De svenska vägarnas sista japaner

Wednesday, August 17th, 2011

Det har körts en del bil under semestern. Här är några iakttagelser från tiden på de Svenska vägarna.

Efter andra världskriget fanns det japaner som vägrade kapitulera. De hade fått order om att hålla någon avlägsen ö och aldrig ge upp oavsett vad som hände. Att kriget skulle vara slut avfärdade de som illvillig propaganda och fortsatte kriga själva. Den som anses hållit ut längst är arméofficeren Hiroo Onoda som till sist bedrev andra världskriget alldeles ensam på en Filippinsk ö. Inte förrän 1972, 21 år efter det att Japan slutit fred med de västallierade, lät Onoda sig övertygas om att kriget eventuellt kunde vara slut. För att få Onoda att ge sig krävdes att hans tidigare överordnade flögs in för att läsa upp en ny order som kunde lösa honom från den tidigare från 1944 då han landsteg på ön.

2008 justerades hastighetsbegränsningarna i Sverige och fler steg än de tidigare 30, 50, 70, 90 och 110 tillkom. Plötsligt kunde en trafikant mötas av både 40, 60, 80, 100 och 120. Nu verkar det finnas en hel del bilförare därute på vägarna som likt Hiroo Onoda vägrar tro att detta är något annat än illvillig propaganda. Det verkar vänta på att deras körskollärare ska komma och berätta för dem att det som står på skyltarna verkligen är sant. Tills detta händer kommer de, för säkerhets skull, fortsätta köra 70 på 80-väg och 90 när det står 100 på skylten.

En annan sak som förundrar mig är att samma förare som på en nittioväg ligger och puttrar strax under åttio när det är enkelfiligt med räcke kan gasa upp till långt över den tillåtna hastigheten så fort vägen öppnar sig i en tvåfilig omkörningssektion. På detta sätt förhindras effektivt lagliga omkörningar och föraren kan, när vägen åter övergår i enkelfiligt, ägna sig åt att skapa bilkö. Vad är det för tankar som ligger bakom det beteendet?

Så vill jag avsluta detta trafikinlägg med ett litet råd att nyttja vid trafikljus. Om vi alla kunde lyfta blicken från bromsljusen på framförvarande bil och istället observera den aktuella färgen på trafikljuset så skulle vi alla komma iväg lite, lite tidigare.

Lysande lördagspyssel

Saturday, September 11th, 2010

Lysdioder är väldigt inne. När du väl bytt ut alla dina glödlampor mot lågenergilampor så kommer det att vara dags att byta dem mot lysdioder eftersom lysdioderna drar larvigt lite el och håller hur länge som helst.

Du kanske undrar vad en lysdiod är, jo det är precis samma sak som LED, fast på svenska (LED står för light emitting diode som översatt till svenska blir ljusutsläppande diod eller om man så vill ”lysdiod”). Om några år, när även säljarna på Elgiganten har lärt sig svenska, så kommer vi återigen säga lysdiod. Du kan börja redan nu.

Det går att ha mycket roligt med lysdioder. Nu ska jag visa hur roligt jag har haft i eftermiddag när jag moddat bilen och ersatt kupébelysningens energislukande glödtrådsreliker med hypermoderna lysdioder eller som det skulle hetat i hemelektronikvärlden: LED-tubes.


Till detta pyssel behöver vi lysdioder och motstånd. Alla lysdioder mår bra av att få lite motstånd. Får de inte det så går de sönder rätt fort.


Lysdioderna har en plusben och ett minusben (anod och katod). Vanligtvis är plusbenet lite längre än minusbenet. Det är viktigt att hålla ordning på katod och anod för vänder du dem fel så kommer lysdioden inte att lysa. Här ska jag använda mig av två lysdioder så jag löder ihop plusbenen med varandra och minusbenen med varandra. Det syns inte på bilden men för att inte virra bort mig så har jag först märkt plusbenen med en tuschpenna.


Så behövs en motstånd som sagt, för att räkna ut vilket motstånd du behöver så använder du ohms lag (sök på det, jag är inte rätt person att förklara). Den rättrogne reagerar säkert på att jag har lött fast ett motstånd på två lysdioder, ska man vara helt korrekt så ska varje lysdiod ha sitt eget motstånd men jag vill spara plats och dessutom funkar den här lösningen också.


Här min skapelse vid lampan den ska ersätta. När lödningen är avklarad så knökar jag in hela paketet i en plastslang. Från början hade jag tänkt mig en åttamillimetersslang eftersom ändarna på originallampan är nio millimeter men det visade sig bli alltför pyssligt att få in lysdioderna så jag använde en grövre slang i mitten. Drog ut lysdiodernas minusben i ena änden och motståndets ben (fastlött i lysdiodernas plusben) i den andra änden och virade dem runt plastslangen så att de kan få kontakt med lampfästet. Till sist förseglade jag hela skapelsen med silikon för att inte fukt ska krypa in bland elen.


Nya lampan i lampfästet.


Och så här hemtrevligt ser det ut när hela härligheten sitter på plats. Eller hemtrevligt förresten, problemet med lysdioder är att de har svårt att ge ett lika varmt ljus som gamla glödtrådar så det blir ett ganska skarpt blåaktigt sken. Men modernt känns det.

Läs mer om lysdioder hos kjell.com
Wikipedia

Förlåt min svenssonsynd

Saturday, February 14th, 2009

Att bo i en lägenhet i en stor svensk stad med tre barn men utan bil går väl an. Att köpa ett kedjehus med dubbelgarage och flytta till medelstor svensk stad med sina tre barn och fortfarande inte ha någon bil kan uppfattas som orimligt provocerande.

Det var drygt tio år sedan jag skrotade min senaste bil. En gammal gubbvolvo. Det har varit tio lyckliga år. Tio år utan däckbyten, oljekladd och spolarvätskeutblandning. Det har varit tio år utan oro för oväntade utgifter när någon växellåda går sönder eller någon backspegel repas. Det har varit tio år då jag bara skönt har stängt av öronen då samtalsämnet bilar har lyfts. Under den senare delen av dessa tio år har jag även gått från att framstå som lite suspekt och misslyckad (utan bil) till lite framsynt och miljömedveten (utan bil).

Nu är det dock slut. Det gick inte att stå emot längre, min sambo har lobbat hårt och på måndag hämtar vi ut en bil. Visserligen en som går att köra både på etanol och bensin men dock ett pengaslukande miljömonster.

Förlåt.