Vad ska du göra av dina böcker?

Saturday, January 2nd, 2010

Tusentals låtar på en hårddisk. Det är få som bryr sig om dem. Ytterligare miljontals via Spotify och ingen lyfter på ögonbrynen för det heller.

Hundratals vinylskivor. Jo, på riktigt, hundratals! Framme. Få lämnas oberörda av detta fysiskt påtagliga. De äldre börjar minnas och försöker komma ihåg vad som hände med de där skivbackarna. Står de fortfarande kvar på vinden eller slängde vi helt enkelt bort ”Sex Pistols” och ”Freestyle” innan vi gick ut och köpte samlingsskivan på CD? De yngre fascineras av omslagen och försöker greppa hur lite lagringsutrymme det rör sig om och hur känslig nålen egentligen är.

Kalla mig nostalgisk för det är vad jag är men jag såg ingen poäng i att slänga min musik och mina minnen. Musik är musik oavsett medium även om musik från vinyl kan låta varmare och djupare i basen än digitaliserad och komprimerad. Så här står jag med min skivsamling och funderar på hur nästa steg kommer att se ut.

Vad händer när nu böckerna digitaliseras? Kommer jag kunna fynda ännu billigare på Myrorna? Kommer vi få se en mer liberal inställning till bokbål eller har böcker en annan kulturell status än vinylskivan? Mina blir kvar i bokhyllan, parallellt med Projekt Runeberg, Googledigitalisering och Kindle. För att de har fina omslag, för att jag har minnen av dem och för att jag inte ser någon större poäng i att bränna dem.

Diesel, betong och gamla böcker

Friday, August 21st, 2009

På ett ställe i vår hall, precis utanför dörren till toaletten luktar det gamla böcker. Du vet sådana där med gulnande, tjocka, nästan lite svampiga sidor. Jag brukar stanna upp och lukta ett ögonblick. Det gör mig lite lycklig. Antagligen för att den påminner mig om bibliotek. Jag gillar bibliotek. Det slår mig att jag varit rätt mycket på bibliotek. För att studera, för att låna böcker, för att läsa tidningar eller bara för att koppla av. Självvald ensamhet tillsammans med andra, den respektfulla tystnaden och bibliotekarierna. Det är något närmast sakralt över dem. De skrider fram, aldrig ovärdigt bråttom ändå effektivt och med en iver och ett genuint intresse för det just du undrar över. Bibliotekarierna var nördar långt innan det var både ute och inne att vara nörd. Och så koncentrationen och all kunskapen som finns i böckerna. Det går inte annat än att respektera och gilla.

Doften av gamla böcker är fin men doften av diesel en kall höstmorgon slår an en än klarare känslosträng. Det är 1991 och jag gör vapenfri tjänst som flygplatsbrandman. Trots att jag egentligen är en fjolla som vägrar vapen så gör jag en massa manliga saker. Jag lär ut brandvett och första hjälpen till blivande flygvärdinnor. Jag tränar på gym dagligen. Jag eldar, eldar, eldar och släcker. Jag spelar till och med fotboll. Jag kör tung lastbil, tyngre än tunga lastbilar får vara för det finns dispens för brandbilar. Och det är en speciell känsla att inte behöva bry sig om något särskilt inget ansvar för familj, ingen matlagning, inga direkta måsten alls annat än att träna och vänta på att det ska gå ett larm då man blir självklar hjälte. Livet är enkelt. Och över allt detta svävar ett os av diesel. Diesel att elda med för övning och diesel i de imponerande brandbilarna.

Diesel och gamla böcker i all ära men den absoluta favoritdoften är ändå fuktig betong. Sådär som det kan lukta i gamla källarutrymmen som inte möglat. Lukten av fuktig betong är lukten av kärlek. Den tar mig direkt tillbaka till tryggheten som barn. Min mamma och jag är hemma och pappa kommer hem. Han har köpt en liten leksaksbil åt mig. Jag möter honom springande och kramar honom. Jag når upp till hans stora mage, han har en stickad röd väst på sig och han har jobbat på ett bygge hela dagen. Han luktar fuktig betong och jag är lycklig.