Urspårade toaletter

Sunday, January 9th, 2011

Har du någonsin undrat över varför tågen blir försenade? Det verkar ju så enkelt, ett spår, ett tåg, en tid. Vad kan gå snett? Jag har svaret, världsfrånvändhet. Hela tåget är en totalt världsfrånvänd konstruktion, inget är likt något annat som finns i världen utanför rälsen.

Nu har jag förstås ingen grundligare susning om hur ett tåg är konstruerat, men jag utgår ifrån det lilla och extrapolerar, drar ut linjerna och drar mina slutsatser ifrån toaletterna på tågen.

Allt är annorlunda på tåg, det är som om tågen kom från en annan planet. Därför inte så konstigt att när tåget möter världen utanför, vår värld, så kan det hända att det uppstår komplikationer.

Hurdå annorlunda, kanske du frågar? Låt mig ge några exempel:

  • Märklig spänning. Visst 110 volt på toaletten är kanske inte så konstigt, men visste du att i själva tåget är det galna 1000 volt som gäller. Sno inte med dig glödlampor från tåget alltså, det är inte bara ofint beteende, lamporna är värdelösa i hemmiljö.
  • Inget att dölja. På toalettdörrens insida sitter inte mindre än två lås. Det ena ser ut som ett helt vanligt, ett sådant de allra flesta har hemma på sin toalett. Det andra är någon intern tågmodell som ser ut som något som skulle kunna vara monterat på en leksaksspis. Vilket av dessa två ska då den tågburne toalettbesökaren intuitivt välja för en stunds enskildhet? Vredet till spisen förstås, vi är ju på tåget.
  • Se ljuset. Somliga gillar att se vad de håller på med och sträcker sig då förstås instinktivt efter den lilla brunsvarta bakelitsaken som strömbrytaren har kamouflerats till. Inte letar du efter en vanlig strömbrytare som sitter på väggen hemma, vi är ju på tåget.
  • Upp och ner. Väluppfostrade toalettbesökare både tvättar och torkar händerna efter förättat värv. Att tvätta följer någon sorts hyfsat begriplig logik för den som åkt husvagn och är van att pumpa sitt vatten själv. Så långt kunde tågkonstruktörerna sträcka sig men när det kommer till torkningen så gick det inte att följa konventionen och låta pappershanddukarna plockas nedifrån såsom brukligt är utan tvärtom uppifrån.
  • Spola kröken. Den omtänksamme väljer förstås att spola efter sig. I Sverige är det vanligt att spolanordningen på något sätt är förknippad med själva toalettstolen och återfinns vanligtvis någonstans i anslutning till vattencisternen som också ofta utgör ryggstöd. Inte på tåget. Här förväntas vi istället famla längs väggen och där någonstans snett upp en bit sitter ett reglage som skulle kunna betyda nödstopp men som i det här fallet betyder spola.

Ja, du förstår resonemanget. Det här är bara några exempel från en liten del av en järnvägsvagn (som det heter, inte tågvagn).

Två tomma timmar

Monday, November 10th, 2008

Två timmar på tåget. Jag är fri. Två timmars frihet att göra precis vad jag vill (inom gränserna för vad som är möjligt och acceptabelt på ett tåg förstås). Jag hade en fåfäng tanke om att jag skulle jobba, läsa, kanske skriva hela vägen hem. Men jag vill inte göra något, bara titta ut genom fönstret men snart är det mörkt och underhållningsvärdet sjunker dramatiskt. Helt tom i huvudet efter en ganska tuff presentation. Därav resan till Stockholm, en avslutning på ett projekt jag jobbat med sedan maj.

I glappet mellan presentationen och avgången hem så passade jag på att göra ett oanmält besök hos Dr. Spinn på den tuffa PR-byrån. När han väl kommit över sin rädsla över att eventuellt missat ett kundmöte så visade det sig vara väl använda femton minuter och jag blev tvungen att gå med raska steg för att inte missa tåget.

Funderar på om tåget är en brottsfri zon. Hur ska man göra när man väl plockat upp den bärbara datorn. Går det bra att lämna den framme för att gå på toaletten eller ska man vara paranoid och socialt suspekt och ta den med sig på toaletten?

Nu visar det sig att tåget kommer att gå med reducerad hastighet på grund av ett “signalfel”. Antar att mina två timmars frihet just blev förlängda.