Skrymta

Kommer från tandläkaren. Det var några år sedan senast men känslan är densamma. Frustration. Besvikelse. Visst, jag tandtrådar, sköljer, borstar med eltandborste, jag gör allting rätt men ändå. Ändå blir det förstås fel. ”Du håller ju så rent och fint i munnen” säger tandläkaren, ändå är det kört. Ändå finns det hål att laga, tandkött som drar sig tillbaka. Sisyfosarbetenas sisyfosarbete – att få behålla sina tänder, att få rusa ut från tandläkarmottagningen med ett leende som hos en mormonbroder och käckt hojta ”noll hål!” till alla och envar. Just nu känns det som att det skulle vara lika bra att lägga ner alltihop. Ta pengarna från all sparad tandtråd, alla tandborstar, tandskölj, specialtandpetare i rymdmaterial och nanoteknologisk tandkräm och rycka ut alla tänderna. Problemet ur världen och resultatet detsamma som nu, en tandlös käft, bara försumbart tidigare. Beteendet är väl inte socialt acceptabelt, så jag biter ihop, det värker och jag accepterar en tid hos en tandhygienist som heter Musse. Passande med mina Musse-Pigg-tänder – ett grymt skämt till mun.

Tandtema 1, 2, 3, 4, 5 och 6.

Kommer från tandläkaren. Det var några år sedan senast men känslan är densamma. Frustration. Besvikelse. Visst, jag tandtrådar, sköljer, borstar med eltandborste, jag gör allting rätt men ändå. Ändå blir...

Del 5 i veckans tandtema.
5.
En gång fick jag frågan om varför jag inte ler på bild. Det är för att jag skäms för mina tänder. Min far har mustasch, jag låter helt enkelt bli att le. Jag har övat länge. När jag var elva år och badade i ett badhus så var det en yngre grabb som simmade fram och frågade “ursäkta mig, men vi är några stycken här borta som undrar om du inte har några tänder i munnen”. Så bra är jag på att inte visa tänderna.

Jag är bra på att förlåta också. Inte minst mig själv och någon gång vid den här tiden insåg jag att jag aldrig skulle kunna rädda alla tänder. Jag fick acceptera ett tandlöst leende inom en snar framtid, allt pekade på att detta var oundvikligt (två hål om året). Men jag tänkte inte ge upp. För mig själv satte jag upp målet att åtminstone de två främsta tänderna i överkäken skulle vara kvar. Numera har det ingen större estetisk betydelse om de sitter kvar eller inte. Jag har nämligen utvecklat Norra Europas mest heltäckande läppar så jag behöver aldrig visa tänderna.

Del 5 i veckans tandtema. 5. En gång fick jag frågan om varför jag inte ler på bild. Det är för att jag skäms för mina tänder. Min far har...

Del 4 i veckans tandtema.
4.
Någon tandläkarskräck kan jag alltså inte påstå att jag har. Det vore kanske inte konstigt om jag hade det. Under skolåren blev jag kallad till tandläkaren åtminstone två gånger om året. Varje gång hade jag minst två hål och tandläkaren suckade djupt och frågade med bekymrad min om jag inte kunde börja borsta tänderna (vilket jag gjorde två gångar om dagen). Tre gånger fick jag gå på profylax och lära mig borsta tänderna. Alla tre gånger var tekniken olika, stryka med tandborsten horisontellt, gnugga vertikalt, gnugga horisontellt, borsta tandköttet.

Vid den här tiden fanns dessutom en gäckande reklam för tandkräm där huvudbudskapet var “noll hål!”. Något mer hånfullt än detta hade jag då svårt att tänka mig. Jag borstade och borstade och ändå var hålen där vid varje tandläkarbesök.

Min mor vill inte kännas vid det i dag men under sjuttio och åttiotalet hade hon fått för sig att det var dåligt med bedövning. Följden blev att jag inte bara fick laga alla dessa hål. Jag fick laga dem utan bedövning. Med vitnande knogar satt jag och lärde mig vad smärta är medan en tandläkare, en praktikant och en sköterska stoppade in torra bomullstussar, händer, rostfritt stål och borrar i munnen. Allt ackompanjerat av det ständiga “gapa stort!”.

Jag var 21 första gången jag fick bedövning. Visdomständerna skulle ut och tandläkaren frågade inte ens. Han bara sprutade. Vilken upplevelse.

Del 4 i veckans tandtema. 4. Någon tandläkarskräck kan jag alltså inte påstå att jag har. Det vore kanske inte konstigt om jag hade det. Under skolåren blev jag kallad...

Del 3 i veckans tandtema.
3.
Tänder, det är svårt att tänka sig något mer omodernt. Något så definitivt och utan förlåtelse. I dag får du ofta mer än en chans. Du kan läsa upp dina betyg på Komvux, du kan komma igen efter en personlig konkurs och alkoholister kan nyktra till. Men slarvar du med tandborstningen någon kväll i femårsåldern så får du stå ditt kast.

Del 3 i veckans tandtema. 3. Tänder, det är svårt att tänka sig något mer omodernt. Något så definitivt och utan förlåtelse. I dag får du ofta mer än en...

Del 2 i veckans tandtema.
2.
Ganska tidigt förstod jag att tändernas tillstånd beskriver så mycket mer än arvsanlag och munhygien. Det är inte bara en fråga om hur länge du borstar tänderna. Det är också ett mått på moral, självkontroll och ditt mänskliga värde. Åtminstone om du frågar en tandläkare.

Tandläkare förresten, vad är det som driver dem? Jag var en gång på en presentation av en undersökning. Ämnet var vad som motiverar till val av utbildning. De som valde att läsa till ingenjörer, sjuksköterskor och läkare uppgav att de ville förverkliga sig själva, de ville hjälpa andra och ha ett intressant och stimulerande arbete. Tandläkare däremot de ville kort och gott tjäna pengar. Så mycket pengar som möjligt. Tänk på det när du sitter där i stolen och vet att personen med borren tjänar mer på att använda den än att försöka rädda dina tänder.

Del 2 i veckans tandtema. 2. Ganska tidigt förstod jag att tändernas tillstånd beskriver så mycket mer än arvsanlag och munhygien. Det är inte bara en fråga om hur länge...

Någon skatteåterbäring blir det inte förrän i december. Men jag fantiserar om vad jag ska göra med pengarna. Några åker till Costa Rica och andra köper hembioanläggningar. För mig blir det kanske ett besök hos tandläkaren. Det är dags. Å andra sidan har det varit dags i flera år så det behöver inte betyda någonting.

Du kanske tror att jag har tandläkarskräck? Nejdå, jag har tandläkarräkningsskräck. Med detta som bakgrund och för att fira att min tandvärk mattats något tänkte jag bjuda på något så introvert som tandtema. En tandpost om dagen, och så finns det fortfarande personer som hävdar att bloggar är ointressanta!

1.
Vi börjar djupt ner i mitt psyke med en återkommande mardröm. En eller flera tänder är porösa, liksom instabila polkagrisar som pulveriseras bara du kommer åt dem med tungan. Biter jag ihop det allra minsta så krossas tänderna.

Jag kan förstås inte låta bli och tänderna är oåterkalleligt borta. Sedan vaknar jag kallsvettig. Försiktigt biter jag ihop.

Någon skatteåterbäring blir det inte förrän i december. Men jag fantiserar om vad jag ska göra med pengarna. Några åker till Costa Rica och andra köper hembioanläggningar. För mig blir...