Skrymta

Jag känner en enorm tillhörighet, en känsla som jag sällan upplever. Det är antagligen första gången jag får göra en förenklad självdeklaration – bara att klicka i på webben, får tillbaka en ansenlig summa pengar (med mina mått mätt) och får det före midsommar.

Detta måste vara definitionen av svensk medelklass.

Rättelse:
Glöm det förresten. Det visade sig att jag hade två bilagor att fylla i ändå, en därför att en gammal kompanjon glömt att ta bort mig som bolagsman ur ett aktiebolag och en för att Bolagsverket var lite slöa med att avregistrera min enskilda firma i slutet av 2009 så det drog ut på tiden till januari 2010. Nästa år blir det inte heller något enkelt klick och pengar till midsommar. Har ju startat handelsbolag och sådant innebär bilagor och eventuell skatteåterbäring några dagar före jul.

Jag känner en enorm tillhörighet, en känsla som jag sällan upplever. Det är antagligen första gången jag får göra en förenklad självdeklaration – bara att klicka i på webben, får tillbaka en ansenlig summa pengar (med mina mått mätt) och får det före midsommar. Detta måste vara definitionen av svensk medelklass. Rättelse: Glöm det förresten. Det visade ...

Fyra månader utan etanol, inga problem. Tre dagar med etanol och motorlampan tänds.

I fredags fick jag lite vårkänslor och eftersom temperaturen verkade ha för avsikt att lägga sig stadigt över nollan under helgen hällde jag i cirka 20 % etanol i vår Ford Focus Flexifuel av 2004 års modell. Det skulle jag förstås aldrig ha gjort för som ett brev på posten (de har ju inte utdelning under helgerna) tändes motorlampan i morse. Bakgrunden är den att varje gång bilen körs på etanol så går den dåligt, motorn knackar och motorlampan tänds, ni vet den lampan som betyder “kör bilen till verkstad, nu blir det dyrt”. Förr brukade jag ängsligt lyda och körde till verkstan där de gjorde “felsökning” och släckte lampan och hävdade att de inte kunde hitta några fel. Däremot kunde de upplysa om att datorn hade indikerat “knackvarning” vilket i klartext betyder att bilen har uppmärksammat att den gick dåligt något som jag, alldeles gratis, också uppmärksammat.

Efter att ha upprepat den där processen irriterande många gånger bestämde jag mig i början av november förra året för att helt enkelt tanka bensin istället för etanol och släcka motorlampan själv i cowboy-stil genom att helt enkelt bryta strömmen ett tag.

Så här kommer ett meddelande till Ford och Fordverkstaden: Felet stavas e-t-a-n-o-l, flexifuel-bilen tål inte etanol, den är etanolintolerant, det går inte att köra Ford Focus flexifuel 2004 (och säkert andra årsmodeller också) på etanol. Åtminstone inte när det är kallt ute eller när det är fuktigt. Så, det var väl inte så svårt? Nu erkänner vi det här och går vidare. Jag kommer inte lämna in bilen till er fler gånger och få svävande så kallade diagnoser om “knackvarningar” och “feltändningar”. I kväll kommer jag egenhändigt koppla bort batteriet i några minuter. Seså, Ford, säg det med mig nu “Ford Focus flexifuel tål inte etanol”. Det är OK, jag förstår att det kan vara svårt att tillverka en ny typ av motor. Vad som däremot inte är OK är att blåneka och gång efter gång spela dum när det är alldeles uppenbart vad som är fel.

Och jag har inget emot etanol eller miljöbilar. Jag kommer gladeligen köpa en miljöbil nästa gång, kanske etanol om det inte finns andra alternativ. Det gör jag för att jag tycker att det är bra att försöka bli bättre. Det är bra att försöka utveckla alternativ till fossila bränslen.

Fyra månader utan etanol, inga problem. Tre dagar med etanol och motorlampan tänds. I fredags fick jag lite vårkänslor och eftersom temperaturen verkade ha för avsikt att lägga sig stadigt över nollan under helgen hällde jag i cirka 20 % etanol i vår Ford Focus Flexifuel av 2004 års modell. Det skulle jag förstås aldrig ...

Jag och min sambo har en firma ihop. Nu öppnar vi vår affär med mat från Filippinerna och Asien. Gillar du asiatisk mat men har svårt att hitta de rätta ingredienserna så ska du ta en titt hos oss. Till att börja med koncentrerar vi oss på filippinsk mat men kommer att bredda mot annat asiatiskt i framtiden. Vi vänder oss främst till dig som kommer från Filippinerna så vissa saker kan vara lite främmande för andra (med det är ju lite av poängen också).

Gilla oss gärna på Facebook eller länka till www.sarisaristore.se allt hjälp tas tacksamt emot.

Jag och min sambo har en firma ihop. Nu öppnar vi vår affär med mat från Filippinerna och Asien. Gillar du asiatisk mat men har svårt att hitta de rätta ingredienserna så ska du ta en titt hos oss. Till att börja med koncentrerar vi oss på filippinsk mat men kommer att bredda mot ...

… tills Skatteverket slog till med en så kallad fråga. Lät mer som ett påstående. Men vi grejar det också, ett litet hack bara. En mindre klåda. Vill bara att det ska gå fort. Fort, fort.

... tills Skatteverket slog till med en så kallad fråga. Lät mer som ett påstående. Men vi grejar det också, ett litet hack bara. En mindre klåda. Vill bara att det ska gå fort. Fort, fort.

Anders Mildner skriver fint på SvD om att I framtiden kommer vi alla att vara it-fån. Det handlar om att vi inte får glömma bort alla äldre som inte växt upp med internet och dagens teknik. Det är riktigt och jag håller med.

Men. Jag som har barn i blandade åldrar, från fyra och upp till femton vill även slå ett slag för de yngres bildning och utbildning. Det är lätt att imponeras av deras korta inlärningskurva när de fipplar sig fram till ett spel på föräldrarnas mobiltelefon eller när de lär sig slå på en film som de själva vill se. Men sen då?

Jag slås av hur ofta jag får lära barnen en massa IT-relaterade saker, senast igår fick jag förklara för tioåringen hur blåtand fungerar och att det är bra att stänga av den när man inte använder den, av flera skäl (det drar onödigt med ström och det kan utgöra en säkerhetsrisk). Femtonåringen blir glad när hon får lära sig att formatera dokument med formatmallar och tabbstopp istället för att ändra teckenstorlekar manuellt och knappa sig fram med mellanslag. Alla uppskattar ett schysst kortkommando. Det är inget de kan bara av sig själva, någonstans, någon gång måste de lära sig. Barnen har växt upp med tekniken, vi är generösa med både hårdvara och tid, men den är inte medfödd för det. Den måste läras in och där har vi, föräldrar som kan, ett ansvar. Ett ansvar som vi kommer att ha kvar även i framtiden.

Anders Mildner skriver fint på SvD om att I framtiden kommer vi alla att vara it-fån. Det handlar om att vi inte får glömma bort alla äldre som inte växt upp med internet och dagens teknik. Det är riktigt och jag håller med. Men. Jag som har barn i blandade åldrar, från fyra och upp ...

Mina föräldrar flyttar. I samband med det sker en utstädning och de har bestämt att de inte längre ska fungera som magasin för mina och min systers barndom. Nu har jag ett antal kartonger i garaget att gå igenom. Det blir en del nostalgi och en del fynd.

Jag slås av den mängd skolböcker som strösslades över oss. Jag har kilovis med böcker från olika årskurser i låg- och mellanstadiet. Det var nog först på högstadiet och framförallt gymnasiet vi fick begagnade, sönderklottrade böcker från tidigare decennier.

Idag vill jag uppmärksamma övningsboken ”Jag kan mera – för dig som arbetar självständigt med handskrivning”. Kan vara från årskurs fyra (eller år fyra som det heter idag). Man skulle lära sig skriva snyggt. Det var en aning ångestladdat och jag förstår såhär i efterhand varför.

1. Skrivstilen var ett resultat av någon reform och ganska ny. Alla äldre generationer fnös åt våra rena linjer och mindes sina egna skönskrivningslektioner och den snirkliga, närmast oläsliga, handstilen som den enda rätta. Det gjorde ju att man blev lite osäker på om man var på rätt bana.
2. Ovilja att konformeras. Jag ska nog erkänna att jag hade lite svårt att gå med på att alla skulle skriva så att det såg exakt likadant ut. Men å andra sidan vet jag att jag verkligen ansträngde mig, duktig har jag ju alltid velat vara.
3. Frågan är om det inte var omöjligt uppdrag. Hade vi verkligen finmotoriken? Exemplen är överjordiskt perfekta. Var de överhuvudtaget handskrivna? Hade övningsboken varit tryckt idag så hade jag varit säker på att exemplen är satta med något teckensnitt men jag tittar efter och bokens kolofon står det ”Handskrift: Björn Ring”. Det var alltså Björn Ring vi skulle skriva som.

Jag hann till sidan 21 (av 64) sedan blev jag nog befriad.

Innan jag ger mig vill jag också bjuda på ett fint diplom jag fått från Televerket. Jag minns inte exakt vad bidraget var men det kan ha varit någon form av teckning med anti-sabba-telefonkiosk-budskap.

För den om är lite yngre följer här en parlör:

”Sabbet”: Ett begrepp som ska vara en ungdomlig omskrivning av ”förstörelsen”.

”kampanj”: ”Join our cause on Facebook” eller gruppen ”får jag 10 000 followers så lovar jag att låta bli att ha sönder den här grejen”.

”telefonkiosker”: En slags surfzoner där det gick att hyra en telefon mot kontant betalning. Telefonen fick dock inte flyttas från platsen utan var fäst i själva ”telefonkiosken”.

”Televerket”: Tänk dig att du korsar Försäkringskassan och CSN och så låter du dem få monopol på allt som har med telefoner att göra så kommer du i närheten av Televerket. Allt fungerar men det tar fruktansvärd tid och service är inget som ingår i tjänsteutbudet. Det var till och med så att Televerket ägde alla landets telefoner (ja, även dem hemma hos folk var Televerkets egendom).

Tiden går.

Mina föräldrar flyttar. I samband med det sker en utstädning och de har bestämt att de inte längre ska fungera som magasin för mina och min systers barndom. Nu har jag ett antal kartonger i garaget att gå igenom. Det blir en del nostalgi och en del fynd. Jag slås av den mängd skolböcker som ...

Eller inte …

För en halvtimme sedan kunde jag, om jag hade haft lite sämre syn och dåliga däck eller om jag hade haft lite rymligare samvete när det gäller fåglar, ha fått min stund i det internationella rampljuset. För enligt kvällspressen är det nämligen därför fåglar sitter på vägar och riskerar att bli överkörda.

Här är bilden:

Det här är bara en bråkdel av de fåglar jag kunde ha fångat på bild (eller kört över) om jag bara hade varit lite mindre fumlig med kameran. Hade jag dessutom satsat (och inte mesbromsat) för en månad sedan så hade jag säkert kunnat köra över en 30-40 fåglar, minst. Då hade det blivit riktiga rubriker.

För inte kan det väl vara så att fåglarna sitter på en lugn väg där det är lite varmare och kanske finns lite salt att tugga i sig än att de slår sig ned i en snödriva? Jag vet vart jag skulle landa.

Eller inte ... För en halvtimme sedan kunde jag, om jag hade haft lite sämre syn och dåliga däck eller om jag hade haft lite rymligare samvete när det gäller fåglar, ha fått min stund i det internationella rampljuset. För enligt kvällspressen är det nämligen därför fåglar sitter på vägar och riskerar att bli överkörda. Här ...

Har du någonsin undrat över varför tågen blir försenade? Det verkar ju så enkelt, ett spår, ett tåg, en tid. Vad kan gå snett? Jag har svaret, världsfrånvändhet. Hela tåget är en totalt världsfrånvänd konstruktion, inget är likt något annat som finns i världen utanför rälsen.

Nu har jag förstås ingen grundligare susning om hur ett tåg är konstruerat, men jag utgår ifrån det lilla och extrapolerar, drar ut linjerna och drar mina slutsatser ifrån toaletterna på tågen.

Allt är annorlunda på tåg, det är som om tågen kom från en annan planet. Därför inte så konstigt att när tåget möter världen utanför, vår värld, så kan det hända att det uppstår komplikationer.

Hurdå annorlunda, kanske du frågar? Låt mig ge några exempel:

• Märklig spänning. Visst 110 volt på toaletten är kanske inte så konstigt, men visste du att i själva tåget är det galna 1000 volt som gäller. Sno inte med dig glödlampor från tåget alltså, det är inte bara ofint beteende, lamporna är värdelösa i hemmiljö.
• Inget att dölja. På toalettdörrens insida sitter inte mindre än två lås. Det ena ser ut som ett helt vanligt, ett sådant de allra flesta har hemma på sin toalett. Det andra är någon intern tågmodell som ser ut som något som skulle kunna vara monterat på en leksaksspis. Vilket av dessa två ska då den tågburne toalettbesökaren intuitivt välja för en stunds enskildhet? Vredet till spisen förstås, vi är ju på tåget.
• Se ljuset. Somliga gillar att se vad de håller på med och sträcker sig då förstås instinktivt efter den lilla brunsvarta bakelitsaken som strömbrytaren har kamouflerats till. Inte letar du efter en vanlig strömbrytare som sitter på väggen hemma, vi är ju på tåget.
• Upp och ner. Väluppfostrade toalettbesökare både tvättar och torkar händerna efter förättat värv. Att tvätta följer någon sorts hyfsat begriplig logik för den som åkt husvagn och är van att pumpa sitt vatten själv. Så långt kunde tågkonstruktörerna sträcka sig men när det kommer till torkningen så gick det inte att följa konventionen och låta pappershanddukarna plockas nedifrån såsom brukligt är utan tvärtom uppifrån.
• Spola kröken. Den omtänksamme väljer förstås att spola efter sig. I Sverige är det vanligt att spolanordningen på något sätt är förknippad med själva toalettstolen och återfinns vanligtvis någonstans i anslutning till vattencisternen som också ofta utgör ryggstöd. Inte på tåget. Här förväntas vi istället famla längs väggen och där någonstans snett upp en bit sitter ett reglage som skulle kunna betyda nödstopp men som i det här fallet betyder spola.

Ja, du förstår resonemanget. Det här är bara några exempel från en liten del av en järnvägsvagn (som det heter, inte tågvagn).

Har du någonsin undrat över varför tågen blir försenade? Det verkar ju så enkelt, ett spår, ett tåg, en tid. Vad kan gå snett? Jag har svaret, världsfrånvändhet. Hela tåget är en totalt världsfrånvänd konstruktion, inget är likt något annat som finns i världen utanför rälsen. Nu har jag förstås ingen grundligare susning om hur ...

Kan inte minnas senast jag var sjuk. Kanske var det i augusti, kanske var det i våras. Senast det här hände, att jag var frisk så lång tid, var när jag tagit bort halsmandlarna. Till saken hör att jag har barn i dagisåldern och att min sambo och de andra barnen har varit sjuka under hösten. Men inte jag. Inte jag!

Nu planerar jag att vara frisk nio år och sex månader till, minst. Sedan ska jag bli en sådan där gubbe som säger “jag har inte varit förkyld på tio år”.

Förvrider jag statistiken nu? Kommer Google att räkna det här som ett inlägg om förkylning när det egentligen handlar om oväntad hälsa?

Kan inte minnas senast jag var sjuk. Kanske var det i augusti, kanske var det i våras. Senast det här hände, att jag var frisk så lång tid, var när jag tagit bort halsmandlarna. Till saken hör att jag har barn i dagisåldern och att min sambo och de andra barnen har varit sjuka ...

… och jag gillar det jag ser.

I min serie inlägg som antagligen skrämmer bort mina läsare tänkte jag här fortsätta att berätta intressanta saker om min dator.

I förra veckan kom den, hårddisken jag beställt. En Seagate Momentus XT. I framtiden kommer alla datorer ha så kallade SSD diskar, Solid State Drive (vilket ju blir tårta på tårta ungefär som CD-skiva där D:et står för “disc”). SSD har inga rörliga delar och funkar ungefär som ett flashminne vilket gör att de är blixtsnabba. Tyvärr är SSD diskar ohemult dyra i dagens läge så det är inte till att tänka på. Seagate Momentus XT är en så kallad hybrid där fyra gigabyte flashminne sitter på en 7200 varvs konventionell hårddisk. Hårddisken har dessutom programvara som försöker lära sig hur du beter dig och cachar filer i flashminnet så att om du alltid startar datorn och drar igång Word så ligger just de filerna redo i flashminnet.

Jag följde anvisningarna här vilket var skapligt enkelt trots att det nog var lite fler skruvar att lossa i just min modell. Gjorde en helt ren installation av både MacOS och Windows (ja, jag kör båda vilket är ett av skälen att den gamla hårddisken började kännas trång). Nu vet jag inte exakt hur mycket som beror på den snabbare hårddisken och hur mycket som hänger på flashminnesdelen men datorn är klart snabbare och så här långt kan jag skarpt rekommendera allt som har med flashminne att göra, helst SSD då men om du inte har råd med det så … hybrid.

Seagate Momentus XT har fått kritik för främst två saker.

1. Den börjar bete sig knasigt efter ett tag (cirka en månad). Det är inget jag märkt av ännu men vi får väl se hur det går om några veckor.

2. Den låter fruktansvärt mycket. Inte min modell, OK, den är något mer märkbar än originalhårddisken men det är inte direkt så det stör mig (och då ska man veta att hörseln är min superkraft, jag hör allt). Kanske beror det på att jag följde ett tips i ett forum att inte dra åt alla skruvarna som håller fast hårddisken helt i botten. Helst ska de fästas med loc tite men i min iver att få ihop allt så snabbt som möjligt så fick sådana finesser stryka på foten.

Sammanfattningsvis, hybriddisk i datorn: succé.

... och jag gillar det jag ser. I min serie inlägg som antagligen skrämmer bort mina läsare tänkte jag här fortsätta att berätta intressanta saker om min dator. I förra veckan kom den, hårddisken jag beställt. En Seagate Momentus XT. I framtiden kommer alla datorer ha så kallade SSD diskar, Solid State Drive (vilket ju blir ...