Skrymta

Jag var på fyrtioårsfest i helgen. De duggar tätt så här års. Det är roligt och spännande, som den här gången när jag träffade flera vänner jag inte sett eller ens pratat med på tjugo år eller så. Det mesta var sig likt, vi hittade varandra snabbt och pratet flöt på bra. Här är några repliker som inte yttrades:

- Nej, telefon, det har jag inte. Skulle aldrig falla mig in.
- Telefon skulle ta alldeles för mycket tid, blir ju bara en massa tjatter. Jag har ju penna och papper, med kuvert och frimärken kommer man långt.
- Telefonbok? Nej det använder jag inte, håller alla nummer i huvudet för säkerhets skull.
- Jovisst, jag har telefon men jag använder den aldrig. Lyfter på luren någon gång och kollar att den funkar, ringer det så kan det hända att jag svarar, men aldrig med namn eller telefonnummer, jag bara viskar ”hallå” och så lägger jag på. Känns tryggast så, man vet ju inte vad som skulle kunna inträffa annars. Har hört om folk som varit oaktsamma i telefonen och det har de verkligen fått ångra.

Nej, så sa ingen. Men byter vi ut telefon mot Facebook så har vi på riktigt flera fyrtioåringar som resonerar på det här viset. De är anti. De verkar rädda. Jag tog det inte längre än så. Jag vet inte vad protesten och rädslan går ut på.

Telefonen är det ingen som ifrågasätter. Telefoner är en etablerad kommunikationskanal.

Det har inte bara varit många fyrtioårsfester nyligen. Jag har även läst en del platsannonser och skrivit en och annan ansökan. Det står inte längre att man ska vara datorvan, det är väl en förutsättning antar jag. För mig är det också en förutsättning att man, när man söker den typ av jobb som jag tittar på, har någon form av erfarenhet och nyfikenhet när det gäller sociala media.

Men det kanske inte är så? Det finns fyra miljoner svenskar på Facebook. Det är många. Men det finns också minst fyra miljoner svenskar utanför Facebook och kanske är det de som sitter och rekryterar. Kanske är det dags att lägga in det där gamla datakörkortet i meritförteckningen igen. Kanske är det jag som är konstig som tycker att vissa saker inte ska behöva beskrivas i detalj. Men ska jag verkligen behöva kommunicera att du inte behöver vara 17 för att twittra, att Facebook kan användas professionellt, att bloggar är viktiga opinionsbildare? Det är verkligen är dags att släppa sargen och komma in i matchen.

Jag var på fyrtioårsfest i helgen. De duggar tätt så här års. Det är roligt och spännande, som den här gången när jag träffade flera vänner jag inte sett eller...

Just nu är det populärt att hävda att pressmeddelandet är dött, att det inte fungerar längre och att den som använder ett sådant är hopplöst kvar i 1900-talet (det där sista är kanske inte sagt rakt ut men det blir dramaturgiskt bättre att ha det med). Orden ”press” och ”meddelande” definierar motsatsen¹ av vad vi menar med ”sociala media”.

Med risk för att själv verka hopplöst fast i förra seklet vill jag hävda att pressmeddelandet fortfarande har en eller flera funktioner kvar att fylla. Dock är det inte (bara) till för journalister.

Min erfarenhet kommer i första hand från medlemsorganisationer. Här finns sällan en stark VD som själv kan fatta beslut eller ge löften på stående fot. Här finns istället valda ledare som behöver ta hänsyn till dem de är valda att representera. Därför behöver de ofta ett pressmeddelande.

Att ta fram ett pressmeddelande är en process, ett lagarbete. En vanlig laguppställning är en informatör (kommunikatör), en eller flera sakkunniga och så den som i första hand ska ha kontakt med media (ordförande eller talesman). Det synliga resultatet blir pressmeddelandet. Det osynliga resultatet kan vara större. En genomgång av tidigare utspel, ett beslut om vilken vinkel som ska användas, förankring i organisationen, faktainsamling, en diskussion, ett idéspånande och slipande av argument. Det här är nyttiga steg, särskilt för en ledare som kanske inte är van att möta media.

Fördelar med ett pressmeddelande

• Pressmeddelandet ger trygghet och mandat till den som möter media.
• Pressmeddelandet ger tydlighet i organisationen, fler kan gå ut med samma budskap.
• Pressmeddelandet ger svängrum till kommunikatören alltså den som inte är ledare men satt att kommunicera organisationens budskap och satt att bygga relationer med bland andra media. Har kommunikatören varit med och tagit fram pressmeddelandet (vilket vi får hoppas) så vet denne också hur diskussionerna har gått och vilket perspektiv som är att föredra ur organisationens synvinkel.

Vi får komma ihåg att det inte är alla organisationer som har ett medialt flöde och en dialog som är så pass intressant och intensiv att journalister ständigt lyssnar och bevakar. Det gäller att vara intressant och det är väl ingen nyhet?

Men jag är inte hur reaktionär som helst, jag håller med om att det är viktigt att använda kanaler där journalisterna eller bloggarna finns. Det duger förstås inte att stå med förprogrammerade sändlistor och faxa ut sina halvdana pressmeddelanden.

Du måste naturligtvis formulera dig på ett attraktivt sätt. Journalister har aldrig varit och är fortfarande inte mer än människor. De har inte högre – snarare lägre – tröskel för vad de mäktar med att läsa och fångar du inte läsarens uppmärksamhet så kan din text hälsa hem. Det gällde i går, det gäller i dag och det gäller oavsett vilken kanal du väljer och vilken form ditt pressmeddelande har.

1. ”Press” syftar på tidningar, i synnerhet dagstidningar, som är ett medium som kan sägas ha haft sin storhetstid. ”Meddelande” antyder en envägskommunikation med tydliga sändar-mottagar-roller och inte den dialog som sociala media kan ha. [↩]

Just nu är det populärt att hävda att pressmeddelandet är dött, att det inte fungerar längre och att den som använder ett sådant är hopplöst kvar i 1900-talet (det där...

Slentrianpostande sociala-media-proffs får sig en knäpp på näsan när Anjo ger en bild av varför verklighetens folk har svårt att förstå tjusningen med automatpostningar.

Slentrianpostande sociala-media-proffs får sig en knäpp på näsan när Anjo ger en bild av varför verklighetens folk har svårt att förstå tjusningen med automatpostningar.