Skrymta

Ja, det är ju en del att stå i. Förutom tre barn, hus och kreativt heltidsjobb så tillbringas våren i ett smått bodströmskt tillstånd. Dock sköts inte allt från ett Starbucks som någon bekant föreslog. Däremot blir det så gott som inget TV-tittande.

Är ju aktiv i ett pedagogiskt kooperativ där vi jobbar med aktivt lärande som metod. Håller på att skriver ett utbildningsmaterial där. Går också en distanskurs i PHP, SQL, CSS och HTML för att få mina kunskaper på papper. Det roligaste är ändå firman jag och min sambo har startat. Det är mitt fjärde företag men det är nästan lika spännande varje gång. Just nu är vi inne i finalen av startfasen och jag märker att jag är på helspänn, det känns fint när delar faller på plats men det känns också som hjärnblödningsframkallande motgångar när någonting trilskas. Som brevet från Skatteverket igår där vi måste förklara än en gång hur vi tänker driva vårt företag. Kan vara en alltför försiktig formulering från min sida. Men det löser sig, det tar bara lite längre tid. Lite längre tid är något jag inte tål just nu. Allt bygger på att allt flyter på som det ska och att ingen blir sjuk. Då är det kört.

Ja, det är ju en del att stå i. Förutom tre barn, hus och kreativt heltidsjobb så tillbringas våren i ett smått bodströmskt tillstånd. Dock sköts inte allt från ett Starbucks som någon bekant föreslog. Däremot blir det så gott som inget TV-tittande. Är ju aktiv i ett pedagogiskt kooperativ där vi jobbar med aktivt ...

Just nu är det populärt att hävda att pressmeddelandet är dött, att det inte fungerar längre och att den som använder ett sådant är hopplöst kvar i 1900-talet (det där sista är kanske inte sagt rakt ut men det blir dramaturgiskt bättre att ha det med). Orden ”press” och ”meddelande” definierar motsatsen¹ av vad vi menar med ”sociala media”.

Med risk för att själv verka hopplöst fast i förra seklet vill jag hävda att pressmeddelandet fortfarande har en eller flera funktioner kvar att fylla. Dock är det inte (bara) till för journalister.

Min erfarenhet kommer i första hand från medlemsorganisationer. Här finns sällan en stark VD som själv kan fatta beslut eller ge löften på stående fot. Här finns istället valda ledare som behöver ta hänsyn till dem de är valda att representera. Därför behöver de ofta ett pressmeddelande.

Att ta fram ett pressmeddelande är en process, ett lagarbete. En vanlig laguppställning är en informatör (kommunikatör), en eller flera sakkunniga och så den som i första hand ska ha kontakt med media (ordförande eller talesman). Det synliga resultatet blir pressmeddelandet. Det osynliga resultatet kan vara större. En genomgång av tidigare utspel, ett beslut om vilken vinkel som ska användas, förankring i organisationen, faktainsamling, en diskussion, ett idéspånande och slipande av argument. Det här är nyttiga steg, särskilt för en ledare som kanske inte är van att möta media.

Fördelar med ett pressmeddelande

• Pressmeddelandet ger trygghet och mandat till den som möter media.
• Pressmeddelandet ger tydlighet i organisationen, fler kan gå ut med samma budskap.
• Pressmeddelandet ger svängrum till kommunikatören alltså den som inte är ledare men satt att kommunicera organisationens budskap och satt att bygga relationer med bland andra media. Har kommunikatören varit med och tagit fram pressmeddelandet (vilket vi får hoppas) så vet denne också hur diskussionerna har gått och vilket perspektiv som är att föredra ur organisationens synvinkel.

Vi får komma ihåg att det inte är alla organisationer som har ett medialt flöde och en dialog som är så pass intressant och intensiv att journalister ständigt lyssnar och bevakar. Det gäller att vara intressant och det är väl ingen nyhet?

Men jag är inte hur reaktionär som helst, jag håller med om att det är viktigt att använda kanaler där journalisterna eller bloggarna finns. Det duger förstås inte att stå med förprogrammerade sändlistor och faxa ut sina halvdana pressmeddelanden.

Du måste naturligtvis formulera dig på ett attraktivt sätt. Journalister har aldrig varit och är fortfarande inte mer än människor. De har inte högre – snarare lägre – tröskel för vad de mäktar med att läsa och fångar du inte läsarens uppmärksamhet så kan din text hälsa hem. Det gällde i går, det gäller i dag och det gäller oavsett vilken kanal du väljer och vilken form ditt pressmeddelande har.

1. ”Press” syftar på tidningar, i synnerhet dagstidningar, som är ett medium som kan sägas ha haft sin storhetstid. ”Meddelande” antyder en envägskommunikation med tydliga sändar-mottagar-roller och inte den dialog som sociala media kan ha. [↩]

Just nu är det populärt att hävda att pressmeddelandet är dött, att det inte fungerar längre och att den som använder ett sådant är hopplöst kvar i 1900-talet (det där sista är kanske inte sagt rakt ut men det blir dramaturgiskt bättre att ha det med). Orden ”press” och ”meddelande” definierar motsatsen ((”Press” syftar ...

När jag började jobba på riktigt 1997 hade jag PageMaker och Photoshop i datorn. Vektorgrafiken sköttes med Corel Draw som jag väl aldrig riktigt blev kompis med. Sedan har jag varit med sedan version ett av Adobes Creative Suite. Det har inte gått många vardagar utan att jag har haft InDesign, Photoshop och Illustrator öppna. Det har liksom blivit lite hemtamt. Nu har jag sökt åtminstone två jobb där jag inser att det blir svårt att motivera varför jag skulle ha redigeringsprogram för formgivning i datorn. Att köpa Creative Suite privat kommer nog också rätt långt ned i prioritering med tanke på vad kalaset kostar.

När jag började jobba på riktigt 1997 hade jag PageMaker och Photoshop i datorn. Vektorgrafiken sköttes med Corel Draw som jag väl aldrig riktigt blev kompis med. Sedan har jag varit med sedan version ett av Adobes Creative Suite. Det har inte gått många vardagar utan att jag har haft InDesign, Photoshop och Illustrator ...

Kvadrat Media i Örebro är ett riktigt skojarföretag. Eller företag förresten, för att agera som företag i Sverige behövs ett organisationsnummer, ett slags id-nummer för företag. Det är inte svårt att fixa, bara att registrera firma. Registrerad firma förväntas betala skatt, arbetsgivaravgifter och redovisa moms.

Se inslag i Tvärsnytt 2010-05-12 och 2010-05-11.

Under flera år har Kvadrat Media i Örebro agerat som företag men någon firma finns inte registrerad. Mycket praktiskt om man vill undvika just det där med skatt, moms och arbetsgivaravgifter.

Kvadrat Media i Örebro har knappt betalat ut någon lön. Verksamheten har varit telemarketing, försäljning via telefon. Arbetskraften som till stor del bytts ut månadsvis har mest bestått av förhoppningsfulla ungdomar. De som undrar när de ska få lön har fått sluta. Nya stackare har inte varit svårt att få tag på, särskilt inte som det finns en bredvillig Arbetsförmedling till hands.

Arbetsförmedlingen har gärna hjälpt till i rekryteringen. Kvadrat Media i Örebro har fått annonsera i Platsbanken månadsvis och de har genomfört rekryteringsmöten hos Arbetsförmedlingen. Efterhand har förstås somliga med civilkurage berättat för Arbetsförmedlingen hur det går till på Kvadrat Media. Efter ett tag inledde faktiskt Arbetsförmedlingen en utredning. Det tog sex månader att komma fram till att det kan vara oseriöst att inte betala ut lön. Under tiden fortsätter de att direkt eller indirekt skicka fler till fiffelföretaget. Alla vinner, Arbetsförmedlingen kan visa bra statistik och blufföretagarna kan håva in mer pengar genom att använda gratis arbetskraft. Alla vinner, utom de stackars arbetssökande förstås.

Än en gång visar detta på den utsatta situation arbetssökande befinner sig i. Beroendeförhållandet till Arbetsförmedlingen och var denna har sina lojaliteter, inte är det med de arbetssökande i alla fall.

Nu undrar jag vad det är som är så svårt. Tio minuters sökning på internet räcker för ta reda på att det inte finns någon firma registrerad. Inte under Kvadrat Media och inte på någon av dem som utger sig för att vara ägare (eller styrelsemedlemmar). Den ena driver visserligen en enskild firma men inom en helt annan bransch och den andra har drivit företag som är avregistrerat för fyra år sedan också det inom en helt annan bransch.

Kvadrat Media i Örebro kommer antagligen inte användas mer. Namnet är förstås svärtat efter Tvärsnytts reportage. Så finns nya projekt, samma personer som sysslat med Kvadrat Media ligger nu bakom www.premiepensionservice.se som säger sig bistå med “rådgivning om hur du ska placera dina premiepensionspengar”. Rådgivning mot en avgift förstås. Inte heller den här gången finns någon firma registrerad. Nu blir det intressant att se hur Arbetsförmedlingen agerar när www.premiepensionservice.se söker säljare.

Det är enkelt att registrera firma, kostar inte särskilt mycket och det tar högst några veckor innan du får ett organisationsnummer.

Vill du kolla upp ett företag så är förstås Google din vän. Det går också bra att söka, till exempel på allabolag.se samt nic.se.

Kvadrat Media i Örebro är ett riktigt skojarföretag. Eller företag förresten, för att agera som företag i Sverige behövs ett organisationsnummer, ett slags id-nummer för företag. Det är inte svårt att fixa, bara att registrera firma. Registrerad firma förväntas betala skatt, arbetsgivaravgifter och redovisa moms. Se inslag i Tvärsnytt 2010-05-12 och 2010-05-11. Under flera år ...

Under de senaste veckorna har jag haft anledning att titta på webbplatser och bloggar från olika delar av världen. Främst Sverige, USA och Australien. En av uppgifterna har varit att försöka avgöra hur seriösa de är.

Efter en stunds förvirring inser jag att mina referensramar inte håller som mått för kvalitet. Det som jag dömer ut som en länkfarm är i själva verket en välbesökt australiensisk blogg. Det som jag tycker ser ut som lurendrejeri är en amerikansk myndighetssida.

Vad beror det på? Är anglosachserna klantigare på form? Optimerar de för bonnhålorna där de fortfarande sitter med 14.4-modem? Tycker de att det vi anser vara rörigt ser mustigt och innehållsrikt ut? Har de en annan estetik när det gäller form för webb?

Ja, kanske. Även i den till synes globala webbvärlden slår våra lokala dialekter igenom.

Länkfarm?

Riksdag?

Pålitlig?

Under de senaste veckorna har jag haft anledning att titta på webbplatser och bloggar från olika delar av världen. Främst Sverige, USA och Australien. En av uppgifterna har varit att försöka avgöra hur seriösa de är. Efter en stunds förvirring inser jag att mina referensramar inte håller som mått för kvalitet. Det som jag dömer ...

Jag är ingen fotograf. Jag gillar inte ens att fotografera. Ändå antas jag fotografera på samma sätt som jag ofta har antagits spela gitarr. Det går till och med att tolka som att fotograferandet ingår i mitt jobb.

För att komma runt detta dilemma har jag genom åren snappat upp följande kunskap som jag nu delar med dig:

1. Ta många bilder
Se på proffsfotograferna hur de smattrar iväg. De tar sällan bara en bild. Så gick det till även på den analoga tiden då varje knäpp kostade pengar. Ta några bilder extra så har du lite att välja på i efterhand. Ta ett steg åt sidan, böj på knäna, gå lite närmare. Släng det som inte blev bra.

2. Kom närmare
Speciellt när det gäller porträttfoto är det vanligt att stå för långt ifrån den som fotograferas. Kliv några steg närmare och du får ett mycket tydligare porträtt. Titta i sökaren eller på kamerans bildskärm så får du en idé om hur bilden kommer att se ut. Är det inte en speciell effekt som du vill uppnå så är det också listigt att försöka ta bilden i samma höjd som din modell.

3. Välj en neutral bakgrund
Gäller också i första hand porträttfoto. Ställ modellen mot en vägg, en häck eller ett fält eller något annat som inte stör. Det kan se väldigt lustigt ut om det sticker upp en flaggstång ur huvudet eller störande om något okänt ansikte gluttar över axeln.

4. Glöm blixten
Ofta känner kameran av om du behöver blixt och sätter på den helt automatiskt. Ibland kan det ändå vara bra att själv ta kommandot och stänga av blixten. Har du lite dålig belysning och tycker att bilderna blir för hårda så kan du prova att ta några bilder utan blixt. Ska du fotografera någonting långt borta, stäng av blixten eftersom den ändå bara lyser upp någon meter samtidigt som den lurar kameran att det är ljusare än vad som egentligen är fallet. Ett annat klassiskt semestermisstag är att knäppa några bilder igenom ett fönster. Har du blixten på så är det allt du får se på bilderna.

I det här läget försöker kameran själv avgöra om det ska blixtra eller inte.

I det här läget försöker kameran undvika röda ögon genom att blixten slår några gånger innan själva kortet tas. Idén är att ögonen ska hinna vänja sig vid ljuset och vara öppna när det är dags för själva bilden. Fungerar sällan.

Blixten påslagen. Det blixtrar oavsett om det är ljust eller inte.

Blixten avslagen. Ingen blixt hur mörkt det än är. Det är det här läget du ska ha när du fotograferar genom en glasruta eller när du har fått platser på bortre kortsidan, längst från scenen.

5. Ställ om Våga dig in i kamerans menyer och stäng av bildkomprimering och dra upp bildstorlek till max. När du köper en kamera är den oftast inställd på att ta bilder med lite halvbra teknisk kvalitet. Bilderna ser fantastiska ut i kameran och på datorns bildskärm men det är inte säkert att de blir riktigt lika bra om du vill skriva ut dem i större format.

Kameratillverkaren vet att konsumenterna tittar på siffror och en kamera som kan lagra många bilder verkar bättre. Ett enkelt sätt att få en kamera att ta fler bilder är att ställa in den för sämre bildkvalitet. Sämre bildkvalitet betyder mindre bildfiler vilket i sin tur innebär att fler bilder får plats på minneskortet. I dag har du ofta så stort minne i kameran att skillnaden blir att du kanske kan ta 442 bilder istället för 627 innan du måste lägga över dem på datorns hårddisk.

Jag är ingen fotograf. Jag gillar inte ens att fotografera. Ändå antas jag fotografera på samma sätt som jag ofta har antagits spela gitarr. Det går till och med att tolka som att fotograferandet ingår i mitt jobb. För att komma runt detta dilemma har jag genom åren snappat upp följande kunskap som jag nu ...

Våren är här. Med besked. Total anarki råder bland barnen. De glömmer bort att komma hem på kvällarna, de glömmer bort att gå och lägga sig och de glömmer bort att gå upp. På detta accelererar föräldraengagemanget ytterligare med avslutningar, kvartssamtal (som minsann inte är någon ynka kvart), uppvisningar och samkväm till höger och vänster. På jobbet är tempot inte särskilt lugnare heller. Allt ska vara klart väldigt snart. Semester ska planeras, barnens sommar ska planeras och visst vore det roligt att grilla nu när vädret är så fint och innan alla försvinner före sommaren?

Hjärnan går på högvarv. Lustiga dörrmattor finns till salu, “Mobilen, nycklarna, plånboken” står det på dem Meningen är att man ska komma ihåg de där grejerna när man går hemifrån. Jag har ingen sådan matta, men jag har en checklista som jag går igenom i huvudet varje morgon.

• Nycklar
• Plånbok
• Mobil
• Matlåda (om ingen lunch är inplanerad under dagen)
• Ombyte (om jag cyklar vilket jag gör nio dagar av tio och det är inte roligt att sitta i en svettig cykeltröja hela dagen)

I går var det en vanlig helt galet stressig dag och jag var lite stolt över mig själv när jag var listig nog att komma ihåg att lyfta över nycklarna från en ficka till en annan.

Dock kändes det inte lika listigt när jag kom till jobbet och försökte låsa upp kontoret med dessa dyrkar:

Insexnycklar

Det blev inte heller roligare på eftermiddagen när jag skulle låsa upp cykeln för att komma hem.

Ser fram emot lugnare tider.

Våren är här. Med besked. Total anarki råder bland barnen. De glömmer bort att komma hem på kvällarna, de glömmer bort att gå och lägga sig och de glömmer bort att gå upp. På detta accelererar föräldraengagemanget ytterligare med avslutningar, kvartssamtal (som minsann inte är någon ynka kvart), uppvisningar och samkväm till höger och ...

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Våren 2003 registrerade jag handelsbolag tillsammans med en vän som då blev kompanjon. Något år senare gick vi över till aktiebolag för att sedan dela på oss och jag blev enskild näringsidkare.

Sedan snart ett år tillbaka är jag anställd. Jag behöll den enskilda firman vid sidan av, lurade mig själv att jag kanske kunde ta något uppdrag där då och då och dra av momsen på lite datortillbehör. Det visade sig att det inte var värt besväret. Det visade sig att det just nu är skönare att fokusera på familjen än att sitta uppe och skattedeklarera eller att försöka tillgodose dåligt betalande kunders nycker helg efter helg.

Så jag räknade på det hela. Ekonomiskt och socialt och kom fram till att jag förlorade på att hålla fast vid det som varit.

Med blandade känslor läser jag i brevet från Skatteverket att min enskilda firma är avregistrerad för både moms och F-skatt från den 6 januari. Ett vemodigt ett eko från 2003 och den tunga processen som föregick det där med att bli egen. Allt det där som skulle förstås och läras, allt det där nya tänkandet som krävde fokus bortom den egna löneutbetalningen.

Liksom så många andra egenföretagare blev jag rik. Men inte på pengar, inte alls. Däremot har jag lärt mig massor, om mig själv, om min omgivning och om företagande. Pengar kan komma och gå, men den kunskap jag har kan ingen ta ifrån mig. Om tiden kommer igen så vet jag hur jag ska göra, jag vet hur jag inte ska göra och jag vet att jag kan.

Jag blir nostalgisk när jag bläddrar i affärsplaner och månadsrapporter, samtidigt känner jag mig fri. Välkommen tillbaka förenklad självdeklaration.

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Våren 2003 registrerade jag handelsbolag tillsammans med en vän som då blev kompanjon. Något år senare gick vi över till aktiebolag för att sedan dela på oss och jag blev enskild näringsidkare. Sedan snart ett år tillbaka är jag anställd. Jag behöll den ...

Alltså. Är det någon som är hemma för en förkylning längre? Där jag jobbar snörvlar vi ikapp. På dotterns förskola samlas barnen liksom zombies med smittsamma snorsträngar under näsorna när jag kommer för att lämna henne. På TV visar Apoteket reklam för förkylningslindrande produkter och under de sista två sekunderna får jag se en sängliggande sjukling som läser en bok. Som om den som till sist ger upp och stannar hemma är i form för att läsa något överhuvudtaget. Förstår inte heller hur jag kan vara så optimistisk. Jag vet ju att en förkylning tar minst tio dagar av dålig ork, dåligt humör och rinnig näsa. Ändå så intalar jag mig själv varje dag från förkylningens andra dag att det nog är på väg att bli bättre. Det är samma sak varje gång, jag förnekar.

Läste färdigt jPod av Douglas Coupland. Den är väl inte riktigt lika underhållande som Microslavar (Microserfs), men den har sina poänger och kan man annat än att gilla en bok som helt respektlöst viker sju sidor åt primtal eller blandar in kinesiska fraser rätt som det är? Så kom jag på att Coupland har en blogg-stil. Han skriver (vissa) böcker som om de vore bloggar.

Nej, nu är det dags att dopa sig med lite Apoteket-drog-cocktail och ta tag i dagens multivariata analys. Bara att justera upp skärmen en aning så att inte snoret droppar ur näsan.

Alltså. Är det någon som är hemma för en förkylning längre? Där jag jobbar snörvlar vi ikapp. På dotterns förskola samlas barnen liksom zombies med smittsamma snorsträngar under näsorna när jag kommer för att lämna henne. På TV visar Apoteket reklam för förkylningslindrande produkter och under de sista två sekunderna får jag se en ...

Jag skriver. Massor. Övertygande om jämställdhet, kritiskt argumenterande om FRA och engagerat om hållbar utveckling. Jag får ihop lustiga kåserier, recensioner, finurliga frågor och formulerar till och med bloggutmaningar.

På cykeln, i mitt huvud formulerar jag allt det där. Sedan slår den underbara vardagen till. Hårt och skoningslöst och allt är glömt tills det är dags att cykla hem till familjen eller iväg till jobbet igen.

Jag återkommer.

Jag skriver. Massor. Övertygande om jämställdhet, kritiskt argumenterande om FRA och engagerat om hållbar utveckling. Jag får ihop lustiga kåserier, recensioner, finurliga frågor och formulerar till och med bloggutmaningar. På cykeln, i mitt huvud formulerar jag allt det där. Sedan slår den underbara vardagen till. Hårt och skoningslöst och allt är glömt tills det är ...