Skrymta

Då är man i samma grupp som Pentagon och Antipiratbyrån. Lite glamouröst men mest jobbigt. På något sätt har den här sidan blivit hackad. Joråsåatt … om du läser sidan i vissa RSS-läsare så får du innan du kommer till det jag skrivit även traggla dig igenom diverse länkar till sex och droger (men ingen rock’n'roll). Jag tillbringade åtskilliga timmar i går med att googla runt och fixa och trixa men det verkar som om problemet kvarstår. Det verkar också som fler än jag har blivit drabbade vilket får mig att hoppas på att en lösning dyker upp snart.

Tills det sker tröstar jag mig med att jag ligger högt upp på googlesökningen “tramadol” utan att själv ha skrivit ett ord om detta och hoppas på att någon snart ska kunna berätta hur jag ska göra för att bli av med skräpet.

Uppdatering:
Jag vet inte exakt vad jag gjorde, men nu verkar det vara bort. Tappar väl min position när det gäller “tramadol” (vad nu det är) men får kanske nåd hos Google. Kanske berodde det på Feedburner och att jag inte gått över till Google för sedan jag gjorde det så verkar spammet vara borta. Fast vad vet jag, det kan också ha berott på något annat av det fixande och trixande jag ägnat mig åt.

Då är man i samma grupp som Pentagon och Antipiratbyrån. Lite glamouröst men mest jobbigt. På något sätt har den här sidan blivit hackad. Joråsåatt … om du läser sidan...

Jag tror verkligen på att små saker kan få stor betydelse. Jag tror verkligen inte att bara lilla jag kanske gör så stor skillnad men tillsammans med flera sådana som lilla jag så kan stora saker hända.

Detta slår mig varje gång jag loggar in i Windows för varje gång jag loggar in i Windows får jag meddelanden om att något inte fungerar som det ska, något måste uppdateras och min säkerhet är hotad och vill jag skicka en felrapport. Och ja, det vill jag. Varje gång. Inte tror jag att det sitter någon och bryr sig om min lilla felrapport. Men jag tänker så här att någonstans måste en databas fyllas på med alla dessa felrapporter och någon dag kanske den blir så stor att någon på Microsoft faktiskt bryr sig.

Jag tror verkligen på att små saker kan få stor betydelse. Jag tror verkligen inte att bara lilla jag kanske gör så stor skillnad men tillsammans med flera sådana som...

Så här startar du din egen kundtjänst eller tekniksupport utan att veta ett jota om någonting. Följ bara mina fyra enkla steg:

1. Se till att kunden ger upp
Grundläggande är att inte vara anträffbar överhuvudtaget, se till att ha timslånga telefonköer, skriv aldrig ut några e-postadresser någonstans och ha helt oregelbundna öppettider. Kommer kunden ändå fram till dig, var då krånglig, hänvisa till en annan avdelning, låt kunden vänta. Förhoppningsvis ger kunden upp innan den kommit fram och belastat företaget med sitt ärende.

2. Be kunden starta om maskinen
Oavsett kundens kunskapsnivå, förkunskap eller tekniska kompetens så måste du alltid be kunden starta om maskinen och kontrollera att alla sladdar är anslutna som de ska. Detta helt oberoende av om kunden redan gjort det före kontakt med dig. Gör om den här proceduren valfritt antal gånger. Har du tur så börjar maskinen fungera eller så ger kunden upp. I annat fall, hänvisa till företagets internationella supportavdelning i Japan, var vänlig och lämna telefonnummer (inget annat än telefonnummer), var också noga med att upplysa om att de endast kommunicerar på Japanska.

3. Ge kunden skulden
Vill kunden fortfarande inte ge sig, ge då kunden skulden för att det blivit fel. Gör insinuationer om att kunden skulle ha installerat någon tredjepartsprogramvara eller använt produkten felaktigt. Här fungerar nästan vad som helst, kanske packades produkten inte upp enligt anvisningarna, kanske anslöts nätsladden upp och ned eller så har produkten stått för varmt eller för kallt.

4. Få kunden att känna sig osäker
Börjar det närma sig lunch eller dags att gå hem eller någon annan rast och kunden inte vill ge sig så får du gå med på att ta emot produkten. Var nu noga med att poängtera att bara särskilda serviceavtal gäller och att kunden riskerar att få betala dryga reparationskostnader om det, vilket enligt din erfarenhet är sannolikt, visar sig vara kundens fel att grejen pajat.

Be kunden skicka in produkten, väl emballerat, ta inget ansvar för eventuella skador vid frakt och skicka sedan iväg den till Ulan Bator eller något annat ställe långt bort. Glöm sedan både kund och produkt. Ärendet avklarat.

Så här startar du din egen kundtjänst eller tekniksupport utan att veta ett jota om någonting. Följ bara mina fyra enkla steg: 1. Se till att kunden ger upp Grundläggande...

På förekommen anledning vill jag meddela att apostrof före genitiv-s i de allra flesta fall är alldeles överflödigt och inte alls behövs. Inte ens i företagsnamn. Företag som ”Dylan’s bilar”, ”Johansson’s rör” eller ”Tamim’s presenter och paraboler” klarar sig lika bra eller bättre utan apostrof. ”Dylans bilar”, ”Johanssons rör” och ”Tamims presenter och paraboler”, se där det gick bra och gjorde inte alls ont. Dessutom är det språkligt korrekt.

Kanske Dylan, Johansson och Tamim satsar på en internationell marknad och därför tycker att det är klatschigt med en anglosaxisk apostrof. Då vill jag bara uppmärksamma Dylan, Johansson och Tamim på att de kanske har större problem med andra delar av sina företagsnamn (bilar, rör och presenter klingar inte särskilt engelskt).

Nu finns det situationer då det inte är helt fel att använda apostrof. Skulle Andreas’ skönhetssalong drivas av en man som av någon anledning är rädd för att misstas för att vara kvinna så kan apostrofen fungera som en markör eftersom det skulle vara tossigt att sätta ut två s.

Alltså, lägg av med de där onödiga apostroferna. De behövs inte.

Jag vill med detta inlägg på intet sätt peka ut Dylan, Johansson eller Tamim utan använder dem endast som exempel. Det finns många syndare där ute. Ni vet själva vilka ni är.

På förekommen anledning vill jag meddela att apostrof före genitiv-s i de allra flesta fall är alldeles överflödigt och inte alls behövs. Inte ens i företagsnamn. Företag som ”Dylan’s bilar”,...

Jag är en eller två veckor för sent ute, men jag kan inte undanhålla er detta lustmord på reklamradio:

Att hävda skillnaden mellan Rix FM (som lagts ner) och Mix Megapol (som fortfarande finns kvar) är ungefär som att hålla en utläggning om hur olika julmusten smakar beroende på vem som tillverkat den. Eller som att hävda en smakskillnad mellan Pepsi och Coca Cola.

Den kanske finns där om man letar.

Men den är obetydlig, och helt meningslös att gräva djupare i.

Dessutom är allting som ger Gert Fylking och Adam Alsing lön definitionsmässigt djupt beklagligt.

Läs hela krönikan.

Jag är en eller två veckor för sent ute, men jag kan inte undanhålla er detta lustmord på reklamradio: Att hävda skillnaden mellan Rix FM (som lagts ner) och Mix...

Kvinnan jag valt att dela mitt liv med är inte från Sverige. Bland annat innebär det att hon har ett rätt ovanligt namn. Låt oss kalla henne Emanuelle. Det är bara det att en sjuksköterska där Emanuelle föddes stavade fel och i alla officiella papper står det Emanuel (som är den manliga formen av namnet). En lustig detalj i historien är att denna fadäs inte upptäcktes förrän Emanuel var sexton och då var hennes mamma för snål och för att betala för att ändra till Emanuelle.

Det här spelar inte så stor roll i livet i stort. Det går bra att uttala Emanuel som Emanuelle och när det ringer någon vilsen telesäljare och söker Emanuel så kan jag välja att helt enkelt avfärda dem med sanningen att det inte bor någon sådan här. Eller så kan jag vara lite vardagsqueer och mystisk och bara säga att Emanuel inte är hemma för tillfället.

Ganska harmlöst alltså. Dock ställer det till lite större problem ibland. Emanuel tog ut några dagars föräldraledighet förra månaden. Utbetalningen dröjde och dröjde. Jag hävdade att det alls inte var ovanligt att Försäkringskassan håller på en utbetalning men så en dag kom ett brev där det stod att Emanuel var tvungen att be barnets mor föra över föräldraledighetsdagar om det skulle kunna betalas ut pengar.

Nu är det så här:

1. Både jag och Emanuel har föräldraledighetsdagar kvar
2. Både jag och Emanuel har tidigare tagit ut dagar och är alltså prövade och sedvanligt misstänkliggjorda enligt kassans alla regler
3. Emanuel är faktiskt barnets mor

Emanuel ringde och pratade med försäkringskassan och efter den obligatoriska telefonkön som hon offrade rasttid för att sitta i så konstaterades det att det var hennes manligt klingande namn som hade ringt i varningsklockorna på den paranoida Försäkringskassan.

Nu kanske jag är modern, sjukligt effektivitetstörstande eller bara okunnigt naiv men är inte det här med personnummer en bra grej i sammanhanget. Extra! Extra! Det är nämligen så att det går att utläsa av personnumrets nionde siffra om innehavaren har snopp eller snippa. Udda siffra man och jämn siffra kvinna. Inte nog med det, denna sifferexercis är som klippt och skuren för en datamaskin att hantera.

Så ett tips till Försäkringskassan, omskola de där horderna med folk som måste sitta och titta på om ett namn kan vara manligt eller kvinnligt till dataoperatörer istället. På detta sätt kan ni få loss resurser till att jaga alla de där fuskarna ni är så övertygade om finns där ute. Buss på!

Intressant?

Andra bloggar om:
Försäkringskassan, personnummer, föräldrapenning

Kvinnan jag valt att dela mitt liv med är inte från Sverige. Bland annat innebär det att hon har ett rätt ovanligt namn. Låt oss kalla henne Emanuelle. Det är...

Alltså. Är det någon som är hemma för en förkylning längre? Där jag jobbar snörvlar vi ikapp. På dotterns förskola samlas barnen liksom zombies med smittsamma snorsträngar under näsorna när jag kommer för att lämna henne. På TV visar Apoteket reklam för förkylningslindrande produkter och under de sista två sekunderna får jag se en sängliggande sjukling som läser en bok. Som om den som till sist ger upp och stannar hemma är i form för att läsa något överhuvudtaget. Förstår inte heller hur jag kan vara så optimistisk. Jag vet ju att en förkylning tar minst tio dagar av dålig ork, dåligt humör och rinnig näsa. Ändå så intalar jag mig själv varje dag från förkylningens andra dag att det nog är på väg att bli bättre. Det är samma sak varje gång, jag förnekar.

Läste färdigt jPod av Douglas Coupland. Den är väl inte riktigt lika underhållande som Microslavar (Microserfs), men den har sina poänger och kan man annat än att gilla en bok som helt respektlöst viker sju sidor åt primtal eller blandar in kinesiska fraser rätt som det är? Så kom jag på att Coupland har en blogg-stil. Han skriver (vissa) böcker som om de vore bloggar.

Nej, nu är det dags att dopa sig med lite Apoteket-drog-cocktail och ta tag i dagens multivariata analys. Bara att justera upp skärmen en aning så att inte snoret droppar ur näsan.

Alltså. Är det någon som är hemma för en förkylning längre? Där jag jobbar snörvlar vi ikapp. På dotterns förskola samlas barnen liksom zombies med smittsamma snorsträngar under näsorna när...

Inskolning på förskolan (tidigare känd som dagis). Första dagen och jag och min dotter kommer strax efter en mamma och hennes son. När hon och sonen kliver in så säger förskolläraren “Hej Arvid, här finns det bilar att leka med!”. När jag och min dotter kliver in femton sekunder senare så säger samma förskollärare “Hej L, här finns det dockor att leka med”. Efter en snabb genomgång i huvudet kommer jag fram till att det ju inte är 1958 utan 2008, kastar mig fram och hittar en bil som L får. Förskolläraren blir tvungen att retirera med barnvagnen.

Tio minuter senare gör förskollärarna en ny offensiv och försöker truga på L en docka. Hon ignorerar den eftersom det finns tonvis med roliga pussel, gungor och saker som blinkar och låter. Hon har ingen brådska med att skolas in i mallen för flickor. Men de har ju några år på sig där på förskolan så kanske lyckas de med att grundlägga ett gediget genustänkande även hos vår dotter. Dock kan jag lova en tuff match för hemma hos oss jobbar jämställdhetens rebeller hårt på kvällar och helger.

Intressant?

Andra bloggar om:
bilar,
dockor,
förälder
förskola,
genus,
förälder

Inskolning på förskolan (tidigare känd som dagis). Första dagen och jag och min dotter kommer strax efter en mamma och hennes son. När hon och sonen kliver in så säger...

Ja, apropå min senaste postning. Om det nu tar tre veckor innan någon överhuvudtaget har tid att lyfta ner min dator från hyllan den ligger på så undrar jag hur många Macintosh-datorer som går sönder egentligen. Måste vara åtskilliga mängder om en av flera serviceverkstäder har tre veckors kö innan de ens hinner ta i en inlämnad dator. Man skulle ju kunna tro att servicen var bättre utbyggd när man köper en dator för över 20 000 kronor, men det var ju uppenbarligen naivt.

Ja, apropå min senaste postning. Om det nu tar tre veckor innan någon överhuvudtaget har tid att lyfta ner min dator från hyllan den ligger på så undrar jag hur...

För några år sedan köpte jag en Nokia-telefon på On Off. Jag tog hem den, laddade den och startade den enligt instruktionsboken. När jag satte i hörlurarna så låste sig telefonen. Jag gick tillbaka och On Off skickade iväg den på service. Dagarna gick, veckorna gick och telefonen var på service. När det gått en månad och inget hände så talade jag med konsumentombudsmannen som tyckte att det började bli orimligt att jag skulle gå utan mobil så länge. Jag höll med och gick till On Off. Då plockade de plötsligt fram telefonen (eller vad som antagligen var en ny telefon). Av servicehandlingarna framgick att telefonen först hade skickats till Tyskland och legat där på en hylla i tre veckor innan de kunde konstatera att de inte kunde göra något åt telefonen och skickade den till England där de la den på en hylla en vecka för att sedan konstatera att de skulle bli tvungna att byta hela innanmätet.

Blev det tal om någon ersättning? Slapp jag betala mitt abonnemang? Nej då. Absolut inte, det var snarare jag som var besvärlig som köpt en så dålig produkt. Ungefär samma sak hände med Nokia-telefonen jag ägde dessförinnan. Då var den borta i tre veckor först och sedan två veckor till. Något fel hittade de inte (trots att telefonen bestämde sig för att sluta fungera lite då och då) och någon ersättning var det aldrig tal om. Dum som jag är köpte jag för drygt ett år sedan en tredje Nokia-telefon och den har fungerat förhållandevis bra.

Nu är jag rädd för att jag hamnat i en liknande On Off-situation. Som den hängivne läsaren vet så köpte jag min första Macintosh-dator för någon månad sedan. Allt var frid och fröjd i några veckor tills plötsligt en dag då datorn inte ville starta. Efter kontakt med Apples support och en del laborerande så visade det sig att en minneskortsplats var trasig. Så fort något minne satt i den platsen (och jag har provat med fyra olika minnen) så vägrade datorn att starta.

Datorn måste alltså in på service. Inte helt simpelt eftersom det inte fanns något ställe att lämna in den på där jag bor. Att skicka den per post kändes inte helt attraktivt, istället passade jag på att lämna datorn hos Macoteket vid en nöjesresa till huvudstaden.

Nu har det gått drygt en vecka sedan jag lämnade datorn. Först tappades den bort i några dagar men den dök upp efter att det visade sig att de lagt den i fel sorts låda. I dag skrev jag och frågade och då visade det sig att det antagligen dröjer tre veckor innan någon överhuvudtaget kommer att titta på datorn. Tre veckor på en hylla i Sundbyberg alltså. Känns inte helt stabilt då datorn används till arbete. Talas det om kompensation på något sätt? Icke! Jag får uppenbarligen skylla mig själv när jag köper en dator som går sönder. Om det tycker jag inte.

För några år sedan köpte jag en Nokia-telefon på On Off. Jag tog hem den, laddade den och startade den enligt instruktionsboken. När jag satte i hörlurarna så låste sig...