Skrymta

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg (från Mymlan via Doktorspinn).

Öststaterna. I dag ger begreppet mest lite vaga associationer till något som är grått, stelt och byråkratiskt gammeldags. Men det var inte alltför länge sedan Öststaterna var ett högst reellt och tämligen skräckinjagande område.

Öststaterna själva tyckte förstås inte att de var onda, de ville bara väl. De ville skydda sina folk från yttre hot, från västvärldens förföriska fördärv. De ville se till rikets säkerhet och rensa bort oliktänkande innan de hann tänka alltför olika och sprida sina besvärliga tankar vidare.

Gemensamt att de kontrollerade sina medborgare och att medborgarna gärna fick veta att de var kontrollerade. Eventuell fri debatt skulle också hållas kort.

Vi som växte upp under det kalla kriget fascinerades och fruktade Öststaterna. Det var svårt att förstå hur någon kunde leva med Farbror Staten alltid tittandes över axeln, alltid beredd med örfilen. Det var svårt att förstå hur folk i ett land kunde tillåta att det blev så. Varför lät de sig kontrolleras, varför gick de med på galenskaperna?

I dag är det lättare att förstå. Vi ser det hända i Sverige. Antagligen i samarbete med en större makt fast från ett helt annat väderstreck än öst. Nästa år börjar FRA spana i kabel. Eller ska vi säga så här; Nästa år får FRA rätt att spana i kabel, för visst har de spanat tidigare. Det finns ett förslag till angiverilag och EU ville registrera bloggar som för en alldeles för jobbig diskussion (av dessa galenskaper är det bara FRA-lagen som i skrivande stund är realitet men bara tankegångarna är i sig intressanta, eller skrämmande).

“Yttre hot” eller “Rikets säkerhet” är luddiga begrepp som går att ta till för vem som helst som sitter i maktposition för att inte behöva redovisa sina skäl eller bakgrunden till ett beslut. Det är ett utmärkt sätt att sopa undan insyn och utan skäl slippa bli granskad.

“Personlig integritet” däremot är ett högst konkret begrepp men som i sammanhanget helt sveps bort av “yttre hot” och “rikets säkerhet”.

FRA-lagen kan se bra ut på papper. Den ska bara ta fast sådana som tänker fel (terrorister) och den ska inte användas på vanligt folk som har rent mjöl i påsen. Nu finns det massor med problem med det här i praktiken. Kanske kan klådan i fingrarna hållas i schack för tillfället, men vad är det som säger att det kommer att vara så i framtiden? Se på PUK-registret. Det skulle, aldrig, aldrig, aldrig användas till något annat än forskning. Jahaja, fast nu när vi ändå har det så skulle det ju vara praktiskt om vi kunde sätta dit mördare och pedofiler med det också. Inget snällt om mördare och pedofiler, men fenomenet kallas ändamålsglidning och det är en stor risk när FRA får läsa all e-post de vill. I dag är det säkert ingen större fara, men vem vet vad som anses som rent mjöl eller korrekt tänkande om fem-tio år? Kanske har galenskaperna gått ännu längre då och där står du med vad du tror är rent mjöl fast Farbror Staten kanske inte håller med.

Jo, jag vet att FRA inte kommer att läsa all e-post, det har de så klart inte tid med. De kommer att med sofistikerade filter bara läsa några speciellt utvalda. Men det är fortfarande så att all e-post (som tar en sväng utanför landets gränser vilket med tanke på hur internet är uppbyggt kan vara vilket brev som helst) passerar FRA:s filter och kan plockas in för läsning.

Det går säkert att rekrytera duktiga och samvetsgranna personer till FRA men övermänniskan finns inte. Människan är nyfiken, människan gör misstag, människan hamnar i situationer som inte går att förutse. FRA har världens elfte mest kraftfulla superdator (i världens 88:e största land vilket bara det måste vara helt absurt, den var dessutom världens femte mest kraftfulla för två månader sedan) och krånglar inte den så krånglar en människa förr eller senare och uppgifter som inte skulle spridas kommer ut.

Jag kan ha hur rent mjöl som helst i min påse, men jag vill själv bestämma vem jag visar det för.

Det finns mycket jag skulle vilja skriva om det här och jag borde förstås skrivit tidigare. Men när jag hör något riktigt dumt så blir jag ofta stum. Så är det i det här fallet, avlyssning och angiveri i en så kallad demokrati, det är pinsamt dumt så den här bilden av ett dingt dingt Sverige, ett öststatswannabe styrt av en västlig stormakt, får räcka så länge.