Tips för att göra livet enklare 20
Thursday 22 September 2011 8:13Köp bra skosnören.
Bra skosnören håller längre och är lättare att knyta och knyta upp än billighetsvarianter.
Köp bra skosnören.
Bra skosnören håller längre och är lättare att knyta och knyta upp än billighetsvarianter.
Eftersom det inte på något upptänkligt sätt går att kontakta Facebook så kan jag lika gärna skriva här om några petitesser som skaver min annars rätt angenäma Facebook-upplevelse.
Om jag växlar från att använda Facebook som sida till att använda Facebook som jag så står det “Växla tillbak” och inte “Växla tillbaka”, kanske är det en fonetisk stavning men den är felaktig och har funnits där länge.
När jag skapar annonser så finns det en rad total nonsens som smugit sig in föra alla fält, “Väntas den:”. Oklart vad som avses och egentligen är texten överflödig.
Också när jag skapar annonser så får jag välja budget och där visas valutan som $ för att sedan följas av SEK.
Det är lite skillnad på dollrars och kronor men empiriska studier visar att det i det här fallet rör sig om kronor och inte dollrars. Kanske tror amerikanerna att $-tecknet är ett pengatecken i största allmänhet, kanske tror de (som jag fått höra flera gånger) på allvar att SEK betyder svenska dollar. Kanske är det bara någon trött programmerare som glömde att ta bort ett tecken i ett fält någonstans.
Som ni märker har jag det rätt bra eftersom jag kan hänga upp mig på sådana här småsaker. För övrigt noterar jag att transparens inte gäller för Facebook vilket ju är värt att notera.
Idag gör vi äppelsaft i fem enkla steg.
2. Plocka in och skölj fallfruken.

3. Hacka sönder frukten och riv den sedan (enklast i någon form av matberedare)

4. Blanda med vatten (cirka 1 liter per 1-1,5 kg äpplen) och låt stå över natten. Sila.

5. Blanda i 2 dl socker per liter dricka och citronsyra (1 msk) och askorbinsyra (1 tsk). Späd lika delar dricka och vatten. Drick.

Cirka fem kilo frukt fyller en tiolitershink (fem kilo frukt och drygt tre liter vatten). Fem kilo frukt ger knappt fem liter dricka (som sedan kan spädas) och kanske mer om du låter den rinna av under lite längre tid.
Receptet kommer från Husmorsskolan.
Det har körts en del bil under semestern. Här är några iakttagelser från tiden på de Svenska vägarna.
Efter andra världskriget fanns det japaner som vägrade kapitulera. De hade fått order om att hålla någon avlägsen ö och aldrig ge upp oavsett vad som hände. Att kriget skulle vara slut avfärdade de som illvillig propaganda och fortsatte kriga själva. Den som anses hållit ut längst är arméofficeren Hiroo Onoda som till sist bedrev andra världskriget alldeles ensam på en Filippinsk ö. Inte förrän 1972, 21 år efter det att Japan slutit fred med de västallierade, lät Onoda sig övertygas om att kriget eventuellt kunde vara slut. För att få Onoda att ge sig krävdes att hans tidigare överordnade flögs in för att läsa upp en ny order som kunde lösa honom från den tidigare från 1944 då han landsteg på ön.
2008 justerades hastighetsbegränsningarna i Sverige och fler steg än de tidigare 30, 50, 70, 90 och 110 tillkom. Plötsligt kunde en trafikant mötas av både 40, 60, 80, 100 och 120. Nu verkar det finnas en hel del bilförare därute på vägarna som likt Hiroo Onoda vägrar tro att detta är något annat än illvillig propaganda. Det verkar vänta på att deras körskollärare ska komma och berätta för dem att det som står på skyltarna verkligen är sant. Tills detta händer kommer de, för säkerhets skull, fortsätta köra 70 på 80-väg och 90 när det står 100 på skylten.
En annan sak som förundrar mig är att samma förare som på en nittioväg ligger och puttrar strax under åttio när det är enkelfiligt med räcke kan gasa upp till långt över den tillåtna hastigheten så fort vägen öppnar sig i en tvåfilig omkörningssektion. På detta sätt förhindras effektivt lagliga omkörningar och föraren kan, när vägen åter övergår i enkelfiligt, ägna sig åt att skapa bilkö. Vad är det för tankar som ligger bakom det beteendet?
Så vill jag avsluta detta trafikinlägg med ett litet råd att nyttja vid trafikljus. Om vi alla kunde lyfta blicken från bromsljusen på framförvarande bil och istället observera den aktuella färgen på trafikljuset så skulle vi alla komma iväg lite, lite tidigare.
Lyssnar till P1 Morgon. Det handlar om hur myndigheter hanterar e-post under semestrarna. Problemet är att e-post, som är allmänna handlingar, ofta hamnar i enskilda handläggares inkorgar och när de har semester finns det ingen som läser de inkomna meddelandena. Detta kan få allvarliga konsekvenser, som för en kvinna som fick sina aktier sålda och sitt konto spärrat trots att hon betalat av sin skuld men meddelandet nådde inte längre än till en enskild kronofogdes e-post.
Det är allvarligt, men det finns en annan sak i reportaget som oroar mig.
När reportern pratar med både JO och Transportstyrelsen använder de begreppet ”privata brevlådor” när de refererar till enskilda tjänstemäns e-post-inkorgar. Jag hade hoppats på att det var ”personliga brevlådor” på myndigheternas domäner administrerade av myndigheterna. För det är väl inte så att tjänstemännen registrerar privata hotmail-adresser och tar emot jobb-post där? Det skulle vara ungefär som att de avskaffat postfacken på kontoret och skickar alla brev hem till tjänstemännens brevlådor lite hur som helst.
Tjänstemännen får gärna vara personliga, men det byråkratiska systemet faller om de är privata.
Deeped ställde en intressant fråga på Facebook för en tid sedan. Det är ju allmänt vedertaget bland etablerade media att Facebook tar tid. Alldeles för mycket tid. Tid som du borde ha lagt på något bättre. Men vad tar Facebook tid ifrån?
En bekant skrev att hon skulle lämna Facebook, när jag pratade med henne (via Facebook) så visade det sig att det var för att hon skulle börja studera. Facebook skulle ta för mycket tid. Det är ett giltigt och ädelt skäl. Ett skäl som dessutom ska få oss andra drällpellar som sitter kvar att skämmas för att vi inte har något vettigare, vuxnare för oss.
Vad tar då Facebook tid från? TV blev mitt spontana svar. Men jag är inte så säker. Det var länge sedan jag slötittade på TV. När jag tänker efter så har TV-tittande för min del så gott som alltid varit planerat. Från barnprogrammen halv fem till halv sex, vidare via ungdomsprogrammen och sedan tappades jag nog bort strax före tonåren ungefär samtidigt som datorn kom in i mitt liv. Idag tittar jag och min sambo på TV tillsammans som en social aktivitet. Vi gör det vardagar mellan nio och tio, eventuellt hänger vi kvar vid nyheterna också men så mycket mer är det inte.
Vi tittar en del på film, men det var närmare två år sedan vi såg en film på TV. Istället köper vi eller hyr. På det sättet bestämmer vi själva när filmen börjar. Ska vi prata om tid så är detta långt mer effektivt än TV-tittande.
Jag använder Facebook som adressbok (den är oslagbart alltid aktuell eftersom det uppdateras av den som vet vad som gäller, nämligen du). Jag använder det för marknadsföring. Jag använder det för att hålla kontakt med min familj, min syster, min mor, mina döttrar. Och jag använder det till förströelse. Jag har svårt att se felet i detta användande.
Under våren har jag arbetat heltid, jag har startat handelsbolag med min sambo, jag har varit engagerad i ett pedagogiskt kooperativ, jag har studerat på kvartsfart och jag har fortsatt vara pappa. Ingen gång under denna vår har jag känt att Facebook skulle stjäla min begränsade tid. Vad är det etablerade media och viktigpettrar anser att jag mer borde ha hunnit med istället för tiden på Facebook? Är det TV-tittande?
Om jag får välja så föredrar jag ett medium där jag själv är aktiv, interagerar, skapar, istället för det passiva TV-tittandet. Men det är ju jag och jag är inte etablerad media.
Idag klär vi ut oss och låtsas att det är sommar. Här är det grått, elva grader och regnet hänger i luften. Flickorna har tunna klänningar. Det kallas.midsommar.
Ett stort A och det får sätta punkt för min smått bodströmska vår. Det blev inte riktigt så hektiskt som jag befarade. Jag bytte inte jobb under våren. Men jag sökte och samtidigt pysslade jag med heltidsjobb, start av företag, engagemang i ett pedagogiskt kooperativ, en kvartsfartskurs i webbprogrammering och fullt fokus på familjen. Fick precis beskedet att kursen är avklarad och det med flygande färger, högsta möjliga betyg, ett stort A. Jag vet att det bara är en stackars kvartsfartskurs och att det bara är en introduktion men jag genomförde den i stark tidkonkurrens och det är skönt att saker och ting lugnar ner sig en aning.
Inte bara för det frikostiga betyget utan även för ett bra upplägg kan jag rekommendera Databaser, HTML, CSS och skriptbaserad PHP-programmering den går till höstterminen också.
Inte förrän år 2000 slog jag till och köpte mobiltelefon. Det var en Nokia 8210, något av det tuffaste som gick att få tag på. Den var liten och rapp som telefonerna skulle vara då. Vägde 79 gram och fick plats i jeansens myntficka. Jag byter inte så ofta, telefon alltså, idag är jag inne på min femte. Idag hämtar jag ut en HTC Sensation. Den väger 148 gram, det är 47 % tyngre än min första mobil. Liten och lätt är inte längre några tunga försäljningsargument.
Diagrammet visar hur vikten har utvecklats på mina telefoner under perioden 2000-2011.
Den uppmärksamme läsaren noterar att jag varit trogen Nokia tills nu.
Varför inte Nokia
Det har varit något med Nokia som tydligen varit oemotståndligt. Förutom den första 8210 som visserligen gick sönder och fick skickas in på lagning (vilket även hände med 3300) så har jag efter varje Nokiatelefon tänkt att ”det här är den sista”. Ingen (utom den första) har riktigt infriat mina förväntningar. Det har funnits en diskrepans mellan varumärkets löfte, marknadsföringens bild och den telefon som jag sedan fick handen. För ett halvår sedan var jag sugen på en N8, men när recensionerna kom ut så förstod jag att det skulle bli samma visa igen och nu har Nokia fått tillräckligt många chanser.
Jag väljer också att köpa telefonen kontant istället för att binda upp mig för en tid. Den som tittar på mina tidigare mobilinköpsintervall ser snabbt att jag lätt skulle kunna binda mig ett år eller två. Men senast jag band mig till en operatör, Telia, så visade den smått megalomanska tendenser, paranoia och en osund vilja att låsa in mig. Jag vill ju att min telefon ska fungera så optimalt som möjligt, så när jag ser att det kommit en uppdatering till operativsystemet då vill jag ha den. Nu. Jag vill inte vänta i månader på att Telia ska peta in sin logotyp i just sin version av den nya programvaran. Men detta är precis vad som hände, dessutom vägrade både Nokia och Telia att svara på frågor om när uppdateringen skulle komma och varför de inte släppte den. Istället valde båda företagen att helt enkelt ignorera mig. Det kanske kändes skönt att blåneka då men det var inte så bra för vår relation.
Jag köpte ingen iPhone trots att jag gillar Apples produkter. Min bästa datorkompis är en MacBook Pro. Det är kvalitet i alla led. Det är snyggt och det fungerar. Trots det väljer jag inte en iPhone, därför att jag gillar att ha kontroll och jag inbillar mig att jag får aningen större kontroll med operativsystemet Android än det Applekontrollerade iOS.
Vi får väl se, i eftermiddag hämtar jag ut min nya, tunga, telefon.
Uppdatering: För den som undrar så sitter det ett 8 GB minneskort i telefonen.
Uppdatering: Här är några tips som efterfrågas på diverse forum.
Du hade rätt. Jorden gick inte under i söndags och den går inte under den 21 oktober heller. Lika lite som jorden gick under 10 september 2008 när partikelacceleratorn Large Hadron Collider startades eller som den kommer gå under 2012 då maykalendern slutar.
Harold Camping hade också rätt, jorden gick faktiskt under den 21 maj, den går under den 21 oktober och den kommer att gå under 2012 också. Hela året. Tyvärr blir jordens undergång inte någon grandios föreställning utan mer ett motbjudande borttynande med rosslingar, varbölder och blödande sår.
Det är inte Gud, rymdvarelser, mystiska sammansvärjelser eller maskiner som kommer rycka undan mattan. Det är du och jag och Harold Camping. Miljömisshandeln pågår lika mycket nu som för fyra-fem år sedan. Det är bara så att det mer populärt att prata om miljö när konjunkturen står på toppen.
Trots att du inte läser om det i tidningen och trots att det var länge sedan get gick att gilla någon Al-Gore-grupp på Facebook så är det fortfarande du som bestämmer om jorden går under eller inte. Det är du som väljer miljösmart eller inte.
På sjuttiotalet tyckte man att 00-talet låg så ofantligt långt fram i tiden så det var inget man behövde bry sig om. Därifrån fick vi den spännande Milleniebuggen som i sig orsakade domedagspanik. I det trettioåriga perspektivet är det väl inte så konstigt om någon mayaindian tyckte att de hade kalender så de klarade sig några hundra år in i framtiden och la ner beräkningarna ett tag? Helt utan profetiska intentioner.
Är du fortfarande övertygad om att mayaindianerna ville skicka ett budskap till just dig (utan att säga det rakt ut, vilket väl hade varit enklare) så kan du, istället för att bränna upp dina tillgångar, skänka dem till mig. Eller ännu hellre till jordens fattiga som har annat för sig än att fundera på om jorden ska gå under idag också.