Gemene man ska kunna använda alla tjänster som nätet erbjuder, men ska inte behöva kunna någon om tekniken.
– Det är som med ett avlopp; vi använder det utan att veta hur det fungerar.
Snyggt formulerat av Patrik Fältström i Dagens Nyheter angående internet.
Igår släppte Roks ett pressmeddelande angående seriell fruimport. Jag hoppas att det kan leda till någon form av konstruktiv diskussion. Dock är jag rädd att det inte kommer att bli så, främst av två skäl.
1. Det är Roks som uppmärksammar detta med ett pressmeddelande. Roks har verkat lite i skymundan reportaget ”könskriget” sändes 2005.
Benito Mussolini är inte direkt känd för att vara någon människovän men man kan gilla idén med autostrador utan att gilla Mussolini. Adolf Hitler gillade Porsche men det behöver inte betyda att du måste ta avstånd från Porsche om du inte gillar Hitler.
Jag drar inga paralleller mellan Roks, Eva Lundgren eller några diktatorer. Vad jag menar är att frågan kan vara en fråga utan att du gillar den som tar upp frågan.
2. Det finns en grupp högljudda personer som reflexmässigt ryggar tillbaka så fort någon vill prata om något som inte direkt handlar om män. Då skriker de så högt de kan att det faktiskt är synd om män också, särskilt som det finns så många hemska feminister. Men vi kan väl gå med på att det här undantaget inte handlar om just dig man som är schysst. Du får också komma till tals, men just den här diskussionen handlar inte om just dig. Känns det bättre då?
Så låt oss då anta att detta är ett problem för något antal personer i Sverige. Jag tycker det räcker. För varje person som blir illa behandlad i det främmande landet Sverige så räcker det.
Ett exempel. Jag har träffat en man som är inne på sin åttonde hustru, sju av dem från fattigare länder i Asien. Efter sex fruar från ett asiatiskt land så blev det stopp. Inte från Sverige, för i Sverige är det okej att utnyttja folk från Asien. Det blev stopp från det asiatiska landet. Då gick mannen över till ett annat asiatiskt land och kan fortsätta förbruka kvinnor därifrån. Äktenskapsförord och god kännedom om relevanta delar av svensk lag gör det enkelt för honom att fortsätta skaffa billig hemhjälp utan jobbiga rättigheter.
Nu vet jag också att det finns gott om förhållanden som fungerar. Det är inte dem jag skriver om. Det är inte det som är problemet.
Problemet är komplext. Men är du så cynisk att du inte bryr dig om de individuella öden som dessa, företrädesvis kvinnor, får så kan du tänka på dig själv. Tänk på varumärket Sverige. Är det denna bild vi vill sända ut i världen? För Sverige är det inte bara köttbullar, säkerhet och frigjord sexualitet som är ledorden. Vi fokuserar även på hänsynslös hantering av människor från andra länder. Inte direkt något jag är stolt över.
Anders Mildner skriver fint på SvD om att I framtiden kommer vi alla att vara it-fån. Det handlar om att vi inte får glömma bort alla äldre som inte växt upp med internet och dagens teknik. Det är riktigt och jag håller med.
Men. Jag som har barn i blandade åldrar, från fyra och upp till femton vill även slå ett slag för de yngres bildning och utbildning. Det är lätt att imponeras av deras korta inlärningskurva när de fipplar sig fram till ett spel på föräldrarnas mobiltelefon eller när de lär sig slå på en film som de själva vill se. Men sen då?
Jag slås av hur ofta jag får lära barnen en massa IT-relaterade saker, senast igår fick jag förklara för tioåringen hur blåtand fungerar och att det är bra att stänga av den när man inte använder den, av flera skäl (det drar onödigt med ström och det kan utgöra en säkerhetsrisk). Femtonåringen blir glad när hon får lära sig att formatera dokument med formatmallar och tabbstopp istället för att ändra teckenstorlekar manuellt och knappa sig fram med mellanslag. Alla uppskattar ett schysst kortkommando. Det är inget de kan bara av sig själva, någonstans, någon gång måste de lära sig. Barnen har växt upp med tekniken, vi är generösa med både hårdvara och tid, men den är inte medfödd för det. Den måste läras in och där har vi, föräldrar som kan, ett ansvar. Ett ansvar som vi kommer att ha kvar även i framtiden.
Mina föräldrar flyttar. I samband med det sker en utstädning och de har bestämt att de inte längre ska fungera som magasin för mina och min systers barndom. Nu har jag ett antal kartonger i garaget att gå igenom. Det blir en del nostalgi och en del fynd.
Jag slås av den mängd skolböcker som strösslades över oss. Jag har kilovis med böcker från olika årskurser i låg- och mellanstadiet. Det var nog först på högstadiet och framförallt gymnasiet vi fick begagnade, sönderklottrade böcker från tidigare decennier.
Idag vill jag uppmärksamma övningsboken ”Jag kan mera – för dig som arbetar självständigt med handskrivning”. Kan vara från årskurs fyra (eller år fyra som det heter idag). Man skulle lära sig skriva snyggt. Det var en aning ångestladdat och jag förstår såhär i efterhand varför.
Jag hann till sidan 21 (av 64) sedan blev jag nog befriad.
Innan jag ger mig vill jag också bjuda på ett fint diplom jag fått från Televerket. Jag minns inte exakt vad bidraget var men det kan ha varit någon form av teckning med anti-sabba-telefonkiosk-budskap.
För den om är lite yngre följer här en parlör:
”Sabbet”: Ett begrepp som ska vara en ungdomlig omskrivning av ”förstörelsen”.
”kampanj”: ”Join our cause on Facebook” eller gruppen ”får jag 10 000 followers så lovar jag att låta bli att ha sönder den här grejen”.
”telefonkiosker”: En slags surfzoner där det gick att hyra en telefon mot kontant betalning. Telefonen fick dock inte flyttas från platsen utan var fäst i själva ”telefonkiosken”.
”Televerket”: Tänk dig att du korsar Försäkringskassan och CSN och så låter du dem få monopol på allt som har med telefoner att göra så kommer du i närheten av Televerket. Allt fungerar men det tar fruktansvärd tid och service är inget som ingår i tjänsteutbudet. Det var till och med så att Televerket ägde alla landets telefoner (ja, även dem hemma hos folk var Televerkets egendom).
Tiden går.
Eller inte …
För en halvtimme sedan kunde jag, om jag hade haft lite sämre syn och dåliga däck eller om jag hade haft lite rymligare samvete när det gäller fåglar, ha fått min stund i det internationella rampljuset. För enligt kvällspressen är det nämligen därför fåglar sitter på vägar och riskerar att bli överkörda.
Här är bilden:
Det här är bara en bråkdel av de fåglar jag kunde ha fångat på bild (eller kört över) om jag bara hade varit lite mindre fumlig med kameran. Hade jag dessutom satsat (och inte mesbromsat) för en månad sedan så hade jag säkert kunnat köra över en 30-40 fåglar, minst. Då hade det blivit riktiga rubriker.
För inte kan det väl vara så att fåglarna sitter på en lugn väg där det är lite varmare och kanske finns lite salt att tugga i sig än att de slår sig ned i en snödriva? Jag vet vart jag skulle landa.
Har du någonsin undrat över varför tågen blir försenade? Det verkar ju så enkelt, ett spår, ett tåg, en tid. Vad kan gå snett? Jag har svaret, världsfrånvändhet. Hela tåget är en totalt världsfrånvänd konstruktion, inget är likt något annat som finns i världen utanför rälsen.
Nu har jag förstås ingen grundligare susning om hur ett tåg är konstruerat, men jag utgår ifrån det lilla och extrapolerar, drar ut linjerna och drar mina slutsatser ifrån toaletterna på tågen.
Allt är annorlunda på tåg, det är som om tågen kom från en annan planet. Därför inte så konstigt att när tåget möter världen utanför, vår värld, så kan det hända att det uppstår komplikationer.
Hurdå annorlunda, kanske du frågar? Låt mig ge några exempel:
Ja, du förstår resonemanget. Det här är bara några exempel från en liten del av en järnvägsvagn (som det heter, inte tågvagn).
Kan inte minnas senast jag var sjuk. Kanske var det i augusti, kanske var det i våras. Senast det här hände, att jag var frisk så lång tid, var när jag tagit bort halsmandlarna. Till saken hör att jag har barn i dagisåldern och att min sambo och de andra barnen har varit sjuka under hösten. Men inte jag. Inte jag!
Nu planerar jag att vara frisk nio år och sex månader till, minst. Sedan ska jag bli en sådan där gubbe som säger “jag har inte varit förkyld på tio år”.
Förvrider jag statistiken nu? Kommer Google att räkna det här som ett inlägg om förkylning när det egentligen handlar om oväntad hälsa?
… och jag gillar det jag ser.
I min serie inlägg som antagligen skrämmer bort mina läsare tänkte jag här fortsätta att berätta intressanta saker om min dator.
I förra veckan kom den, hårddisken jag beställt. En Seagate Momentus XT. I framtiden kommer alla datorer ha så kallade SSD diskar, Solid State Drive (vilket ju blir tårta på tårta ungefär som CD-skiva där D:et står för “disc”). SSD har inga rörliga delar och funkar ungefär som ett flashminne vilket gör att de är blixtsnabba. Tyvärr är SSD diskar ohemult dyra i dagens läge så det är inte till att tänka på. Seagate Momentus XT är en så kallad hybrid där fyra gigabyte flashminne sitter på en 7200 varvs konventionell hårddisk. Hårddisken har dessutom programvara som försöker lära sig hur du beter dig och cachar filer i flashminnet så att om du alltid startar datorn och drar igång Word så ligger just de filerna redo i flashminnet.
Jag följde anvisningarna här vilket var skapligt enkelt trots att det nog var lite fler skruvar att lossa i just min modell. Gjorde en helt ren installation av både MacOS och Windows (ja, jag kör båda vilket är ett av skälen att den gamla hårddisken började kännas trång). Nu vet jag inte exakt hur mycket som beror på den snabbare hårddisken och hur mycket som hänger på flashminnesdelen men datorn är klart snabbare och så här långt kan jag skarpt rekommendera allt som har med flashminne att göra, helst SSD då men om du inte har råd med det så … hybrid.
Seagate Momentus XT har fått kritik för främst två saker.
1. Den börjar bete sig knasigt efter ett tag (cirka en månad). Det är inget jag märkt av ännu men vi får väl se hur det går om några veckor.
2. Den låter fruktansvärt mycket. Inte min modell, OK, den är något mer märkbar än originalhårddisken men det är inte direkt så det stör mig (och då ska man veta att hörseln är min superkraft, jag hör allt). Kanske beror det på att jag följde ett tips i ett forum att inte dra åt alla skruvarna som håller fast hårddisken helt i botten. Helst ska de fästas med loc tite men i min iver att få ihop allt så snabbt som möjligt så fick sådana finesser stryka på foten.
Sammanfattningsvis, hybriddisk i datorn: succé.
PayPal. The world’s most-loved way to pay and be paid.
It says so on the PayPal login-screen. I logged in to my PayPal account today and it was with love. Not with love for PayPal but with love for basic democratic principles like the one that noone should be judged without a fair trial. So, as a protest to PayPal’s decision to block Wikileaks I have terminated my account at PayPal.
Thanks for the inspiration, Nikke Index and Mymlan.
Expressen i dag klockan tio:
1. Annons
2. Sidhuvud
3. Stor nyhet om ett program för en dator som kanske släpps i Sverige i morgon
4. Rörliga bilder med snö!
5. Lokalnyhet om vatten i Kalmar
6. Annons för tidningens rapportering om snö!
7. Annons
8. Notis om elpriset och svenskar som jobbar i Norge
9. Några TV-notiser
10. Nordkorea attackerar Sydkorea risk för ett tredje världskrig
Det gäller att prioritera i kvällstidningsjournalistiken. “Det viktigaste först” sa de på skrivkursen jag gick.
Det här läser jag