar överhuvudtaget, se till att ha timslånga telefonköer, skriv aldrig ut några e-postadresser någonstans och ha helt oregelbundna öppettider. Kommer kunden ändå fram till dig, var då krånglig, hänvisa till en annan avdelning, låt kunden vänta. Förhoppningsvis ger kunden upp innan den kommit fram och belastat företaget med sitt ärende.

2. Be kunden starta om maskinen
Oavsett kundens kunskapsnivå, förkunskap eller tekniska kompetens så måste du alltid be kunden starta om maskinen och kontrollera att alla sladdar är anslutna som de ska. Detta helt oberoende av om kunden redan gjort det före kontakt med dig. Gör om den här proceduren valfritt antal gånger. Har du tur så börjar maskinen fungera eller så ger kunden upp. I annat fall, hänvisa till företagets internationella supportavdelning i Japan, var vänlig och lämna telefonnummer (inget annat än telefonnummer), var också noga med att upplysa om att de endast kommunicerar på Japanska.

3. Ge kunden skulden
Vill kunden fortfarande inte ge sig, ge då kunden skulden för att det blivit fel. Gör insinuationer om att kunden skulle ha installerat någon tredjepartsprogramvara eller använt produkten felaktigt. Här fungerar nästan vad som helst, kanske packades produkten inte upp enligt anvisningarna, kanske anslöts nätsladden upp och ned eller så har produkten stått för varmt eller för kallt.

4. Få kunden att känna sig osäker
Börjar det närma sig lunch eller dags att gå hem eller någon annan rast och kunden inte vill ge sig så får du gå med på att ta emot produkten. Var nu noga med att poängtera att bara särskilda serviceavtal gäller och att kunden riskerar att få betala dryga reparationskostnader om det, vilket enligt din erfarenhet är sannolikt, visar sig vara kundens fel att grejen pajat.

Be kunden skicka in produkten, väl emballerat, ta inget ansvar för eventuella skador vid frakt och skicka sedan iväg den till Ulan Bator eller något annat ställe långt bort. Glöm sedan både kund och produkt. Ärendet avklarat.

På förekommen anledning vill jag meddela att apostrof före genitiv-s i de allra flesta fall är alldeles överflödigt och inte alls behövs. Inte ens i företagsnamn. Företag som ”Dylan’s bilar”, ”Johansson’s rör” eller ”Tamim’s presenter och paraboler” klarar sig lika bra eller bättre utan apostrof. ”Dylans bilar”, ”Johanssons rör” och ”Tamims presenter och paraboler”, se där det gick bra och gjorde inte alls ont. Dessutom är det språkligt korrekt.

Kanske Dylan, Johansson och Tamim satsar på en internationell marknad och därför tycker att det är klatschigt med en anglosaxisk apostrof. Då vill jag bara uppmärksamma Dylan, Johansson och Tamim på att de kanske har större problem med andra delar av sina företagsnamn (bilar, rör och presenter klingar inte särskilt engelskt).

Nu finns det situationer då det inte är helt fel att använda apostrof. Skulle Andreas’ skönhetssalong drivas av en man som av någon anledning är rädd för att misstas för att vara kvinna så kan apostrofen fungera som en markör eftersom det skulle vara tossigt att sätta ut två s.

Alltså, lägg av med de där onödiga apostroferna. De behövs inte.

Jag vill med detta inlägg på intet sätt peka ut Dylan, Johansson eller Tamim utan använder dem endast som exempel. Det finns många syndare där ute. Ni vet själva vilka ni är.

Jag är en eller två veckor för sent ute, men jag kan inte undanhålla er detta lustmord på reklamradio:

Att hävda skillnaden mellan Rix FM (som lagts ner) och Mix Megapol (som fortfarande finns kvar) är ungefär som att hålla en utläggning om hur olika julmusten smakar beroende på vem som tillverkat den. Eller som att hävda en smakskillnad mellan Pepsi och Coca Cola.

Den kanske finns där om man letar.

Men den är obetydlig, och helt meningslös att gräva djupare i.

Dessutom är allting som ger Gert Fylking och Adam Alsing lön definitionsmässigt djupt beklagligt.

Läs hela krönikan.