Skrymta

Kvadrat Media i Örebro är ett riktigt skojarföretag. Eller företag förresten, för att agera som företag i Sverige behövs ett organisationsnummer, ett slags id-nummer för företag. Det är inte svårt att fixa, bara att registrera firma. Registrerad firma förväntas betala skatt, arbetsgivaravgifter och redovisa moms.

Se inslag i Tvärsnytt 2010-05-12 och 2010-05-11.

Under flera år har Kvadrat Media i Örebro agerat som företag men någon firma finns inte registrerad. Mycket praktiskt om man vill undvika just det där med skatt, moms och arbetsgivaravgifter.

Kvadrat Media i Örebro har knappt betalat ut någon lön. Verksamheten har varit telemarketing, försäljning via telefon. Arbetskraften som till stor del bytts ut månadsvis har mest bestått av förhoppningsfulla ungdomar. De som undrar när de ska få lön har fått sluta. Nya stackare har inte varit svårt att få tag på, särskilt inte som det finns en bredvillig Arbetsförmedling till hands.

Arbetsförmedlingen har gärna hjälpt till i rekryteringen. Kvadrat Media i Örebro har fått annonsera i Platsbanken månadsvis och de har genomfört rekryteringsmöten hos Arbetsförmedlingen. Efterhand har förstås somliga med civilkurage berättat för Arbetsförmedlingen hur det går till på Kvadrat Media. Efter ett tag inledde faktiskt Arbetsförmedlingen en utredning. Det tog sex månader att komma fram till att det kan vara oseriöst att inte betala ut lön. Under tiden fortsätter de att direkt eller indirekt skicka fler till fiffelföretaget. Alla vinner, Arbetsförmedlingen kan visa bra statistik och blufföretagarna kan håva in mer pengar genom att använda gratis arbetskraft. Alla vinner, utom de stackars arbetssökande förstås.

Än en gång visar detta på den utsatta situation arbetssökande befinner sig i. Beroendeförhållandet till Arbetsförmedlingen och var denna har sina lojaliteter, inte är det med de arbetssökande i alla fall.

Nu undrar jag vad det är som är så svårt. Tio minuters sökning på internet räcker för ta reda på att det inte finns någon firma registrerad. Inte under Kvadrat Media och inte på någon av dem som utger sig för att vara ägare (eller styrelsemedlemmar). Den ena driver visserligen en enskild firma men inom en helt annan bransch och den andra har drivit företag som är avregistrerat för fyra år sedan också det inom en helt annan bransch.

Kvadrat Media i Örebro kommer antagligen inte användas mer. Namnet är förstås svärtat efter Tvärsnytts reportage. Så finns nya projekt, samma personer som sysslat med Kvadrat Media ligger nu bakom www.premiepensionservice.se som säger sig bistå med “rådgivning om hur du ska placera dina premiepensionspengar”. Rådgivning mot en avgift förstås. Inte heller den här gången finns någon firma registrerad. Nu blir det intressant att se hur Arbetsförmedlingen agerar när www.premiepensionservice.se söker säljare.

Det är enkelt att registrera firma, kostar inte särskilt mycket och det tar högst några veckor innan du får ett organisationsnummer.

Vill du kolla upp ett företag så är förstås Google din vän. Det går också bra att söka, till exempel på allabolag.se samt nic.se.

Valborg: Villaförortens viktigaste högtid.

Konstaterade för en tid sedan att jag blivit för fet för min garderob. Han vet nog inte om det, men tack vare Fredrik som pratat ganska högt med sig själv så har jag sedan februari gått ner sju kilo (de första fem under de första fyra veckorna). Byxorna passar igen.

Vi har några dagar, kanske någon vecka eller så. Det är perioden mellan att cykelbanan blivit sopad och det att amatörerna upptäcker det. Det är en kort stund innan transportsträckan fylls av rullskriskoåkare, söndagsflanörer, sparkcykelungar, minimotorcyklar, rullskidsidrottare och allsköns annat bråde som inte platsar varken som gångtrafikanter eller på den heliga bilvägen.

Det är en kort tid och den är härlig för en åretruntpendlande cyklist.

Som den uppmärksamme läsaren redan noterat så träffar jag min svärfar för första gången till sommaren. Träffar även sambons bror och hennes systers man (och en massa annan släkt). Vill ju gärna göra ett gott intryck så jag tänkte att en liten gåva kunde vara passande (som tack för att vi får komma och bo hos dem i en månad om inte annat). Nu är det inte längre så lätt att hitta något specifikt svenskt eftersom vår tillvaro blir alltmer globaliserad.

Efter en del funderande kom jag på den perfekta gåvan till svärfar, brodern och systerns man: skiftnycklar från Bacho förstås. Det är svensk design, svenskt stål, svensk kvalitet och en svensk uppfinning. Den är lite dyr men det är en användbar sak som inte blir utsliten i första taget.

Jag har några Bacho i garaget, när jag tänker efter så har jag fått dem från min far, det är en skön känsla att hålla ett pålitligt kvalitetsverktyg i handen. På en av mina skiftnycklar står det “Made in Sweden” på ena sidan och på den andra sidan “Invented by Bacho”. Så kaxigt, så bra som present, en present med lite historia. Uppfunnet av en svensk liksom.


När jag nu gav mig ut för att köpa denna superpresent stötte jag på patrull. Det visar sig att Bacho inte alls är särskilt svenskt längre. Det ägs av någon form av opersonligt paneuropeiskt konglomerat. Skiftnycklarna tillverkas inte längre i Sverige utan någonstans i Spanien (alltså finns inte texten “Made in Sweden” kvar). Vid lite sökning på internet visar det sig att skiftnyckeln kanske inte alls är en så väldigt svensk uppfinning när allt kommer kring. Skiftnyckeln uppfanns av en britt och modifierades av en svensk så texten “Invented by Bacho” är inte heller kvar på skiftnyckelskaftet.

Den dyra skiftnyckeln har nu rasat ned från tronen som svärfarspresent. Frågan är vad den ska ersättas av. Jag har tänkt morakniv, men det är inte helgjutet. Det är visserligen svenskt stål, svensk form och kvalitet men trots att jag har frågat och fått ok från flygbolaget så känns det inte helt oproblematiskt att flyga runt halva jorden med tre knivar i bagaget.

Några förslag?

Vad gjorde du i natt? Party, party? Sömn?

Här är en sammanfattning av min natt:

• Svårt att sova på grund av irritation och dåligt samvete efter sammandrabbning med tonåring
• Hostattacker
• Byte från säng till soffa
• Hostattacker
• Sömn
• Vaknar av hostattacker
• Sömn
• Vaknar och byter från soffa till säng
• Sömn
• Vaknar av att treåringen vill ha välling
• Sömn
• Vaknar av sambons väckarklocka
• Sömn
• Vaknar av att tonåringen tappar saker i golvet ovanför
• Sömn
• Vaknar av att treåringen vaknar

Nu hör det till saken att jag hör till den svaga delen av befolkningen som faktiskt behöver sömn. Jag blir okoncentrerat, initiativlös och grinig av för lite sömn.

Jo, jag är medveten om att det finns de som kommer att ifrågasätta mitt föräldraskap när jag skriver att treåringen fick välling på natten. Varsågoda, känn er mer lyckade och ta gärna tillfället att poängtera detta i kommentarsfältet.

Är då glaset halvtomt eller halvfullt? Ja, enkel matematik ger vid handen att mellan de andra aktiviteterna hann jag med inte mindre än sex perioder av sömn. Inte illa!

En av de stora poängerna med att inte driva företag är att man slipper tänka på all redovisning som ska ske hela tiden.

Hösten 2008 avslutade jag mitt företagande för den här gången. Ett av skälen var att pappersarbetet inte stod i proportion till inkomsterna eftersom min huvudsakliga syssla var att utföra arbete mot lön. Jag skickade in begäran om avregistrering sent i december och tydligen var det stängt på den enheten så firman upphörde inte förrän några dagar in i januari. Detta renderade en blankett NE för mig i årets deklaration.

I samband med förra årets deklaration visade det sig dessutom att jag var registrerad som tillhörande styrelsen i ett aktiebolag där jag sålde mina andelar 2006. Tydligen hade revisorn varit slapp och den andra delägaren ouppmärksam så där satt jag kvar i styrelsen en massa onödiga år. Detta gav mig ännu en blankett K10 att fylla i.

Som grädde på moset ska företagares deklarationer granskas lite extra, för man vet ju hur företagare är! Eventuell skatteåterbäring kommer därför inte förrän i december.

Jag längtar efter att få sätta ett enkelt kryss. Nästa år! Nästa år …

Så är rekordvinnaren hittad. Han hade varit bortrest och när han och frun kom hem och rättat raden så höll de på att “smälla av“. Bättre biljetter till Rögle-matcher och kanske en mobiltelefon är vad pengarna initialt ska investeras i.

Min sambo frågade i går om jag skulle sluta arbeta om jag vann och det skulle jag. Åtminstone för pengar. Sedan ställde hon en mer intressant fråga, hur skulle vi agera mot barnen om vi vann en massa pengar som gjorde oss ekonomiskt oberoende? Som det ser ut i dag har vi ett rätt hårt arbete i att lära dem värdet av pengar, hur skulle det se ut om vi hade närmast obegränsat med pengar? Barn gör ju bekant sällan som man säger, de gör som man gör.

Resumé och recension

FÖRSTA AKTEN: Barndomen
Från huvudpersonens perspektiv närmast provocerande lycklig och bekymmerslös. Ur en betraktares perspektiv ointressant och händelselös.

ANDRA AKTEN: Tidig ungdom
En lagom udda fågel med ett rikt socialt liv och musikaliskt intresse. Inget att oroa sig för.

TREDJE AKTEN: Ungdomen
Här gör både religionen och musiken entré och båda ska prägla framtiden för vår huvudperson. Senare än de flesta upptäcker han både romansen och dess köttsliga motsvarighet, det förhållandevis sena uppvaknandet kompenseras av en brinnande passion. Han drömmer om spännande starka kvinnor med egna intressen och färdigheter. I fantasin hittar han dem kanske i utlandet där han får vara exotiskt fascinerande.

Saxofon och grammofon är viktiga inslag. En oräknelig rad av spelningar, konserter, resor och läger passerar. Den första stora kärleken slår till. Hårt. Han kör sin Saab 96:a genom snö, regn och nätter för att vara med henne. Ingen sträcka är för lång, ingen tid för kort. Han kan inte tro att det är sant att någon så vacker och intressant vill vara med honom. När de inte är tillsammans pratar han upp föräldrarnas telefonräkning till abnorma belopp. De låter honom hållas.

FJÄRDE AKTEN: Som ung vuxen
Efter tre år, åtta månader och femton dagar tar det slut. Han sköter det närmast akademiskt lillgammalt med familjeterapeut, visserligen inte helt färdigutbildad men retrospektivt är det inte mer än passande då alla inblandade inte är mer än valpar. De kommer fram till att de gör bäst i att inte längre vara tillsammans. De säger att de ”kan vara vänner” och menar det faktiskt. De skiljs åt för att senare åter förenas under andra former.

Efter gymnasium och några månader som fritidsledare gör vår huvudperson vapenfri tjänst som flygplatsbrandman. Han styrketränar, spelar TV-spel, sover och leker med eld, bilar och vatten i ett helt år. Han lär sig hur osannolikt det är att ett flygplan kraschar, åtminstone vid en flygplats.

Universitetsstudier tar vid och vid sidan av dessa: jobb. Som telesäljare, som ungdomsledare. Ett aktivt liv. Han visar sig ha en fallenhet för ord och åren som student blir raskt flera. Han avslutar med ett utbytesår i Kanada.

FEMTE AKTEN: De mörka åren
Vår huvudperson får jobb i Stenungsund och senare i Göteborg. I teorin är detta bra eftersom han fram till nu längtat till havet. Havet är dock inte nog för att fylla den tomhet han nu känner. Efter år av självklara äventyr ser han bara en tämligen jämn transportsträcka mot döden. Här ska vi komma ihåg att vår huvudperson vid detta tillfälle inte fyllt trettio ännu. Han har ett krävande jobb där han brottas med stora förväntningar och små resurser. Innan solen går upp vankar han kallsvettig med kramp i fingrarna. Han jobbar, jobbar och jobbar men han är osäker på om han uppnår något, om han gör någon skillnad. Han är ensam i en ny stad, hans tidigare socialt rika liv har reducerats till närmare noll. Det är här han fastnar i ett dåligt förhållande. Det ser ut som något hämtat ur Kafka eller Sartre med den skillnaden att det inte är fängslande skrivet. Bara tragiskt. Det handlar om människor som har förutsättningar att vara lyckliga men som gör små, små felval och hamnar mer och mer snett.

Utan att egentligen veta hur det gick till befinner han sig nu i en lägenhet i Göteborg, han jobbar som informatör och han är förlovad. Det skulle kunna vara beskrivningen av huvudpersonens livsdröm, men han känner inte igen sig. Han lever med en kvinna som han inte älskar, hans liv har gått i stå. Kunde vi, så skulle vi säga att manusförfattaren tappat tråden och regissören inte klarar av att hålla ihop historien, det drar ut på tiden och blir tråkigt.

SJÄTTE AKTEN: Mellanspelet
I det lilla går allt långsamt samtidigt som det rusar på i det stora. Vår huvudperson har svårt att se något hopp. Han är som bedövad, gör lama försök att rätta till sin situation.

Han går med på att skaffa katt. I desperation startar han företag. Som kuriosa kan nämnas att det är här ungdomens stora kärlek återkommer som kompanjon.

Nu följer en viss dramatik när han till sist inser att han måste bryta upp och gå vidare. Han gör flera misslyckade försök för att till sist hamna hos familjerådgivningen. På rådgivarens första fråga “vill du separera eller reparera” kan han inte svara trots att det är tydligt att både han och terapeuten inser att svaret är “separera” och att hans oförmåga att kommunicera detta är nyckeln till hela den ohållbara situationen. Det tar sex år innan han slutligen tar mod till sig och lämnar sin till synes ordnade tillvaro. Den tidigare sambon vinner vårdnaden om katten, han är ändå nöjd. Vinsten av frihet är större än allt annat.

SJUNDE AKTEN: Vändningen
Efter en parentetisk period av ungkarlsfrihet tar händelserna ny fart. Vår huvudperson möter kärleken. Det sker på ett oväntat sätt men var är kärleken väntad annat än i Hollywoodproduktioner? Han trodde det var omöjligt och kanske är det poängen med kärleken – att den ter sig omöjlig om man inte upplever den. Allt går mycket snabbt och när han senare tänker på kvinnan så är hon just den han drömde om i ungdomen. Hon är spännande, stark och har intressen och färdigheter inom områden långt från hans egna. Visserligen får han inte vara exotisk på det sätt hand fantiserat om men det uppvägs av kvinnans bakgrund. De tidigare jämngrå dagarna förvandlas till ett färgstarkt äventyr. Han slängs in i en familj och livet får ett annat perspektiv. Tempot ökar för att ytterligare eskalera när en tredje dotter gör entré. Han lägger ner företaget, byter jobb och flyttar till ny stad där de köper hus.

SLUTORD
Denna första del bjuder inte på några dramatiska äventyr men huvudpersonen är mer än nöjd och det ger ett mer än godkänt betyg. Kanske kan vi inte vänta oss några större överraskningar i del två, kanske behövs det inte. Hade vi en regissör skulle vi å andra sidan kunna säga att denne visat sig ha både ett och två äss i rockärmen tidigare så det är ändå med visst intresse vi kan blicka framåt mot Livet – del 2.

I dag, den sjätte mars, fyller jag 39. Det är enligt statistiken halvvägs genom livet för en svensk man. Egentligen är det väl inte statistiskt riktigt att uppmärksamma detta på födelsedagen, jag borde vänta några månader för att träffa helt rätt. Det är dock mitt liv och min födelsedag så jag låter det dramatiska gå före det statistiskt korrekta.

För andra veckan i rad sitter jag och snörvlar på jobbet. Jag la precis på luren efter att ha styrt om mina nypensionerade föräldrars dag så att de tar hand om treåringen så hon ska slippa gå till förskolan med ögoninfektion. Eller snarare, så att båda hennes föräldrar kan jobba fast hon egentligen är sjuk. Jag hoppas att pengarna jag sparar samhället genom detta fixande och sjukjobbande kan gå till något annat än jakt på så kallade bidragsfuskare.