Sov.
Tidigare Volvochefen Leif Johansson påstår att han kallas för Mr Ten O’Clock Man i en machokultur där den som jobbar mest, sitter kvar längst är tuffast är Leif modig nog att bryta för vila. För att han är vek? För att han inte klarar mest jobb av alla tupparna? Nej, för att han är klok nog att inse att alla blir smartare av sömn. Du också.
Köp bra skosnören.
Bra skosnören håller längre och är lättare att knyta och knyta upp än billighetsvarianter.
Det heter ta livet av sig och begå självmord men det spelar ingen roll för inget av det är något du ska syssla med. Läs istället www.sjalvmordsguide.se.
Stöd projektet du också genom att länka.
Gemene man ska kunna använda alla tjänster som nätet erbjuder, men ska inte behöva kunna någon om tekniken.
– Det är som med ett avlopp; vi använder det utan att veta hur det fungerar.
Snyggt formulerat av Patrik Fältström i Dagens Nyheter angående internet.
Gymnasietiden innebar en ny frihet. Jag kastade mig ut i den genom att köpa en blyertspenna. Istället för den gula som tillhandahölls av läroanstalten skaffade jag en utan ytbehandling, det stod “Ceder” stansat på den. Mycket stilfullt.
Förutom blyertspenna i obehandlat trä minns jag att jag längtade efter kraghandskar. Sådana där i styvt läder som motorcykelordonnanser får bära. Några sådana handskar blev det dock inte, det får finnas gränser för excesserna.
Förra hösten sprang jag på ett par kraghandskar på rea. Visserligen inte i läder och visserligen avsedda för snowboard men ändå. Det är lätt att gnälla, skriva ner och elakt men i morse när jag cyklade till jobbet kände jag att de här handskarna är värda en hyllning. Noll grader och regn är väl en av de mer utmanande väderkombinationerna att klä sig för men mina Hestra Gauntlet Sr gjorde mig inte besviken. Torr och varm är ju det man vill vara vid ankomsten och torr och varm är vad de här handskarna levererar (genom hela förra vintern).
Jag känner sådan tacksamhet att jag inte bara vill vittna här, jag vill missionera så jag köpte ett par till min flickvän som numera också är frälst.
Hylla den som hyllas bör: Hestra Gauntlet Sr Glove.
Undvik att placera saker inom på bilden gulmarkerat område om du inte är särskilt intresserad av urin. På grund av somliga ståkissares taskiga träffbild föreligger förhöjd risk för urinförorening inom detta område. Som exempel står den cerisa necessären på bilden (här markerad med varningstriangel) farligt till.
Slentrianpostande sociala-media-proffs får sig en knäpp på näsan när Anjo ger en bild av varför verklighetens folk har svårt att förstå tjusningen med automatpostningar.
Jag är ofta lite efter. Eller rätt mycket före men fattar det inte. Är man rätt mycket före och inte fattar det så räknas det inte som rätt mycket före. Då blir man efter. Det är på samma sätt som de horder som alltid hävdar att de också skulle ha kunnat göra det konstverk de stirrar på. Just det. Fast du gjorde det inte och det är skillnaden. Att gå från tanke till handling.
Nåja. I det här fallet spelar det ingen som helst roll. Men för länge sedan (i webbmått mätt) skrev Andreas Ekström något jag länge tänkt skriva, nämligen att P1 är grejen. Slå på när som helst och du får kunskap och nya tankar serverade. Okej radioteater och gudstjänst via radio är väl inte mina favoriter men annars … P1, Public Service som är helt osannolikt bra.
När jag får lite extra pengar över. Sådär så jag känner mig rik och kan shoppa loss så brukar jag gå till Apoteket. Inte för att Apoteket är särskilt flärdfullt utan för att Apoteket liksom P1 är en institution som borgar för kvalitet och omtanke. Det sköna med att handla på Apoteket är att det inte kan gå fel. Du kan inte bli lurad på Apoteket. Apoteket vill bara väl.
Så i all välmening, handla på Apoteket och lyssna på P1 om du vill ligga lite före.
Jag läste hos Write Said Fred att sommaren kan göra att ”[v]i börjar lyssna på reggae, fast vi aldrig gör det annars” och att det då inte handlar om (enligt Bullshitbulletin) särskilt genuin reggae samt att detta är en del av den smaklöshet som flyger i oss svenskar när termometern stiger över 25 grader.
Själv lyssnar jag på reggae hela året och ser mig dessutom som lågkulturens försvarare så jag har all anledning att hänga på den här posten. Jag vill inte vara sämre än att jag räddar dig stackars svensk som både vill släppa loss till solskensdoftande baktaktssväng och ha kvar din creddiga coolness och allmänt högt stående smak. Varken Bob Marley eller Jimmy Cliff finns med, inte för att de på något sätt är dåliga utan för att du kan verka ännu snobbigare när du väljer bort dessa giganter.
Här får du genuint skrapig reggae (ja, och en del ska också) från Jamaica (okej någon låt framförs väl av britter då). Direkt hämtad från studion på den där dammiga gatan där en trebent hund linkar runt i eftermiddagssolen och tre taniga grabbar i skrynkliga kortärmade skjortor står och röker. Ingen låt är nyare än 30 år så nog kan vi tala om beprövad kvalitetsmusik. Drygt ett tjog låtar och lite bakgrund så du kan konversera och verka insatt.
Håll tillgodo! Lyssna noga för innan du vet ordet av så dyker säkert någon av dessa låtar upp i någon reklamfilm.
Hela listan finns förstås på Spotify, för Spotify har du väl du som har så god smak?
54-46 was my number – Toots and the Maytals
1968
Toots Hibbert åker fast för narkotikainnehav. Hävdar själv att han är oskyldig. 54-46 är numret han bar i fängelset, finns i minst tre versioner där 54-46 ”is”, ”was” och ”that’s” my number.
Feel like jumping – Marcia Griffiths
1968
Marcia Griffiths första hit, skriven av Bob Andy. Senare en del av I-trees tillsammans med Rita Marley och Judy Mowatt bakom Bob Marley.
No sunshine – Horace Andy
1973
Har spelats in av många men få lider som Horace Andy.
No, no, no – Dawn Penn
1969
Lidande Dawn konstaterar att det är slut (här i något nyare mix).
Chase the devil – Max Romeo
1976
Max Romeo kämpar mot djävulen och ljuv musik uppstår. Har du hört ”Out of space” med Prodigy så har du hört halva ”Chase the Devil” Producerad av Lee ”Scratch” Perry.
Preassure drop – Toots and the Maytals
1970
Framfördes i reggaefilmen ”The harder they come” och blev monsterhit på Jamaica 1972. Lägg märke till den tidiga stereomixen.
Money in my pocket – Dennis Brown
1979
Har beskrivits som ett rop på hjälp från världens fattiga. Kan också vara en sång om en ensam man. En ensam man som helt missförstått det här med kärlek.
Stick by me and I’ll stick by you – John Holt
1973
Som så många andra Jamaicanska låtar, en coer på amerikans R’n'B.
0.0.7. (Shanty town) – Desmond Dekker and the Aces
1966
Desmond Dekker sjunger om Kinstons värstingar ”Rude Boys” som röjer runt sommaren 1966, ”Them a loot, them a shoot, then a wail”. 007 är James Bonds nummer, aktuell med en film och mest med för att sälja fler singlar. En annan aktuell film var Ocean’s Eleven som också hörs i refrängen.
Phoenix city – The skatalites
1974
Skatalites var studiobandet som skaffade sig ett namn och en egen karriär. Ska var nytt, satelliten Sputnik var i rymden, vad kunde vara mer passande än ”the Skatalites”?
Shame and scandal – Shawn Elliot
1965
En skröna berättad med bravur på mindre än tre minuter.
Long shot kick de bucket – The Pioneers
1969
Ända tills man får veta att ”Long shot” var en travhäst och att en spark på hinken betyder samma sak som att ”slänga in handduken” har man fattat galoppen. Men Long Shot var en häst som blev legendarisk på travbanorna ända tills han i tolvårsåldern föll och dog mitt i ett lopp. Hedrad på detta sätt i en gungande hymn ”it happend in the first race and it caught up the race”.
It’s you – The Maytals
1964
Toots Hibberts lärde sig sjunga i kyrkan och visst är det något himmelskt över den här kärlekssången.
Israelites – Desmond Dekker & the Aces
1968
Det går att läsa in mycket i musik och texter. Israelites har tolkats som ett djupt religiöst stycke i rastafaritradition. Själv säger Desmond Dekker att det helt enkelt kommer från ett uttryck som går ut på att man kan arbeta som en israelit. Innan låten släpptes i Storbritannien mixades den om för att inte låta lika rå. Det gjorde att texten blev svårare att höra och spekulationerna om vad den egentligen handlade om tog förstås fart.
Wet dream – Max Romeo
1968
Max Romeo hade precis gått och blivit religiös och ville helst spela in root-reggae. Men Lee Perry fick som han ville och Max Romeo spelade in den frivola ”Wet dream”. Den gick fint på listorna, speciellt i England, ända tills någon på BBC lyssnade på texten och bannlyste all vidare radiospelning.
Real Rock – Sound dimension
1971
Reggaestandard och favorit som ”riddim” – bakgrund till nya dancehalldängor.
A message to you rudy – The Specials
1979
Rudy är ingen tjej, snarare en pojke eller en ”rude boy”. Låten gjordes först av Dandy Livingstone, men den här brittiska versionen är snäppet vassare.
Cherry oh baby – Eric Donaldson
1971
Mest känd med andra artister (UB40, Rolling Stones), denna festivalvinnare från1971.
Johnny too bad – The Slickers
1971
Kan avse rövarbandet Johnny and the Shootouts, kan också vara en låt om vilken rude-boy som helst … Var med i filmen ”The harder they come” från 1972.
Kingston town – Lord Creator
1970
Hyllning till huvudstaden, från början B-sida. Vad A-sidan hette är sedan länge glömt.
Hypocrite – The Heptones
1973
En vacker sång till en riktig lögnare.
Help me make it through the night – John Holt
1974
Visst är det smörigt. Visst är det vackert.
Better must come – Delroy Wilson
1971
Med denna som ledmotiv vann socialistpartiet PNP 1972-års jamaicanska val. Med en låt som denna går det ju inte att förlora.
Tillhör du den skara reaktionära cyklister som använder batteridrivna cykellysen. Ta dem i så fall med dig in i värmen när du cyklat färdigt. Det finns två skäl till detta. Det ena är att det finns en risk att dina lampor försvinner och det andra är att du inte har något ljus kvar till hemvägen. Batterier tar nämligen slut mycket fortare i kyla än i värme.
Det här läser jag